”Kampen om ordet” var rubriken när journalisten och författaren Anders Rydell föreläste för Vänföreningen den 15 maj, i samband med föreningens årsmöte.
Kulturjournalisten Anders Rydell började på allvar fundera över nazisternas konstplundringar år 2009, i samband med ett uppmärksammat bråk om tavlan Blumengarten av den tyske expressionisten Emil Nolde. Konstverket hängde på Nationalmuseum i Stockholm, men visade sig att ha tillhört en tysk-judisk familj, som tvingats fly från Nazityskland och vars ättlingar nu ville ha tillbaka tavlan.
Anders Rydell började följa mönstren bakom de tyska nazisternas konstplundringar och det ledde fyra år senare till boken Plundrarna – hur nazisterna stal Europas konstskatter. Därefter tog han sig an nazisternas bokstölder i boken Boktjuvarna – Jakten på de försvunna biblioteken, som just utkommit på engelska.
– Nazisternas intresse för böcker har ofta missförståtts. Vi har alla sett bilder på bokbålen, men nazisterna var inte bara ute efter att förstöra böcker. De ville också bevara böcker för sina syften, sa Anders Rydell under sin föreläsning.
Nazisterna ville ta kulturen och de intellektuella till hjälp i sina försök att långsiktigt indoktrinera det tyska folket. Under 1930-talet gjorde de stora satsningar på kultur som glorifierade den tyska folksjälen. Efter hand växte också tanken fram att även bevara spillror av den ”dekadenta” kultur som egentligen skulle utplånas, för att på så vis påminna människor om vilka faror som nazisterna hade räddat dem ifrån. Så när nazisterna stal konst och böcker var drivkraften inte bara girighet, det fanns också ett, ofta förbisett, ideologiskt motiv.
Det ledde till en intensiv jakt på konst, museiföremål och gamla böcker. Anders Rydell beskrev hur systematiskt nazisterna gick till väga när de intog judiska kulturcentra som Vilnius, Rom och Tessaloniki. Ovärderliga böcker förstördes eller försvann, medan andra stals för att ingå i nazisternas propagandamaskineri.
Läs mer om Boktjuvarna.
