Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 7)

Läs viktiga uppsatser i Segerstedts anda

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar varje år ut tre pris för akademiska uppsatser. Nu kan du läsa årets intressanta texter om deliberativ demokrati i Europa, retoriken kring utvisningar och Nordiska motståndsrörelsens miljöpolitik.

I samband med utdelningen av Frihetspennan den 30 oktober skedde också en annan viktig ceremoni. Amanda Håland, Fanny Sandqvist Johansson och Max Waleij presenterade uppsatser de skrivit på kandidatnivå och belönades med stipendier.

– I år har vi haft 23 välskrivna texter, från olika fakulteter och universitet, det har varit ett tufft men roligt jobb, sa Stiftelsens vice ordförande Ulla Berglindh som leder arbetet med att utse pristagarna.

Amanda Håland, som studerar statsvetenskap vid Uppsala Universitet, belönades för uppsatsen Protests as a building Block to Deliberative Democracy. A Quantitative Study of the Relationship Between Protests and Deliberative Democracy in 30 European Countries.

Läs den här: Uppsats_Amanda L B Håland.

 Juryns motivering lyder:

Amanda Håland problematiserar i denna föredömligt upplagda undersökning metoderna ”conversation” och ”conflict” inom staters arbete med demokratibyggande. Ett omfattande material från OECD och PolDem analyseras och presenteras grafiskt elegant och visar övertygande att strävan mot ekonomisk jämlikhet är lösningen.

Fanny Sandqvist Johansson läser vid institutionen Global studies vid Göteborgs Universitet och får pris för uppsatsen Främmande arter – människor eller växter. En idéanalytisk studie kring Nordiska motståndsrörelsens miljöpolitik.

Läs den här: Uppsats_Fanny Sandqvist Johansson.

Hon belönas med motiveringen:

Genom att analysera NMR:s användning av miljöpolitiska argument visar författaren hur relevanta ställningstaganden genom falska analogier kan vridas mot högextrem rasbiologi och ekofascism. Detta är en teoretiskt intressant, välstrukturerad och högkvalitativ studie för att förstå och kunna förebygga antidemokratiska idéer i dagens klimatdiskussion.

Max Waleij, student vid Kultur och samhälle på Linköpings Universitet, har skrivit Svenskhet producerad genom utvisningar – en tvärvetenskaplig studie om identitetskonstruktioner i media.

Läs den här_Uppsats_Max Waleij.

Juryns motivering lyder:

I en tvärvetenskaplig välskriven studie har Max Waleij tagit pulsen på dagens innebörd av svensk kultur och svensk identitet. I en genomgång av nyhets-och ledartexter om utvisning i tre stora dagstidningar visar författaren att ordval, uttryckssätt och temata frammanar en nationell identitetskänsla med uppdelning i ”vi” och ”dom” – en tankeväckande text om aktuella ämnen: migration, integration och svenskhet.

Det här var elfte gången som Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delade ut uppsatsstipender för uppsatser på C- och D-nivå. En ny utlysning kommer att ske under vårterminen 2022. Uppsatserna ska vara skrivna under aktuellt läsår och bidra till kunskap inom de områden som stiftelsen främjar: demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage. Läs mer här.

Hela ceremonin kan ses här i efterhand.

Se Stina Oscarson ta emot Frihetspennan 2021

Den 26 oktober fick dramatikern och kulturskribenten Stina Oscarson ta emot Frihetspennan 2021. Nu går det att se den tankeväckande och inspirerande ceremonin i efterhand via Segerstedtstiftelsens youtubekanal.

Friheten stod, som sig bör, i centrum när Stina Oscarson tog emot priset. Hon beskrev hur hon glad hon blev över att föräras en Frihetspenna:

– Den är för mig, med allt vad den står för, större än Nobelpriset. Men när jag samlat mig lite övergick den barnsliga glädjen till en ödmjuk stolthet. En vördnad.

Tacktalet kretsade sedan kring vad frihet egentligen är och vilka möjligheter vi alla har att värna den:

– Visst. Makthavare och andra krafter kan och kommer alltid i olika grad och på olika sätt att inverka på människors frihet. Men nästan allti finns en liten springa där det är möjligt att fortsätta verka.

Under sina tjugoåtta år i fängelse fortsatte Mandela sin kamp för att han och hans medfångar skulle få långbyxor. Magda Gad är kvar i Afghanistan. I slutändan är det aldrig institutioner eller politiker som garanterar vår frihet. Det är alltid den enskildes moraliska ställningstaganden.

Hela ceremonin går att se på Youtube.

Talet finns också att läsa här.

Frihetstonen 2021: Möt Dream Orchestra

Den 23 oktober firade Dream Orchestra sitt femårsjubileum med att ta emot Frihetstonen för 2021. Möt den inspirerande orkestern och se den festliga prisutdelningen på Youtube.

Utdelningen av Frihetstonen 2021 kunde knappast ha fått en mer festligare eller mer inspirerande inramning än den konsert som årets pristagare – Dream Orchestra, en del av El Sistema Göteborg under ledning av Ron Davis Alvarez – höll lördagen den 23:e oktober i Betlehemskyrkan. Nu kan du se delar av eventet efteråt på Segerstedtstiftelsens Youtubekanal.

Denna enastående ungdomsorkester, bemannad av musiker från 18 nationer i alla åldrar, från småttingar till unga vuxna, firar nu sitt femårsjubileum. Spelglädje och gemenskap är otillräckliga ord för att beskriva den sjudande energi som denna internationellt uppmärksammade ensemble förmedlar.

Segerstedtstiftelsens ordförande Anna Skarhed, Erik Blix, sammankallande i gruppen som utser pristagaren och skulptören Pål Svensson hade förmånen att vara på plats i det fullsatta kyrkorummet och överlämna skulpturen jämte en penningsumma på 10 000 kronor till orkestern och dess dynamiske dirigent.

Som belöning fick de segerstedtare från såväl styrelse som vänförening som var på plats ta del av en på alla sätt minnesvärd konsert med dessa ungdomar, som med sitt engagemang och sin spelglädje är ett myllrande, levande exempel på formuleringarna i årets prismotivering:

Dream Orchestra har, under ledning av dirigenten och den konstnärlige ledaren Ron Davis Alvarez, på fem år inte bara utvecklats till en ungdomsorkester i världsklass utan också lärt hundratals barn och unga att musik kan vara ett sätt att göra sin röst hörd och finna gemenskap i världen. Genom hårt slit såväl under hundratals repetitioner som i storslagna konserter inför jättepublik har detta orkesterprojekt manifesterat vikten av att stå upp för de utsatta och visat hur musiken kan ge hopp och styrka för nya röster.

Läs mer om Frihetstonen.

Se 2021 års ceremoni här.

Frihetspennan 2021: Stina Oscarsons tacktal

Dramatikern och kulturskribenten Stina Oscarson höll ett mycket personligt och tankeväckande tal när hon den 26 oktober fick ta emot 2021 år Frihetspenna vid en ceremoni. Läs hela hennes tacktal här. 

När jag tog emot samtalet där jag fick veta att jag erhållit årets frihetspenna till Torgny Segerstedts minne blev jag först så där barnsligt glad som man kan bli av att få ett pris. Och just Frihetspennan. Den är för mig, med allt vad den står för, större än Nobelpriset. Men när jag samlat mig lite övergick den barnsliga glädjen till en ödmjuk stolthet. En vördnad.

Och sedan infann sig tvivlet. Frågorna.

Och då menar jag inte det tvivel som nog infinner sig hos alla pristagare, möjligtvis undantaget inom idrotten där prestationer bedöms på objektivt mätbar skala, alltså detta att någon annan skulle förtjänat utmärkelsen bättre. Det ansvaret vilar på på juryn. Nej frågorna rörde själva begreppet frihet.

För vad är egentligen en Frihetspenna.

Och vad betyder det att ta emot en sådan.

Är konsten fri eller hur fri är konsten. Jag vet inte hur många gånger jag fått den eller liknande frågor. Men en tavla eller ett stycke musik kan väl, tänker jag, egentligen inte vara vare sig fritt eller ofritt. Lika lite som det här bordet. Däremot kan jag som konstnär, som medborgare, välja att använda den frihet jag äger.

En man jag talade med i kön för bröd utanför Clara kyrka uttryckte detta tydligare än många andra jag träffat. ”Dagens politiker”, sa han, ”tror att deras uppgift är att ge oss frihet. Inte att detta är något vi alla äger och kan och vill förvalta.”

Och många tycks ha köpt den berättelsen.

Och istället för att använda sin frihet väljer man att fokusera på de krafter som försöker inskränka denna frihet. Man klagar på att man från politiskt håll vill göra det eller det med villkoren för kulturen eller journalistiken. Att man får för lite pengar till sin verksamhet. Säger att det hotar friheten och därmed demokratin. Men vad man då i själva verket gör att är att man sätter likhetstecken mellan att få offentliga medel och frihet. Av okunskap eller lättja gör man sig frivilligt till fånge. Vilket är ett förminskande av begreppet frihet som inte tjänar demokratin.

Visst. Makthavare och andra krafter kan och kommer alltid i olika grad och på olika sätt att inverka på människors frihet. Men nästan alltid finns en liten springa där det är möjligt att fortsätta verka.

Under sina tjugoåtta år i fängelse fortsatte Mandela sin kamp för att han och hans medfångar skulle få långbyxor. Magda Gad är kvar i Afghanistan. I slutändan är det aldrig institutioner eller politiker som garanterar vår frihet. Det är alltid den enskildes moraliska ställningstaganden.

Den isländske författaren Andri Snaer Magnason skriver i sin bok Om tiden och vattnet att det kan ta människan decennier, ibland århundraden, att förstå nya ord och begrepp och berättar att när Islands kung Jörundur 1809 meddelade att Island var fritt och förväntade sig att folk skulle bli glada gjorde han ett stort misstag – ty det hade ännu inte fallit någon islänning in att önska sig frihet.  Förmodligen hade de aldrig hört ordet och det betydde därmed ingenting.

Decennier senare skriver han: Jag tror att det kanske tar än lägre tid.

Att det finns ord och begrepp som vi inte kollektivt kan ärva en förståelse av utan att denna måste erövras av varje ny individ i varje generation. Och dessutom ständigt på nytt av den som en gång tror sig förstått.

Frihet är ett sådant ord.

Jag trodde jag hade förstått, men det var en förståelse som under den vår som föregick den höst som just nu växer omkring oss, ytterligare kom att djupna. Jag var då under fem veckor inlåst. Tvångsinlagd på sluten psykiatrisk avdelning. I ett rum på knappt tio kvadrat. Ett alltför lågt BMI likställs nämligen med en allvarlig psykisk störning vilken enligt lagen är vad som krävs för att få omyndigförklara en människa.

Att vara inlåst på en liten yta har alltid varit min största skräck men jag fann rätt snart att den fysiska begränsningen gick att hantera. Att det egentligen påverkade friheten rätt lite. Men det som var betydligt svårare, det som gjorde mig fullkomligt maktlös var det faktum att jag var på en plats där mina ord inte längre betydde någonting. Över en natt hade de förlorat allt sitt värde. Det var det som var den stora fångenskapen. Ofriheten. Ord som alltid varit det jag trott på.

Samtal eller vapen som jag uttryckt det.

Att vi alltid har det valet.

Men nej.

Här fanns ingen möjlighet till samtal.

För ett samtal kräver att båda parters ord äger giltighet.

Att begreppet sanning existerar. Och det gjorde den inte här.

Ty den var redan fastslagen av dem som hade rätt att definiera den.

Jag förstod då inpå bara huden vilket svek det är att inte ta en människas ord på allvar.

Och hur många är det inte vi idag, på olika grunder, omyndigförklarar från den offentliga samtalet. Eller samtal överhuvudtaget.

Sanning är för övrigt också en sådant ord.

Som tar lång tid att förstå och som gång på gång måste erövras.

Idag förväxlas dock sanning ofta med vetenskap. ”Lyssna på vetenskapen” säger man och tror sig värna sanningen i form av något beständigt. Och visst, vetenskap är bra och viktigt. Men vetenskapen är byggd på historiens hittills erövrade kunskaper och därmed i ständig förändring. Och sanning är inte heller att likställa med fastslagna fakta. Ordet sanning tillhör en annan värdeskala och innebär, som jag ser det, snarare en strävan efter ett etiskt och moraliskt förhållningssätt till världen och människor. Till allt som sker omkring. Och är i kraft av det en av våra främsta plikter som människor att söka.

Efter tiden som inlåst blev frågan om frihet än mer central i mitt liv.

För hur ska jag förvalta den frihet jag faktiskt äger?

Sara Lidman sökte hela sitt liv efter orden som kunde stoppa ett krig.

Hon var övertygad om att de fanns och när hon närmade sig slutet sa hon att det var vad hon sörjde mest. Att hon ännu inte hittat dem.

Jag söker fortfarande.

För jag tror också att de finns.

Men blir samtidigt mer och mer förvissad om att ord som inte följs av handling är värdelösa. Och värre än så. De kan bli riktigt farliga. För de urholkar ordens värde. Så mycket att de som säger att samtal är omöjligt riskerar få rätt.

För om vi ska slåss med ord och inte med vapen får inte orden förlora sin skärpa.

”Respekt för ordet” som Hammarskjöld skrev.

I synnerhet ord som verkligen betyder något.

Som frihet, demokrati eller mänskliga rättigheter.

Apropå mänskliga rättigheter.

Den deklaration jag många gånger sagt är den vackraste text jag vet, tillsammans med FN-stadgan. Alltså, Shakespeare släng dig i väggen. Idag kan jag dock inte läsa den utan att tänka på ett möte med en man i Kungsträdgården i Stockholm.

Det var försommar och körsbärsträden blommade och i parken trängdes årets första glassätande turister med snabblunchande kontorsfolk, schackspelare, EU-migranter och hemlösa. I parken stod också en utställning producerad av Raul Wallenberg Academy. Trettio stora stålkuber med en av de mänskliga rättigheterna skriven på vardera.

En man slår sig ner på bänken intill.

Fina ord säger han.

Ja säger jag.

Språk är viktigt säger han.

Jo säger jag.

Men ord är inte magiska säger han.

Nej säger jag.

En skolklass anländer till parken och en av akademins pedagoger börjar en visning. Mannen noterar det, skakar lätt på huvudet och fortsätter. En skurhink blir inte lättare för den städerska som städar ditt trapphus för att nån bestämt att hon ska kallas lokalvårdare. Jag får inte någonstans att bo att ni präntar in i ungarna att alla människor har samma värde.

Mänskliga rättigheter är inte en utställning!

Nej, säger jag.

Och nästan skäms att jag arbetar med ord.

Men samtidigt kan jag inte släppa dem.

För det är svårt att leva i en oskildrad värld som regissören Kieslowski sagt.

Och demokrati blir svårt.

Vi behöver inte en gemensam berättelse.

Inte ens en gemensam värdegrund.

Demokrati är snarast ett sätt att hantera det faktum att vi inte har det.

Men vi behöver respektera varandras.

En journalist jag talade med definierade liberalism som rätten att vara en idiot.

Jag gillar den förklaringen men den är bara halv. För den liberala demokratin kräver också att vi inte utgår från att någon människa är en idiot. Demokratin kräver helt enkelt att vi tror på människan.

Och kan acceptera att folket ibland tycker fel.

Och det kan vara svårt.

Det är svårt.

För friheten kan, som Torgny Segerstedt skriver i Demokrati och diktatur, onekligen missbrukas och bli missbrukad men innehåller just i egenskap av frihet det enda botemedlet mot sin egen urartning.

Ord som kan kännas mycket avlägsna idag när det närmast råder kapprustning om hårdare lag. Och det enda sättet att visa politisk handlingskraft tycks vara med nya lagar, förbud och strängare straff.

Så vad betyder det då att just i dessa tider ta emot en Frihetspenna.

Wislawa Szymborska skriver:

Vi är barn av vår tid

Tiden är politisk

Alla dina, våra, era

Dagliga frågor, nattliga frågor

Är politiska frågor

Vare sig du vill det eller inte

Har dina gener ett politiskt förflutet

Din hy en politisk nyans

Dina ögon en politisk aspekt

Vad du talar om har resonans

Vad du tiger om är talande

På ett eller annat sätt

Också när du vandrar genom skogen

Tar du ett politiskt steg

På politisk grund.

Så tänker jag.

I ljuset av det  blir också detta – att motta ett pris en politisk handling. Inte i kraft av partipolitik, men i kraft av vetskapen om den enskilda handlingens omätbara betydelse.

Och mot bakgrund av det säger jag tack!

Och tar emot denna penna.

Inte som ett tecken på att någon kan ge mig frihet.

Men som en påminnelse om att den frihet jag äger är det mitt ansvar

att på bästa sätt förvalta.

 

Text: Stina Oscarson

Dramatiker och kulturskribent. Mottagare av Frihetspennan 2021.

2021 års Frihetspenna tilldelades Stina Oscarson

Friheten stod, som sig bör, i centrum när dramatikern och kulturskribenten Stina Oscarson tilldelades 2021 års Frihetspenna av Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne den 26 oktober.

I sitt distinkta och tänkvärda tacktal strök Stina Oscarson under att det är ”det enskilda moraliska ställningstagandet som garanterar frihet”. Vi har alla ett individuellt ansvar att utöva frihet, i ord och i samtal, till vilka alla ska ha en tillgång.

Stina Oscarsons tacktal avslutade ceremonin i Torgny Segerstedt-salen i Göteborgs universitets huvudbyggnad. Kvällen inleddes av stiftelsens ordförande Anna Skarhed, som speciellt välkomnade tre i publiken som var med när stiftelsen bildades för 25 år sedan: Monica Påhlsson, Mikael Romanus och Maj-Britt Anckar. Anna Skarhed slog också fast att stiftelsens arbete är lika viktigt idag som då. Kampen mot irrläror, våld och anti-demokratiska krafter är inte vunnen.

Därefter tog stiftelsens vice ordförande Ulla Berglindh över och presenterade årets tre uppsatsstipendiater:

Amanda Håland, Statsvetenskap, Uppsala Universitet: ”Protests as a Building Block to Deliberative Democracy. A Quantitative Study of the Relationship Between Protests and Deliberative Democracy.”

Fanny Sandqvist Johansson, Global studies, Göteborgs Universitet: ”Främmande arter – människor eller växter. En idéanalytisk studie kring Nordiska motståndsrörelsens miljöpolitik.”

Max Waleij, Kultur och samhälle Linköpings Universitet: Svenskhet producerad genom utvisningar – en tvärvetenskaplig studie om identitetskonstruktioner i media.”

De tre stipendiaterna gav genom korta anföranden tydliga och klara bilder av sina alster och Anna Skarhed kunde konstatera att de alla tre hade tagit sig an ämnen som låg helt i linje med Torgny Segerstedts anda.

Därefter uppmärksammades Frihetstonen, det pris som stiftelsen delar ut för att uppmärksamma musikens roll i alla former av frihetskamp. Ett motto för priset är hämtat från nobelpristagaren Elie Wiesel: ”När musiken tystnar dör friheten”.

Årets pristagare är Dream Orchestra och dess ledare Ron Davis Alvarez. Dream Orchestra är en orkester för alla, men i synnerhet för dem som behöver den mest. Många av musikerna är nyanlända som här hittar ett nytt sammanhang. Priset delades ut vid en konsert med orkestern den 23 oktober. I Torgny Segerstedt-salen visades en starkt berörande film om orkestern och Ron Davis Alvarez arbete med den.

Anna Skarhed presenterade sedan årets mottagare av Frihetspennan, Stina Oscarson, som var med via länk, bild och ljud, från Stockholm. Anna Skarhed pekade på hur Stina Oscarson använder ord och samtal för att söka svar på svåra frågor och hur hon har visat ”det personliga mötets omätbara betydelse.”

Stina Oscarson avslutade sedan kvällen med sitt tacktal, i vilket hon fördjupade och problematiserade frihetsbegreppet på ett sätt som kommer att leva kvar länge hos den som lyssnade.

Läs Stina Oscarsons tacktal här.

 

Text: Stefan Eklund

Bild: Maria Steén

 

Välkommen på utdelning av Frihetspennan 2021

Den 26 oktober kommer skribenten Stina Oscarson att tilldelas Frihetspennan – följ ceremonin på plats eller via Facebook. Du får också möta tre intressanta stipendiemottagare.

Tisdag den 26 oktober är det dags för 2021 års utdelning av Frihetspennan. I år sker det i Torgny Segerstedtsalen i Göteborgs universitets huvudbyggnad klockan 17.30. Pristagaren själv, Stina Oscarson, kommer dock enbart att kunna närvara via länk. På plats finns däremot tre studenter som belönats med stipendier för intressanta och viktiga uppsatser.

För att delta i ceremonin skickar du en anmälan senast 23 oktober till stiftelsentorgnysegerstedt@gmail.com. Deltagandet är kostnadsfritt och öppet för alla.

Det går också att följa utdelningen live via Facebook och att se den efteråt på Youtube.

Stina Oscarson är dramatiker och skribent. Hon tilldelas Frihetspennan med följande motivering:

Stina Oscarson påminner oss i sitt författarskap och sin publicistik om att det offentliga samtalet i en levande demokrati måste ge utrymme för alternativa röster.

Utan att tveka inpräntar hon med konsekvens och integritet betydelsen av en förbehållslös respekt för det fria ordet. Därför tilldelas Stina Oscarson Torgny Segerstedts frihetspenna 2021.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar också ut stipendier för uppsatser på C- och D-nivå i ämnen som ligger stiftelsens verksamhet nära. Utdelningen sker under ceremonin för Frihetspennan då studenterna kort presenterar sina arbeten. I år får vi möta:

 Amanda Håland som studerar statsvetenskap vid Uppsala Universitet. Hon kommer att berätta om sin uppsats Protests as a building Block to Deliberative Democracy. A Quantitative Study of the Relationship Between Protests and Deliberative Democracy in 30 European Countries.

Fanny Sandqvist Johansson som läser vid institutionen Global studies vid Göteborgs Universitet. Hon har skrivit uppsatsen Främmande arter – människor eller växter. En idéanalytisk studie kring Nordiska motståndsrörelsens miljöpolitik.

Max Waleij, student vid Kultur och samhälle Linköpings Universitet. Han berättar om sin uppsats Svenskhet producerad genom utvisningar – en tvärvetenskaplig studie om identitetskonstruktioner i media.

Följ utdelningen här.

2021 års Frihetstonen tilldelas Dream Orchestra

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes utmärkelse Frihetstonen tilldelas i år Dream Orchestra – en del av El Sistema Göteborg – och dess grundare och konstnärlige ledare Ron Davis Alvarez.

Med priset vill stiftelsen uppmärksamma den roll musiken kan spela för försvaret av tanke- och yttrandefrihet. Utgångspunkten är ett citat som tillskrivs Elie Wiesel: ”När musiken tystnar dör friheten.”

Tidigare har Föreningen Music Against Violence i Göteborg, Gestaltensemblen, Romska musiksällskapet, Rickard Söderberg, Laleh, Maxida Märak och Timbuktu fått utmärkelsen.

Så här lyder Segerstedtstiftelsens motivering:

 Dream Orchestra har, under ledning av dirigenten och den konstnärlige ledaren Ron Davis Alvarez, på fem år inte bara utvecklats till en ungdomsorkester i världsklass utan också lärt hundratals barn och unga att musik kan vara ett sätt att göra sin röst hörd och finna gemenskap i världen. Genom hårt slit såväl under hundratals repetitioner som i storslagna konserter inför jättepublik har detta orkesterprojekt manifesterat vikten av att stå upp för de utsatta och visat hur musiken kan ge hopp och styrka för nya röster.

 Frihetstonen – skapad av skulptören Pål Svensson – kommer i samband med en konsert med anledning av Dream Orchestras femårsjubileum i Betlehemskyrkan i Göteborg att överlämnas till orkestern.

För mer information – kontakta Erik Blix, erik.blix@sverigesradio.se, 0707 54 07 00, eller

Ulla Berglindh, ulla.berglindh@ped.gu.se, 0705 69 00 77.

 

Segerstedts frihetspenna till Stina Oscarson

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har beslutat att i år tilldela dramatikern och kulturskribenten Stina Oscarson utmärkelsen Torgny Segerstedts frihetspenna.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar varje år ut utmärkelsen Frihetspennan till en publicist som verkar i Segerstedts anda. 2021 års val motiveras så här:

Stina Oscarson påminner oss i sitt författarskap och sin publicistik om att det offentliga samtalet i en levande demokrati måste ge utrymme för alternativa röster. Utan att tveka inpräntar hon med konsekvens och integritet betydelsen av en förbehållslös respekt för det fria ordet. Därför tilldelas Stina Oscarson Torgny Segerstedts frihetspenna 2021.

 Stina Oscarson har varit chef för Radioteatern och konstnärlig ledare för Orionteatern i Stockholm. Idag arbetar hon som frilans – för närvarande med uppdrag för bland andra Stockholms stadsteater, Uppsala stadsteater, Folkoperan och Svenska Dagbladet. Genomgående i hela hennes verksamhet är ett starkt engagemang i freds- och demokratifrågor.

I Svenska Dagbladet har hon på senare år publicerat två artikelserier – Den polariserade debatten och Den tysta minoriteten – som väckt stor uppmärksamhet.

Bland de böcker Stina Oscarson har givit ut kan nämnas Inte en berättelse (2016) och Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? (2018). I höst kommer en ny, Det perfekta plåstret, som hon själv beskriver som en skildring av hur hon ”gick från att tro på politiken till att tro på människan”.

Frihetspennan kommer att överlämnas till Stina Oscarson tisdagen den 26 oktober kl 17.30 i Torgny Segerstedtsalen i Göteborgs universitets huvudbyggnad vid Vasaplatsen. Den kommer även att livestreamas via stiftelsens Facebooksida och kan i efterhand ses på Youtube.

För mer information, kontakta stiftelsens ordförande Anna Skarhed, 0702-40 19 26, stiftelsesekreteraren Christina Bergman, 0709-26 14 85, eller styrelseledamoten Anders Franck, 0708-55 50 90.

Frihetspennan tilldelas sedan 1996 varje år en framstående publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. Priset består av en symbolisk penna och en penningsumma. Det överlämnas i anslutning till Torgny Segerstedts födelsedag den 1 november. Förra årets pristagare var journalisten Per Svensson. Läs mer om Frihetspennan.

”Det fria och öppna samtalet kan ge nytt hopp”

I samband med Fredsdagen den 8 maj höll Göteborgs universitets vicerektor Fredrika Lagergren, ledamot av Stiftelsens styrelse, ett inspirerande anförande om hur kunskapsbildning kan ge oss nytt hopp. Läs det här.

Framtidstro – fred, frihet och demokrati. Ja, framtidstro är något som vi verkligen behöver idag. Det är tungt att leva i pandemins skugga, men det är då viktigt att tänka på att skuggor är möjliga att skingra! Frågan är hur det kan ske?

Jag vill här lyfta en möjlig väg som knyter an till mitt uppdrag vid GU som vicerektor för samverkan. Samverkan är i mitt uppdrag en del av utbildning och forskning eftersom utbildning och forskning inte kan utvecklas utan samverkan med omgivningen. Idén om ett universitet inbegriper tanken på kunskap som en del av samhällsutveckling där universitetets roll är att värna kunskapsbildningen. Det sätt varpå kunskap formas vid universitetet handlar i hög grad om att skingra okunskapens skuggor genom att tända kunskapens ljus.

Det är inte för intet som tankar om demokrati, fred och frihet blir tydlig formulerade under den tidsperiod som kallas för ”upplysningen”. 1700-talets värld var inte ”den bästa av världar” – kolonialism, sjukdomar, fattigdom, svält och krig – men här formulerades också en motkraft som inte bara innebar ett ifrågasättande av sakernas tillstånd. Det handlade om att utmana och förändra verkligheten runtomkring! Men – vilket är viktigast – motstånd mot det bestående och tankar om hur det borde vara skulle bygga på reflektion och eftertanke – kunskapsbildning. Motkraften riktades till att forma en värld byggd på kunskap och bildning för att därigenom skingra eländets och ofrihetens mörka skuggor.

En fri fredlig och jämlik värld var målet för upplysningens filosofer och vägen de pekade på handlade om att mobilisera människor att delta i förändringsarbetet med bildning och demokrati. Är det inte en sådan motkraft vi behöver också idag?

Ett mål för upplysningens filosofer var att samla in all kunskap och samla denna i en ”encyklopedi” som skulle vara tillgänglig för alla. Idag har detta i någon mening förverkligats. Vi har tillgång till all tänkbar information via en algoritmisk process i form av en enkel ”googling” på en telefon vi bär med oss i fickan eller väskan. Men – vilket var tydligt också för upplysningsfilosoferna – en databas är inte detsamma som kunskap och effektiva algoritmer som plockar fram svar på en fråga leder inte alltid rätt. Kunskap som leder till upplysning och som kan skingra skuggor är något utöver ett algoritmframkallat svar. Upplysande kunskapsbildning handlar om att i samspel med andra utveckla förmågan att formulera frågor som sträcker sig bortanför det vi redan vet. Och det är här någonstans som vi hittar en möjlighet att skingra skuggorna som formas av oro och ovisshet om vad framtiden ska leda till.

Den upplysning som skingrar skuggor förutsätter att vi kan mötas för ett fritt och öppet samtal med andra. Detta samtal är inte knutet till specifika ”salonger” utan sker i många olika sammanhang – studiecirklar, läsgrupper eller – på sociala medier. Det fria och öppna samtalet kräver utöver deltagande och engagemang också mod att våga tänka själv och förmåga att framföra sin välgrundade mening baserad på saklighet och kunskap. På så sätt kan vi känna framtidstro och tillsammans verka för att värna fred, frihet och demokrati med hjälp av kunskap och samverkan.

 

Nu kan du se Tyck till på Pressfrihetens dag i efterhand

Den 3 maj  ordnade Vänföreningen och JMG det uppskattade evenemanget Tyck till på Pressfrihetens dag. Nu går webbinariet att se i efterhand, med spännande samtal om yttrandefrihet.

Sedan 1991 firas den internationella världsdagen för pressfrihet varje år den 3 maj. Dagen påminner regeringar om deras skyldighet att värna yttrandefriheten enligt artikel 19 i FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, vilket professor Ulla Carlsson beskrev i ett anförande under webbinariet. Men  på många håll i världen är press- och yttrandefriheten satt under allt starkare tryck. Dessutom uppkommer nya frågor kring var yttrandefrihetens gränser egentligen går.

Många sådana frågor diskuterades under webbinariet Tyck till på Pressfrihetens dag, då publiken även fick tycka till med hjälp av mentometrar. Nu går evenemanget att se här i efterhand.

Här är programmet:

  • Välkommen!
    Monica Löfgren Nilsson, prefekt, JMG, och Kristian Wedel, journalist på GP och styrelseledamot i Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne.
  • Varför har vi pressfrihetens dag?
    Ulla Carlsson, UNESCO-professor i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik, JMG.
  • Rätt att stoppa president Trump på Twitter?
    Beslutet att stänga ner presidentens konto har skapat debatt. Vissa anser att det riskerar att underminera yttrandefriheten, andra menar att det är det enda rätta eftersom presidenten bröt grovt mot reglerna.
    Martin Jönsson, redaktionell utvecklingschef på Dagens Nyheter som skriver analyser om digital medieutveckling och mediepolitik.
    Nils Funcke, journalist och författare som skrivit flera böcker om tryck- och yttrandefrihet och ofta anlitas som expert i medierna.
  • Yttrandefrihetens grunder
    Ett juridiskt perspektiv på pressfrihet och yttrandefrihet.
    Anna Skarhed, ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och f.d. justitiekansler.
  • Kan man vara både aktivist och journalist?
    Hur går det att förena journalistens opartiskhet med att aktivt ta ställning i samhällsfrågor?
    Björn Tunbäck, journalist vid SVT som arbetar med att få den svenske journalisten Dawit Isaak frigiven.
Äldre inlägg