Författaren och journalisten Per Svensson fick ta emot Torgny Segerstedts Frihetspenna 2020 vid en ceremoni den 26 oktober. I sitt tal reflekterade han över hur demokratin kan hjälpa oss navigera i en orolig tid och vad vi kan lära av Torgny Segerstedt idag.
Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar varje år ut priset Frihetspennan till en publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. Årets mottagare Per Svensson belönas med motiveringen:
”Per Svensson är en journalist och författare med ett starkt humanistiskt patos. Med den goda stilen som kännetecken argumenterar han oförtröttligt, perspektivrikt och med en djupgående kunskap mot alla försök att normalisera rasism, trångsynt nationalism och auktoritär populism. Därför tilldelas Per Svensson Torgny Segerstedts frihetspenna för år 2020.”
Prisceremonin äger rum i nära anslutning till Segerstedts födelsedag den 1 november och är alltid offentlig, men på grund av coronapandemin livesändes årets prisutdelning den 26 oktober och kommer också att kunna ses i efterhand.
Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes ordförande Anna Skarhed framhöll vikten av den journalistik som Per Svensson står för, det Torgny Segerstedt kallade ”ett vederhäftigt och sakligt framställningssätt” i en tid när kriget mot sanningen eskalerat.
Per Svensson förklarade han att han var glad och stolt, men också en smula nervös:
– Den publicist i vars namn Frihetspennan delas ut, och de personer som tidigare fått pennan, gör ju detta till ett lika hedrande som uppfordrande pris. Jag hoppas att jag ska kunna använda pennan på bästa sätt.
Trygghet och frihet
Per Svenssons tacktal kretsade kring balansen mellan trygghet och frihet. Att det kan finnas en motsättning dem emellan ansåg han ha blivit tydligt sedan spridningen av covid-19 satt många friheter ur spel också i demokratiska länder. Undantagstillståndet har blivit normaltillstånd. I vissa situationer kan även demokratiska regeringar vara tvungna att inskränka friheten för att bevara tryggheten, konstaterade Per Svensson, och det finns inte alltid ett självklart svar på var den gränsen ska dras.
Men det ska inte förväxlas med att det nu sker ett uppsving för idéer om att trygghet och frihet alltid är varandras motsättning och att friheten i sig är ett hot mot tryggheten, underströk Per Svensson:
– Auktoritära, despotiska, antidemokratiska ideologier och regimer är angelägna om att understryka motsättningen mellan tryggheten och friheten, som de dock gärna klär i annan språkdräkt: splittring och anarki, inblandning i det av partiet eller despoten styrdal landets inre angelägenheter, västvärldens dekadens, eller, en favorit på 2000-talet, ”terrorism”.
– Budskapet är att friheten utgör ett dödligt hot mot tryggheten, vars enda pålitliga värn är partiet, ledaren eller kungen. Den teoretiska grundvalen för detta bland tyranner mycket frekventa sätt att se på förhållandet mellan frihet och trygghet formulerades väl på 1600-talet av den politiska filosofen Thomas Hobbes i det sedan dess ständigt åberopade verket ”Leviathan”, publicerat 1651.
Per Svensson beskrev hur många genom århundradena fortsatt att hävda Hobbes idé om att människans naturtillstånd är att leva i ett allas krig mot alla, som endast kan undkommas genom att individen överlåter all makt till en suverän.
– Det handlar om byteshandel: Tryggheten betalas med friheten. Genom historien har undersåtar och medborgare gång på gång fått erfara att växelkursen är usel.
Falsk dikotomi
Men liberala tänkare har istället hävdat att det här är en falsk dikotomi. Människor behöver inte alls välja frihet eller trygghet. I själva verket är den trygghet som föds ur ofrihet bara skenbar, den kan när som helst förbytas i sin motsats.
Per Svensson beskrev detta som ett centralt tema i många av Torgny Segerstedts texter, inte minst den kanske mest kända, ”De fria fåglarna” från den 9 oktober 1940. Det är ur den artikeln den strof är hämtad som återges på Segerstedtmonumentet i Vasaparken i Göteborg: ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det, De dö fria.”
– Den explicita, tydliga, poäng Torgny Segerstedt gör i sin text om de tama och de vilda gässen är att de förras bekvämlighet och trygghet är illusorisk. De göds inte av godhet utan för att bli fetare och mer välsmakande, ”I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras”, konstaterar Segerstedt, helt sakligt.
Per Svensson påpekade hur många diktatorer använder just denna förmenta motsättning mellan trygghet och frihet som ett redskap för att behålla makten. Deras makt försvagas så snart människor inte längre är rädda, så som vi nu ser sker i Belarus, där människor fortsätter kräva frihet på gatorna: – Om fruktan är frihetens främsta fiende så är friheten från fruktan förtryckarnas farligaste fiende. Vi är inte rädda längre”, säger demonstranterna i Minsk.
Coronaeffekten
Kan då coronapandemin användas på samma sätt som en symbol för otrygghet som legitimerar odemokratiska maktanspråk? Per Svensson konstaterade att en del auktoritära regeringar försökt med just det, men också att de inte varit särskilt effektiva. Som påpekats av den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev i långessän ”Är Morgondagens redan här? Hur pandemin förändrar Europa”, har de auktoritära och populistiska ledarna tvärtom haft påfallande svårt att hantera coronakrisen.
– De föredrar, skriver Krastev, kriser som de själva skapat och därför kan ge sken av att de tack vare sin viljestyrka, sin outtröttliga vakthållning och sitt geni kan behärska. Viruset följer inte manus. Det låter sig inte heller buras in av kravallpoliser. Istället tar de sig in i härskarens palats och visar att också härskaren kan bli smittad.
Per Svensson beskrev hur demokratin istället visat på ett annat sätt att hantera coronakrisen och det frihetens problem som nu ställs på sin spets – hur den enes frihet inte kan tillåtas bli den andres ofrihet.
– Demokratin är ett system för att härbärgera konflikter, inte eliminera dem, men istället göra dem fruktbara både för individen och samhället, sa Per Svensson och fortsatte:
– Jo, det finns en konflikt mellan trygghet och frihet. Där har Hobbes rätt. Men demokratins lösning är maktfördelning, inte maktkoncentration. Vi förlitar oss inte på Leviathan för att få trygghet, vi förlitar oss på varandra och på de gemensamma spelreglerna.
Per Svensson påpekade att demokratin förutsätter konflikter, åsiktsmotsättningar och frihet. Den är därmed motsatsen till den högerpopulism som vi nu ser breda ut sig:
– Grundbulten i deras världsbild är övertygelsen att skillnader är av ondo. De tar Hobbes på orden. All makt åt Leviathan. Och Leviathan är ”folket”. Själva är de folkets enda och sanna röst.
– Det betyder att alla som har avvikande uppfattningar, eller vill att samhällets ska se ut på ett annat sätt, antingen måste vara främlingar eller förrädare…. Antingen hör de inte hemma i ”folkets” gemenskap, eller också har de valt att förråda den och ställa sig utanför den.
Försvar för demokratin
Per Svensson uppmanade åhörarna att värna den liberala demokratin som uppmuntrar olikhet och frihet. Han påminde om att detta också var Torgny Segerstedts främsta drivkraft:
– Ur pennan flödar friheten. Det är för honom i det fria kunskapssökandet, i den fria åsiktsbrytningen, som demokratin, friheten, det essentiellt mänskliga får sin mest tydliga gestaltning.
Det är en hållning att inspireras av också i en tid av tilltagande populism, manade Per Svensson och avslutade med att citera ur en ”Idag”-artikel som Torgny Segerstedt skrev den 9 april 1940, bara några timmar efter det tyska överfallet på Norge.
– Rubriken är ”Det mänskliga”. Han noterar vårtecken i Göteborg. Sparvarna kvittrar i vårsolen. Snödropparna vaggar sina vita huvuden. Men i människornas värld råder fimbulvintern. ”Olycksbudens mörka skuggor” glider över markens Och ändå…”Där skall en gång komma en islossning också i människors värld, Den är närmare än de tro, som låta nuets vedermöda överskygga allt”. Låt oss hoppas att han får rätt. Nu också.
Uppsatsstipendier
I samband med prisceremonin delade Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne också ut stipendier till tre studenter som skrivit C- eller D-uppsatser i ämnen som ligger nära Segerstedts intresseområden. Pascal Andréasson belönades för uppsatsen Pingströrelsen – en tyst pacifistisk folkrörelse, skriven inom ämnet idéhistoria vid Umeå universitet. Karin Ek Thorbjörnsson studerar statsvetenskap vid Göteborgs universitet och har skrivit A Balancing Act? A study on Sweden´s ambivalence in responding to pressure from the Chinese embassy. Shreeya Pillai uppmärksammades för en uppsats inom ämnet socialt arbete vid Göteborgs universitet, A multi-level study of the influence of the media and internet on attitudes towards homosexuality.
Text: Maria Sköld
Bild: Sarah Britz