Kanske var Nathan Söderblom något av en fadersfigur för Torgny Segerstedt?
– Det tror jag absolut, sa Nathan Söderbloms barnbarnsbarn Omi Söderblom när hon föreläste vid Göteborgs universitet den 10 mars.
Vid den årliga Segerstedtföreläsningen beskrev hon även hur hon upptäckt en depressiv Torgny som ångrade sitt yrkesval som journalist.
Omi Söderblom, jurist, författare och domare vid Svea hovrätt, har skrivit boken med texter av sin farfar Helge Söderblom betitlad ”I skuggan av Nathan”. I boken finns också en brevväxling mellan de båda vännerna, trätobröderna och de vetenskapliga nytänkarna, Nathan Söderblom och Torgny Segerstedt.
Med levande och berättande penseldrag talade Omi Söderblom om hur Nathan i början av 1900-talet höll magnifika och noga förberedda föreläsningar vid Uppsala universitet. Föreläsningar som enligt studenterna hade sin start ”mitt i natten” (klockan 08.00) dit den då 27-årige studenten Torgny Segerstedt kom, lyssnade och blev betagen.
– Därefter blev studenterna hembjudna till prästgården på så kallade måndagssalonger där livet och kulturen diskuterades livligt tillsammans forskare, skalder, konstnärer – gräddan av svensk kulturelit, sa Omi Söderblom.
En helt ny värld för studenten från Värmland.
Nathan blev den unge teologen Torgny Segerstedts handledare under arbetet med Segerstedts doktorsavhandling. Det fanns stora förväntningar på arbetet, ”Till frågan om polyteismens uppkomst”, eftersom det var den första svenska avhandlingen i religionshistoria. Och då, 1903, väckte den starka känslor bland dem som inte kunde tänka sig att kristendomen kunde likställas med andra religioner.
Avhandlingen underkändes efter ett fyra timmars långt sammanträde, trots Torgny Segerstedts skickliga försvar, bland annat för ”bristande renlärighet”.
– Det var en tragedi för dem båda, och Torgny Segerstedt var bitter för detta hela livet. Det blev den första Segerstedsstriden, sa Omi Söderblom.
Torgny Segerstedt fick dock, genom Nathans Söderbloms hjälp, en tjänst som religionshistoriker vid Lunds universitet genom att avhandlingen ansågs som ”ventilerad” i Uppsala. När Nathan Söderbloms hälsa vacklade och han blev inlagd på sjukhuset i Lund var det Torgny Segerstedt som satt och vakade över honom.
De var vänner, den uppburne Nathan som enligt Omi Söderberg nära hade en ”popstjärnestatus”, en kritiserad ärkebiskop som förändrade kyrkan och hade makt att påverka både regering, kulturliv och akademi. Och den radikale, egensinnige och självständigt tänkande Torgny Segerstedt. Enligt Omi Söderblom förenades de två i ett slags främlingskap, men framför allt i motståndet mot nazismen och dess etablering och framväxt i Tyskland och Europa. Deras vänskap och brevväxling innehöll både vetenskapliga och samhälleliga meningsutbyten.
Torgny Segerstedt sökte också Nathan Söderbloms stöd och hjälp.
– Hans brev var ibland depressiva och där framgår att han ångrade sitt yrkesval inom journalistiken och att det egentligen var teologin han velat verka inom, sa Omi Söderblom och citerade ur ett av hans brev:
”Jag är inte rädd för döden, bara att dö. Mina hundar och jag älskar varandra ömsesidigt”.
Det var en vänskap som sträckte sig ända fram till Nathan Söderbloms död 1931.
Text: Sarah Britz