Den 16 december kl 18 får hip-hop-artisten Jason ”Timbuktu” Diakité ta emot Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes utmärkelse Frihetstonen. Han kommer också att intervjuas av journalisten Erik Blix. Följ ceremonin här eller på Facebook.

Timbuktu har varit verksam som artist i mer än två årtionden och ofta använt sin musik för att försvara mänskliga rättigheter. Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har därför beslutat tilldela honom priset Frihetstonen med följande motivering:

Med sin musik och sin röst inpräntar han i oss alla vikten av att stå upp för solidaritet och alla människors lika värde. För att han tydligt och utan att någonsin tveka försvarar det som är demokratins kärna tilldelas Jason ”Timbuktu” Diakité Torgny Segerstedts frihetston år 2020.

Den 16 december kl 18 får han ta emot priset av Segerstedtsstiftelsens ordförande Anna Skarhed. Timbuktu intervjuas också av journalisten Erik Blix som sitter i Stiftelsens styrelse.

Följ ceremonin här!

Med priset Frihetstonen vill Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne fästa uppmärksamhet på den roll musiken kan spela för försvaret av tanke- och yttrandefrihet.

Tidigare har Föreningen Music Against Violence i Göteborg, Gestaltensemblen, Romska musiksällskapet, Rickard Söderberg, Laleh och Maxida Märak fått utmärkelsen.

Intresset var rekordstort när det för femte året i rad hölls lärarfortbildning i regi av bland andra Vänföreningen. Tack vare att årets utbildningstillfälle hölls digitalt kunde hela 112 personer delta.

För femte året i rad har Vänföreningen arrangerat en fortbildningsdag för lärare tillsammans med Segerstedtinstitutet, Göteborgs Universitet, Den Globala Skolan, Lärarförbundet och Göteborgs stad. Utbildningsdagen, på temat Att erövra demokratin i vår tid – Kunskap och praktiska verktyg för lärare och andra pedagoger, hölls i år enbart digitalt.

En konsekvens av det blev ett kortare och mer koncentrerat program. Dessutom kunde vi vända oss till deltagare i hela landet, och inte enbart i Västsverige. Vi lyckades nå ett rekordhögt antal anmälda deltagare – 112 stycken.

Ingrid Lomfors, överintendent på Forum för levande historia föreläste på temat Antisemitism då och nu.

Hon gav flera exempel på hur antisemitismen i hög grad är närvarande även i nutid, och utgör ett hot, inte bara mot judar utan också som en fara mot demokratin. I ett historiskt perspektiv beskrev Ingrid Lomfors den medeltida judefientligheten och avhumaniseringen av judar, utvecklingen genom historien som blev början till rasbiologin som så småningom ledde till Förintelsen. Som vi alla vet förekommer också i dessa dagar konspirationsteorier, fördomar och ryktesspridning, liksom förnekande av Förintelsen.

Ingrids exempel på vad man som individ kan göra för att motarbeta antisemitismen i dagens samhälle:

• Skaffa kunskap för att kunna argumentera och säga emot.
• Ställ kritiska frågor.
• Tro på fakta och kunskap.
• Lära känna människor med annan bakgrund än den egna.
• Säga nej till alla former av rasism. Hat föder hat.
• Inse att antisemitism och rasism är ett hot mot det öppna samhället.
• Fördomar leder till hat – visa solidaritet med utsatta.

Ingrid Lomfors föreläsning följdes av två workshops med praktiska verktyg att använda i skolan:

Handboken ”Sätt ner foten” är namnet på Göteborgs Stads första skolhandbok mot rasism, och ett resultat av att politikerna i fullmäktige beslutat om stärkta insatser mot rasismen i skolans värld. Handboken ska lanseras i januari 2021 och innehåller olika typer av stödmaterial som faktatexter, lektionsupplägg, digitala berättelser, ordlista och en utbildningsmanual för lärare.

Projektet och handboken riktar sig till högstadium och gymnasium. Boken och övrigt material är framtagna av statsvetaren Salem Yohannes och studiehandledaren Miriam Haj Younes. Handboken, filmer och övrigt material kommer att finnas gratis tillgängligt på Göteborgs Stads Hemsida.

Vid den avslutande workshopen presenterade Molly Svensson, Sensus, den interkulturella och interreligiösa kursen ”Under samma himmel”. Kursen riktar sig till högstadieelever och avsikten är att eleverna genom möten med unga religiösa berättare ska få en bättre och bredare förståelse av begreppen levd religion och kultur. Ökad förståelse och tolerans för den andre är i fokus, men kursen ska också ge eleverna verktyg att reflektera över sina egna värderingar och identitet.

Vi i arrangörsgruppen är glada över att det trots coronarestriktioner gick att genomföra Fortbildningsdagen i denna nya form, men hoppas naturligtvis på att kunna komma tillbaka 2021 med utbildningen i ett mer traditionellt format. Frågestunder och diskussioner kunde genomföras via chatt och aktivt ZOOM-deltagande, men det ligger ett stort värde i att träffa nya människor, nätverka och fika tillsammans.

Text: Gunilla Ivarsson

Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne

Tre universitetsuppsatser, skrivna i Torgny Segerstedts anda, belönades med stipendier i samband med Frihetspenneceremonin den 26 oktober. Mottagarna Pascal Andréasson, Karin Ek Thorbjörnsson och Shreeya Pillai var på plats för att presentera sina arbeten.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne utlyser varje år tre stipendier på vardera 3000 kronor till uppsatsskrivare på C- eller D-nivå som bidragit till kunskap inom de områden i Segerstedts anda som stiftelsen främjar: demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage. Uppsatserna som kan komma ifråga för stipendiet kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden.

I år hade 13 uppsatser skickats in som bedömdes av en jury bestående av docent Marianne Molander-Beyer, universitetslektor Ulla Berglindh, professor emeritus Hain Rebas och professor Mats Andrén.

Här är 2020 års pristagare, som alla medverkade vid ceremonin för Frihetspennan 2020 för att presentera sina arbeten.

Pascal Andréasson studerar idéhistoria vid Umeå universitet och belönas för uppsatsen Pingströrelsen – en tyst pacifistisk folkrörelse. Läs den här!

I sin motivering skriver juryn: “Pascal Andréasson genomför i sin välskrivna text en noggrann diskursanalys av begrepp som nation, internationalism och föreställda politiska gemenskaper. Uppsatsen behandlar segerstedtska frågor; samvete, civilkurage, fred och försvar, yttrandefrihet och religionsfrihet.”

– Jag känner mig djupt hedrad och väldigt tacksam att ni vill hedra denna kandidatuppsats med ert pris, sa Pascal Andréasson vid stipendieutdelningen och höll ett intressant anförande om frikyrkans ofta bortglömda roll inom den svenska pacifismen.

Karin Ek Thorbjörnsson fick stipendium för en uppsats inom ämnet statsvetenskap vid Göteborgs universitet, A Balancing Act? A study on Sweden´s ambivalence in responding to pressure from the Chinese embassy. Läs den här!

Juryn motiverade sitt val: “Karin Ek Thorbjörnsson tar i sin intervju-undersökning väldokumenterat upp ett hög-aktuellt ämne: journalistisk integritet, yttrandefrihet, demokratiska principer och – när internationellt samarbete blir politiskt och ekonomiskt asymmetriskt – reaktionerna inför en stormakts försök till påtryckningar på svensk press.”

– Det är oerhört viktigt att prata om hur en stor supermakt försöker ingripa och manipulera demokratiska institutioner, sa Karin Ek Thorbjörnsson i sitt anförande om sin masteruppsats där hon intervjuat svenska journalister och forskare om hur Kina vill tysta svenska medier. Hennes främsta slutsats var att journalisterna i undersökningen inte minskat sin granskning av Kina, trots påtryckningarna.

Shreeya Pillai läser en mastersutbildning i Social Work and Human Rights vid Göteborgs universitet där hon skrivit uppsatsen A multi-level study of the influence of the media and internet on attitudes towards homosexuality. Läs den här!

Uppsatsen belönas med motiveringen: “Shreeya Pillai, in her far-reaching, analytical, and very well documented thesis, investigates the relations between freedom of expression, internet use and the media roles in forming attitudes and perceptions on homosexualility, standard norms, democracy and human rights.“

– Jag hoppas att min uppsats kan bidra till att främja pressfrihet, precis som Stiftelsen gör, sa Shreeya Pillai i sin föreläsning. Hon har studerat sambandet mellan pressfrihet, internetvanor och attityder gentemot homosexualitet genom att analysera svar från 77 000 respondenter i 54 länder som ingår i undersökningarna World Values Survey and Varieties of Democracy Institute. I uppsatsen finner hon att människor som är aktiva internetanvändare får en mer positiv inställning till homosexualitet om de bor i länder med fria medier – men att det omvända förhållandet gäller i länder där medier är ofria.

Juryns ordförande Ulla Berglindh är väldigt imponerad av de uppsatser som lämnats in i år:

– ­Det är alltid en stor glädje att läsa insända bidrag. Eftersom alla texterna är godkända och examinerade behöver vi läsare inte bekymra oss om slikt vi i vanliga fall bekymrar oss om: formalia, akribi, språkriktighet, vetenskaplighet, utan istället fröjdas över att så många unga studenter väljer så viktiga ämnen och undersöker och skriver i verklig segerstedtsk anda, säger hon.

Läs mer här om de uppsatser som belönats tidigare år.

Författaren och journalisten Per Svensson fick ta emot Torgny Segerstedts Frihetspenna 2020 vid en ceremoni den 26 oktober. I sitt tal reflekterade han över hur demokratin kan hjälpa oss navigera i en orolig tid och vad vi kan lära av Torgny Segerstedt idag.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar varje år ut priset Frihetspennan till en publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. Årets mottagare Per Svensson belönas med motiveringen:

”Per Svensson är en journalist och författare med ett starkt humanistiskt patos. Med den goda stilen som kännetecken argumenterar han oförtröttligt, perspektivrikt och med en djupgående kunskap mot alla försök att normalisera rasism, trångsynt nationalism och auktoritär populism. Därför tilldelas Per Svensson Torgny Segerstedts frihetspenna för år 2020.”

Prisceremonin äger rum i nära anslutning till Segerstedts födelsedag den 1 november och är alltid offentlig, men på grund av coronapandemin livesändes årets prisutdelning den 26 oktober och kommer också att kunna ses i efterhand.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes ordförande Anna Skarhed framhöll vikten av den journalistik som Per Svensson står för, det Torgny Segerstedt kallade ”ett vederhäftigt och sakligt framställningssätt” i en tid när kriget mot sanningen eskalerat.

Per Svensson förklarade han att han var glad och stolt, men också en smula nervös:

– Den publicist i vars namn Frihetspennan delas ut, och de personer som tidigare fått pennan, gör ju detta till ett lika hedrande som uppfordrande pris. Jag hoppas att jag ska kunna använda pennan på bästa sätt.

Trygghet och frihet

Per Svenssons tacktal kretsade kring balansen mellan trygghet och frihet. Att det kan finnas en motsättning dem emellan ansåg han ha blivit tydligt sedan spridningen av covid-19 satt många friheter ur spel också i demokratiska länder. Undantagstillståndet har blivit normaltillstånd. I vissa situationer kan även demokratiska regeringar vara tvungna att inskränka friheten för att bevara tryggheten, konstaterade Per Svensson, och det finns inte alltid ett självklart svar på var den gränsen ska dras.

Men det ska inte förväxlas med att det nu sker ett uppsving för idéer om att trygghet och frihet alltid är varandras motsättning och att friheten i sig är ett hot mot tryggheten, underströk Per Svensson:

– Auktoritära, despotiska, antidemokratiska ideologier och regimer är angelägna om att understryka motsättningen mellan tryggheten och friheten, som de dock gärna klär i annan språkdräkt: splittring och anarki, inblandning i det av partiet eller despoten styrdal landets  inre angelägenheter, västvärldens dekadens, eller, en favorit på 2000-talet, ”terrorism”. 

– Budskapet är att friheten utgör ett dödligt hot mot tryggheten, vars enda pålitliga värn är partiet, ledaren eller kungen. Den teoretiska grundvalen för detta bland tyranner mycket frekventa sätt att se på förhållandet mellan frihet och trygghet formulerades väl på 1600-talet av den politiska filosofen Thomas Hobbes i det sedan dess ständigt åberopade verket ”Leviathan”, publicerat 1651.

Per Svensson beskrev hur många genom århundradena fortsatt att hävda Hobbes idé om att människans naturtillstånd är att leva i ett allas krig mot alla, som endast kan undkommas genom att individen överlåter all makt till en suverän.

– Det handlar om byteshandel: Tryggheten betalas med friheten. Genom historien har undersåtar och medborgare gång på gång fått erfara att växelkursen är usel.

Falsk dikotomi

Men liberala tänkare har istället hävdat att det här är en falsk dikotomi. Människor behöver inte alls välja frihet eller trygghet. I själva verket är den trygghet som föds ur ofrihet bara skenbar, den kan när som helst förbytas i sin motsats.

Per Svensson beskrev detta som ett centralt tema i många av Torgny Segerstedts texter, inte minst den kanske mest kända, ”De fria fåglarna” från den 9 oktober 1940. Det är ur den artikeln den strof är hämtad som återges på Segerstedtmonumentet i Vasaparken i Göteborg: ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det, De dö fria.”

– Den explicita, tydliga, poäng Torgny Segerstedt gör i sin text om de tama och de vilda gässen är att de förras bekvämlighet och trygghet är illusorisk. De göds inte av godhet utan för att bli fetare och mer välsmakande, ”I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras”, konstaterar Segerstedt, helt sakligt.

Per Svensson påpekade hur många diktatorer använder just denna förmenta motsättning mellan trygghet och frihet som ett redskap för att behålla makten. Deras makt försvagas så snart människor inte längre är rädda, så som vi nu ser sker i Belarus, där människor fortsätter kräva frihet på gatorna: – Om fruktan är frihetens främsta fiende så är friheten från fruktan förtryckarnas farligaste fiende. Vi är inte rädda längre”, säger demonstranterna i Minsk.

Coronaeffekten

Kan då coronapandemin användas på samma sätt som en symbol för otrygghet som legitimerar odemokratiska maktanspråk? Per Svensson konstaterade att en del auktoritära regeringar försökt med just det, men också att de inte varit särskilt effektiva. Som påpekats av den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev i långessän ”Är Morgondagens redan här? Hur pandemin förändrar Europa”, har de auktoritära och populistiska ledarna tvärtom haft påfallande svårt att hantera coronakrisen.

– De föredrar, skriver Krastev, kriser som de själva skapat och därför kan ge sken av att de tack vare sin viljestyrka, sin outtröttliga vakthållning och sitt geni kan behärska. Viruset följer inte manus. Det låter sig inte heller buras in av kravallpoliser. Istället tar de sig in i härskarens palats och visar att också härskaren kan bli smittad.

Per Svensson beskrev hur demokratin istället visat på ett annat sätt att hantera coronakrisen och det frihetens problem som nu ställs på sin spets – hur den enes frihet inte kan tillåtas bli den andres ofrihet.

– Demokratin är ett system för att härbärgera konflikter, inte eliminera dem, men istället göra dem fruktbara både för individen och samhället, sa Per Svensson och fortsatte:  

– Jo, det finns en konflikt mellan trygghet och frihet. Där har Hobbes rätt. Men demokratins lösning är maktfördelning, inte maktkoncentration. Vi förlitar oss inte på Leviathan för att få trygghet, vi förlitar oss på varandra och på de gemensamma spelreglerna.

Per Svensson påpekade att demokratin förutsätter konflikter, åsiktsmotsättningar och frihet. Den är därmed motsatsen till den högerpopulism som vi nu ser breda ut sig:

– Grundbulten i deras världsbild är övertygelsen att skillnader är av ondo. De tar Hobbes på orden. All makt åt Leviathan. Och Leviathan är ”folket”. Själva är de folkets enda och sanna röst.

– Det betyder att alla som har avvikande uppfattningar, eller vill att samhällets ska se ut på ett annat sätt, antingen måste vara främlingar eller förrädare…. Antingen hör de inte hemma i ”folkets” gemenskap, eller också har de valt att förråda den och ställa sig utanför den.

Försvar för demokratin

Per Svensson uppmanade åhörarna att värna den liberala demokratin som uppmuntrar olikhet och frihet. Han påminde om att detta också var Torgny Segerstedts främsta drivkraft:

– Ur pennan flödar friheten. Det är för honom i det fria kunskapssökandet, i den fria åsiktsbrytningen, som demokratin, friheten, det essentiellt mänskliga får sin mest tydliga gestaltning.

Det är en hållning att inspireras av också i en tid av tilltagande populism, manade Per Svensson och avslutade med att citera ur en ”Idag”-artikel som Torgny Segerstedt skrev den 9 april 1940, bara några timmar efter det tyska överfallet på Norge.

– Rubriken är ”Det mänskliga”. Han noterar vårtecken i Göteborg. Sparvarna kvittrar i vårsolen. Snödropparna  vaggar sina vita huvuden. Men i människornas värld råder fimbulvintern. ”Olycksbudens mörka skuggor” glider över markens  Och ändå…”Där skall en gång komma en islossning också i människors värld, Den är närmare än de tro, som låta nuets vedermöda överskygga allt”. Låt oss hoppas att han får rätt. Nu också.

Uppsatsstipendier

I samband med prisceremonin delade Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne också ut stipendier till tre studenter som skrivit C- eller D-uppsatser i ämnen som ligger nära Segerstedts intresseområden. Pascal Andréasson belönades för uppsatsen Pingströrelsen – en tyst pacifistisk folkrörelse, skriven inom ämnet idéhistoria vid Umeå universitet. Karin Ek Thorbjörnsson studerar statsvetenskap vid Göteborgs universitet och har skrivit A Balancing Act? A study on Sweden´s ambivalence in responding to pressure from the Chinese embassy. Shreeya Pillai uppmärksammades för en uppsats inom ämnet socialt arbete vid Göteborgs universitet, A multi-level study of the influence of the media and internet on attitudes towards homosexuality.

Text: Maria Sköld

Bild: Sarah Britz

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har beslutat att tilldela journalisten och författaren Per Svensson utmärkelsen Torgny Segerstedts frihetspenna år 2020. Prisutdelningen, måndagen den 26 oktober, kan följas via Facebook och äger rum på Göteborgs universitet.

Per Svensson är en av Sveriges mest erfarna och respekterade publicister. Han har också publicerat ett antal böcker där han analyserar frågor om demokrati och mänskliga rättigheter från många olika perspektiv.

Så här säger Stiftelsen i sin motivering:

”Per Svensson är en journalist och författare med ett starkt humanistiskt patos. Med den goda stilen som kännetecken argumenterar han oförtröttligt, perspektivrikt och med en djupgående kunskap mot alla försök att normalisera rasism, trångsynt nationalism och auktoritär populism. Därför tilldelas Per Svensson Torgny Segerstedts frihetspenna för år 2020.”

Frihetspennan delas ut varje år till en framstående publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. Prisceremonin är alltid offentlig men på grund av den rådande pandemin kommer den i år att livesändas via Torgny Segerstedtstiftelsens Facebooksida.

Per Svensson är född 1956. Han har varit chefredaktör för Kvällsposten, reporter och kulturchef på Expressen, senior columnist i Sydsvenskan och politisk redaktör på Dagens Nyheter, där han fortfarande är verksam – i dag som skribent på kultursidorna.

Bland de många essä- och reportageböcker han har publicerat kan nämnas Hem till kriget. Ett reportage från Kroatien och Bosnien Hercegovina (1992), Den leende mördaren. Ett reportage om ondska i vår tid (1994), den Augustprisnominerade Storstugan eller När förorten kom till

byn (1996), Dr Luther & Mr Hyde. Om tro och makt då och nu (2008), Därför hatar alla liberaler. Och därför har alla fel (2014) samt Vasakärven och järnröret: den långa bruna skuggan från Lund (2015). Tillsammans med Thomas Steinfeld gav han 2017 ut Bildningen på barrikaden. Ett manifest.

Per Svensson har tilldelats Stora journalistpriset och Jolopriset.

Priset Frihetspennan består av en symbolisk penna och en penningsumma. Det överlämnas i anslutning till Torgny Segerstedts födelsedag den 1 november. Förra årets pristagare var Hédi Fried.

Följ prisutdelningen här!

Läs mer om priset här.

Styrelsen i Vänföreningen till Torgny Segerstedts Minne har fått två nya medlemmar. Vid årsmötet den 12 maj valdes Annelie Eriksson och Nils Hanson.

Annelie Eriksson är planeringsledare i sektorn Fri konst och kultur vid Göteborgs Stads kulturförvaltning. Hon har tidigare varit enhetschef där, projektledare för Göteborgs Stads barnkulturår 2012 och informatör på Backa Teater.

Nils Hanson är journalist med ett förflutet som reporter på Göteborgs-Posten och Göteborgs-Tidningen, redaktionschef på TV4 Göteborg, senare TV4 Väst, och chef och ansvarig utgivare för SVT:s Uppdrag granskning, där han i dag är redaktör.

Styrelsen i Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne består i övrigt av Elisabet Litsmark Nordenstam (ordförande), Marika Andersson, Mats Andrén, Monica Håkansson, Gunilla Ivarsson, Jenny Jernberg, Ulf Johanson och Kristian Wedel.

Demokratin riskerar att bli coronakrisens främsta offer, varnade förra EU-kommissionären Cecilia Malmström i en föreläsning vid Vänföreningens årsmöte. Hon pratade också om hur hon tror att Torgny Segerstedt skulle uppfatta dagens värld.

Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne brukar varje år bjuda in en aktuell föreläsare till sitt årsmöte. Den 12 maj var det den förra EU-kommissionären Cecilia Malmström som talade på temat Demokratins utmaningar i coronatider. Föreläsningen, som hölls digitalt, lockade hela 77 personer, både medlemmar och andra intresserade, och många passade också på att ställa frågor.

Cecilia Malmström började med att konstatera att det inte är mycket som är sig likt i år:

– För inte länge sedan hade ingen hört talas om covid-19, idag drunknar nästan allt annat i rapporteringen om olika aspekter av coronakrisen. Men just därför behöver vi vara vaksamma på det som händer vid sidan av det mest akuta. Inte minst hoten mot demokrati och mänskliga rättigheter, som förstås fanns där redan innan coronakrisen men som nu förstärks, sa hon.

Cecilia Malmström påminde om hur den svenska debatten vid årets början dominerades av klimathotet, flyktingkrisen och frågor om kriminalitet. De underliggande problemen behöver fortfarande lösas och kan inte vänta.

Inför 2020 talades det också mycket om hur det skulle bli ett minnesår som uppmärksammade att 75 år förflutit sedan det andra världskriget tog slut och 70 år sedan de första tankarna på en europeisk union formulerades i den så kallade Schumandeklarationen. Men årsdagarna har helt överskuggats av pandemin.

Den 31 mars var det även 75 år sedan Torgny Segerstedt gick bort och i sitt anförande undrade Cecilia Malmström vad han skulle tycka om dagens värld om han kunde se den. Hon trodde att han nog skulle förundras över de många framstegen – på många sätt har världen blivit en bättre plats tack vare det europeiska samarbetet och förbättringar när det gäller demokrati, yttrandefrihet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

– Men han skulle kanske också varna för vad krig och krigsliknande tillstånd, som coronakrisen kan liknas vid, kan göra med demokratin. Idag är det många makthavare som drar fördel av coronakrisen för att stärka sin makt och kväva demokrati och debatt.

Cecilia Malmström räknade upp en rad oroväckande exempel på hur demokratin just nu sätts på undantag i coronakrisens skugga. Repressionen i Kina har ökat ytterligare och landet bedriver ett globalt propagandakrig för att ge intryck av diktaturer kan hantera kriser bättre än demokratier. Samtidigt försöker USA:s regering ge Kina skulden för virusutbrottet genom teorier som den egna säkerhetstjänsten inte tror på. I Filippinerna har president Duterte gett order om att polisen ska kunna skjuta ihjäl personer som bryter mot utegångsförbudet. I Jordanien, Jemen och Oman har tidningar förbjudits med förevändningen att de kunde sprida smitta. Dessutom använder allt fler länder appar för att kontrollera människors rörelsemönster.

– Det kan vara verktyg för att bekämpa pandemier men det är viktigt att tänka igenom integritetsaspekterna och hur datan analyseras och det görs sällan.

De auktoritära tendenserna märks också i Europa, där Ungern inte längre är en demokrati och Polen rör sig i samma riktning, enligt den senaste årsrapporten från organisationen Freedom House. Mönstret beskrivs även i studien Autocratizations Surges – Resistance Grows från Varieties of Democracy vid Göteborgs Universitet. Utvecklingen har pågått en längre tid, men har förstärkts av coronakrisen, som bland annat fått Ungerns regering att ta sig rätten att styra med dekret med allt mindre av demokratisk insyn och kontroll.

Cecilia Malmström, som var EU-kommissionär mellan 2010 och 2019, varnade för att EU står inför enorma prövningar, både inre och yttre. Allra allvarligast är ökningen av antisemitism, rasism, främlingsfientlighet och populism som hon anser hotar hela EU-samarbetet. Exemplen är många: ökade hot mot journalister, inklusive mord i Slovakien och Malta, polska städer som inför ”HBTQ-fria” zoner, Ungerns växande antisemitism med hetskampanjen mot George Soros och en farlig retorik där flyktingar blir stämplade som terrorister.

– Det är ett bedrövligt misslyckande att EU inte lyckas ta ett gemensamt ansvar för att hjälpa människor som flyr undan förtryck, sa Cecilia Malmström som hade migrationsfrågorna på sitt bord under en del av tiden som EU-kommissionär.

Hon konstaterade att situationen är alarmerande i lägren på de grekiska öarna och att den grekiska regeringen vädjat till andra EU-medlemmar att de ska ta emot några av de ensamkommande barnen.

– Den svenska regeringen hör inte till dem som har svarat ja på den vädjan och det tycker jag faktiskt är skamligt.

För Cecilia Malmström är det självklart att EU behövs och att det måste fortsätta vara en union byggd på gemensamma värderingar om demokrati och mänskliga rättigheter. Men just nu är det projektet hotat, liksom hela den världsordning som byggts upp efter andra världskriget.

– Det är en allvarlig utveckling som pågår lite under radarn när allt fokus är på corona. Men vi måste börja prioritera de här frågorna och vara vaksamma. Annars riskerar vi att vakna upp till en post-coronavärld som ser väldigt annorlunda ut, sa Cecilia Malmström.

Text: Maria Sköld

Den 31 mars är det 75 år sedan Torgny Segerstedt gick ur tiden. Vi påminner om hans gärning genom att publicera hans sista IDAG-artikel från den 15 mars 1945, på ett tema han ofta uppehöll sig vid – hur individen måste följa sitt eget samvete.

”Här i landet har vi ibland skrattat åt tyskarnas fäaktiga lydnad mot de nazistiska herdarna. Tyskens troskyldiga glädje över att själv slippa tänka – Hitler denkt für uns – ha förhånats, icke utan skäl.

Men hur är det, äro vi i detta land alldeles fria från liknande fämentalitet? I en morgonavisa stöter man på ett citat ur en annan dito, vilken anföres som ett rätt sanningens ord. Det gäller regeringens eftergifter mot Tyskland. Det heter i citatet: ”De i regering och riksdag samverkande partierna har varit eniga om den politik, som förts, såväl vad gäller utrikespolitiken som vissa av densamma betingade inrikespolitiska frågor. Detta har dock icke hindrat, att de folkpartistiska tidningarna uppträtt som om folkpartiet inte varit ansvarigt för vad som skett.”

Enligt denne politiske tänkares mening är den ståndpunkt en partiledare intagit normerande för partiet och dess tidningar. Fåren höra sin herres röst och lystra till den. ” Hitler denkt für uns.” Att en tidnings utgivare bör bilda sig en egen uppfattning i de frågor, som han behandlar i spalterna, är för den, vars ord anförts, en otänkt tanke. Mannen anser sig kanske oförmögen att tänka själv och detta visar, att han behjärtat inskriften över templet i Delphi: ”Känn Dig själv.” Här skall icke bestridas, att mannen kan ha riktigt bedömt sina kvalifikationer. Det torde kunna sättas i fråga, om han i så fall är rätte mannen att vägleda sina läsare i konsten att bilda sig ett självständigt omdöme. En tondöv människa är ingen god vägledare till förstånd på musik.

Nu är det riktigt att riksdagspartierna, med undantag av några få individer, lydigt rättat sig efter de signaler deras partiledare i ministären givit. Riksdagen har på detta sätt förlorat inflytande på rikets styrelse. Detta har undergrävt allmänhetens tilltro till demokrati och parlamentarism. Riksdagens roll har inskränkts till ja-sägeri. Dess självständiga prövningsrätt har visat sig obefintlig. Allt flera rycka på axlarna åt den parlamentarism, som nu blommar i Sverige. ”Bluff” är deras omdöme om den. I själva verket är det onödigt att hålla detta stora maskineri i gång bara för att upprätthålla skenet av follkstyre. Regeringen avgör ju alla frågor och riksdagen säger ja till alltsammans. Riksdagsmännen kunde ju lika gärna stanna hemma på roten och sköta sina sysslor.

Den citerade politiske skribenten är belåten med detta sakernas tillstånd. Partimedlemmarna skola rätta sig efter partiledarnas order. Han är icke lika nöjd med tidningarna. Ja, det vill säga, han har inget att anmärka mot socialdemokratiens eller högerns tidningar. De jama snällt med. Folkpartiets tidningar har däremot burit sig illa åt. Rättvisan borde fordra, att mannen gåve dem det erkännandet, att de med få undantag voro ”lojala” ända till dess roddsporten blev så populär i landet.

Nu är den figur, som fattat det goda citatet i pennan, icke den ende, som klistrar partietikett på varenda tidning. Det är ett axiom för partifolk, att varje tidning hör in i en partikätte. När andra avisor skola svinga sitt tuktoris över denna tidning, försumma de sällan att sätta fp, det är uttytt folkpartiet, inom parentes. Vi ha oss veterligt intet gemensamt med partiet, även om en medlem av redaktionen sitter som partiets representant i riksdagen. Detta är ofattbart för dem vilkas hela tankeliv – uttrycket är kanske oegentligt – snurrar i partibanor.

I och för sig är det glädjande att tidningar, vilka rubriceras som sorterande under folkpartiet, bevarat så mycket av liberalism, att de hålla på sin oavhängighet. Det ha både Eskilstuna-Kuriren och Vestmanlands Läns Tidning gjort. Det bör ihågkommas, när nu roddarna väsnas och ro.

Den mentalitet som kommer till synes i indignationen över att vissa tidningar icke rätta sina meningar efter partiledarens order, är ganska skrämmande. Den är samma andas barn som hitlerismen med dess krav på underkastelse under ”ledarens” befallningar. Kollektiviteten upphöjes på individens bekostnad. Ingen skall hävda en åsikt, därför att han finner den sann och riktig, utan anamma den mening, som ledningen bestämmer, och som han skall ha ihop med alla i sitt fårahus. Hitlerismen, kommunismen, socialdemokratien, katolska kyrkan, alla hylla de denna samfälldhet, och se i personlighetens självhävdelse en fiende, som måste till det yttersta bekämpas.

Striden mellan de två, personligheten och hjordinstinkten, kommer att fortgå till tidernas ände.”

Artikeln publicerades i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 15 mars 1945 och blev Torgny Segerstedts sista. Senare samma år utgavs den i bokform tillsammans med andra Segerstedttexter.

Är du universitetsstudent på C- eller D-nivå och skriver uppsats om exempelvis demokrati eller mänskliga rättigheter? Då kan du söka stipendium från Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne utlyser tre stipendier på vardera 3000 kronor till uppsatsskrivare på C- eller D-nivå som bidragit till kunskap inom de områden i Segerstedts anda som stiftelsen främjar: demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage.

Uppsatserna som kan komma ifråga för stipendiet kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden. Läs mer här om de uppsatser som belönats tidigare år.

De tre uppsatser som belönas skall vara skrivna under läsåret 2019-2020 och kommer att bedömas av en jury bestående av docent Marianne Molander-Beyer, universitetslektor Ulla Berglindh, professor emeritus Hain Rebas och professor Mats Andrén. Samtliga har anknytning till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne eller dess vänförening.

Sista dag att lämna in en ansökan är den 1 september 2020. Stipendierna kommer att delas ut i samband med ceremonin för årets Frihetspenna under hösten 2020.

Så här gör du för att lämna in en ansökan:

1. Skriv en kort motivering till varför ditt ämne är ”segerstedtskt”, hur det anknyter till något av de ovan listade ämnena som är i linje med Torgny Segerstedts gärning.
2. Skicka din uppsats och ansökan senast den 1 september 2020 till samtliga medlemmar i juryn: ulla.berglindh@ped.gu.se; marianne.molander-beyer@ped.gu.se; hain.rebas@gmail.com; mats.andren@lir.gu.se

Läs mer om Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes stipendier här.

Har du ytterligare frågor är du välkommen att kontakta Ulla Berglindh, som också är vice ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne ulla.berglindh@ped.gu.se

Kanske var Nathan Söderblom något av en fadersfigur för Torgny Segerstedt? 

– Det tror jag absolut, sa Nathan Söderbloms barnbarnsbarn Omi Söderblom när hon föreläste vid Göteborgs universitet den 10 mars.

Vid den årliga Segerstedtföreläsningen beskrev hon även hur hon upptäckt en depressiv Torgny som ångrade sitt yrkesval som journalist.

Omi Söderblom, jurist, författare och domare vid Svea hovrätt, har skrivit boken med texter av sin farfar Helge Söderblom betitlad ”I skuggan av Nathan”. I boken finns också en brevväxling mellan de båda vännerna, trätobröderna och de vetenskapliga nytänkarna, Nathan Söderblom och Torgny Segerstedt.

Med levande och berättande penseldrag talade Omi Söderblom om hur Nathan i början av 1900-talet höll magnifika och noga förberedda föreläsningar vid Uppsala universitet. Föreläsningar som enligt studenterna hade sin start ”mitt i natten” (klockan 08.00) dit den då 27-årige studenten Torgny Segerstedt kom, lyssnade och blev betagen.

– Därefter blev studenterna hembjudna till prästgården på så kallade måndagssalonger där livet och kulturen diskuterades livligt tillsammans forskare, skalder, konstnärer – gräddan av svensk kulturelit, sa Omi Söderblom.

En helt ny värld för studenten från Värmland.

Nathan blev den unge teologen Torgny Segerstedts handledare under arbetet med Segerstedts doktorsavhandling. Det fanns stora förväntningar på arbetet, ”Till frågan om polyteismens uppkomst”, eftersom det var den första svenska avhandlingen i religionshistoria. Och då, 1903, väckte den starka känslor bland dem som inte kunde tänka sig att kristendomen kunde likställas med andra religioner.

Avhandlingen underkändes efter ett fyra timmars långt sammanträde, trots Torgny Segerstedts skickliga försvar, bland annat för ”bristande renlärighet”.

– Det var en tragedi för dem båda, och Torgny Segerstedt var bitter för detta hela livet. Det blev den första Segerstedsstriden, sa Omi Söderblom.

Torgny Segerstedt fick dock, genom Nathans Söderbloms hjälp, en tjänst som religionshistoriker vid Lunds universitet genom att avhandlingen ansågs som ”ventilerad” i Uppsala. När Nathan Söderbloms hälsa vacklade och han blev inlagd på sjukhuset i Lund var det Torgny Segerstedt som satt och vakade över honom.

De var vänner, den uppburne Nathan som enligt Omi Söderberg nära hade en ”popstjärnestatus”, en kritiserad ärkebiskop som förändrade kyrkan och hade makt att påverka både regering, kulturliv och akademi. Och den radikale, egensinnige och självständigt tänkande Torgny Segerstedt. Enligt Omi Söderblom förenades de två i ett slags främlingskap, men framför allt i motståndet mot nazismen och dess etablering och framväxt i Tyskland och Europa. Deras vänskap och brevväxling innehöll både vetenskapliga och samhälleliga meningsutbyten.

Torgny Segerstedt sökte också Nathan Söderbloms stöd och hjälp.

– Hans brev var ibland depressiva och där framgår att han ångrade sitt yrkesval inom journalistiken och att det egentligen var teologin han velat verka inom, sa Omi Söderblom och citerade ur ett av hans brev:

”Jag är inte rädd för döden, bara att dö. Mina hundar och jag älskar varandra ömsesidigt”.

Det var en vänskap som sträckte sig ända fram till Nathan Söderbloms död 1931.

Text: Sarah Britz