Författare: Maria Sköld (sida 1 av 6)

Segerstedts frihetspenna till Stina Oscarson

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har beslutat att i år tilldela dramatikern och kulturskribenten Stina Oscarson utmärkelsen Torgny Segerstedts frihetspenna.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar varje år ut utmärkelsen Frihetspennan till en publicist som verkar i Segerstedts anda. 2021 års val motiveras så här:

Stina Oscarson påminner oss i sitt författarskap och sin publicistik om att det offentliga samtalet i en levande demokrati måste ge utrymme för alternativa röster. Utan att tveka inpräntar hon med konsekvens och integritet betydelsen av en förbehållslös respekt för det fria ordet. Därför tilldelas Stina Oscarson Torgny Segerstedts frihetspenna 2021.

 Stina Oscarson har varit chef för Radioteatern och konstnärlig ledare för Orionteatern i Stockholm. Idag arbetar hon som frilans – för närvarande med uppdrag för bland andra Stockholms stadsteater, Uppsala stadsteater, Folkoperan och Svenska Dagbladet. Genomgående i hela hennes verksamhet är ett starkt engagemang i freds- och demokratifrågor.

I Svenska Dagbladet har hon på senare år publicerat två artikelserier – Den polariserade debatten och Den tysta minoriteten – som väckt stor uppmärksamhet.

Bland de böcker Stina Oscarson har givit ut kan nämnas Inte en berättelse (2016) och Tror du att du kan förändra världen utan att anstränga dig? (2018). I höst kommer en ny, Det perfekta plåstret, som hon själv beskriver som en skildring av hur hon ”gick från att tro på politiken till att tro på människan”.

Frihetspennan kommer att överlämnas till Stina Oscarson tisdagen den 26 oktober kl 17.30 i Torgny Segerstedtsalen i Göteborgs universitets huvudbyggnad vid Vasaplatsen. Den kommer även att livestreamas via stiftelsens Facebooksida och kan i efterhand ses på Youtube.

För mer information, kontakta stiftelsens ordförande Anna Skarhed, 0702-40 19 26, stiftelsesekreteraren Christina Bergman, 0709-26 14 85, eller styrelseledamoten Anders Franck, 0708-55 50 90.

Frihetspennan tilldelas sedan 1996 varje år en framstående publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. Priset består av en symbolisk penna och en penningsumma. Det överlämnas i anslutning till Torgny Segerstedts födelsedag den 1 november. Förra årets pristagare var journalisten Per Svensson. Läs mer om Frihetspennan.

”Det fria och öppna samtalet kan ge nytt hopp”

I samband med Fredsdagen den 8 maj höll Göteborgs universitets vicerektor Fredrika Lagergren, ledamot av Stiftelsens styrelse, ett inspirerande anförande om hur kunskapsbildning kan ge oss nytt hopp. Läs det här.

Framtidstro – fred, frihet och demokrati. Ja, framtidstro är något som vi verkligen behöver idag. Det är tungt att leva i pandemins skugga, men det är då viktigt att tänka på att skuggor är möjliga att skingra! Frågan är hur det kan ske?

Jag vill här lyfta en möjlig väg som knyter an till mitt uppdrag vid GU som vicerektor för samverkan. Samverkan är i mitt uppdrag en del av utbildning och forskning eftersom utbildning och forskning inte kan utvecklas utan samverkan med omgivningen. Idén om ett universitet inbegriper tanken på kunskap som en del av samhällsutveckling där universitetets roll är att värna kunskapsbildningen. Det sätt varpå kunskap formas vid universitetet handlar i hög grad om att skingra okunskapens skuggor genom att tända kunskapens ljus.

Det är inte för intet som tankar om demokrati, fred och frihet blir tydlig formulerade under den tidsperiod som kallas för ”upplysningen”. 1700-talets värld var inte ”den bästa av världar” – kolonialism, sjukdomar, fattigdom, svält och krig – men här formulerades också en motkraft som inte bara innebar ett ifrågasättande av sakernas tillstånd. Det handlade om att utmana och förändra verkligheten runtomkring! Men – vilket är viktigast – motstånd mot det bestående och tankar om hur det borde vara skulle bygga på reflektion och eftertanke – kunskapsbildning. Motkraften riktades till att forma en värld byggd på kunskap och bildning för att därigenom skingra eländets och ofrihetens mörka skuggor.

En fri fredlig och jämlik värld var målet för upplysningens filosofer och vägen de pekade på handlade om att mobilisera människor att delta i förändringsarbetet med bildning och demokrati. Är det inte en sådan motkraft vi behöver också idag?

Ett mål för upplysningens filosofer var att samla in all kunskap och samla denna i en ”encyklopedi” som skulle vara tillgänglig för alla. Idag har detta i någon mening förverkligats. Vi har tillgång till all tänkbar information via en algoritmisk process i form av en enkel ”googling” på en telefon vi bär med oss i fickan eller väskan. Men – vilket var tydligt också för upplysningsfilosoferna – en databas är inte detsamma som kunskap och effektiva algoritmer som plockar fram svar på en fråga leder inte alltid rätt. Kunskap som leder till upplysning och som kan skingra skuggor är något utöver ett algoritmframkallat svar. Upplysande kunskapsbildning handlar om att i samspel med andra utveckla förmågan att formulera frågor som sträcker sig bortanför det vi redan vet. Och det är här någonstans som vi hittar en möjlighet att skingra skuggorna som formas av oro och ovisshet om vad framtiden ska leda till.

Den upplysning som skingrar skuggor förutsätter att vi kan mötas för ett fritt och öppet samtal med andra. Detta samtal är inte knutet till specifika ”salonger” utan sker i många olika sammanhang – studiecirklar, läsgrupper eller – på sociala medier. Det fria och öppna samtalet kräver utöver deltagande och engagemang också mod att våga tänka själv och förmåga att framföra sin välgrundade mening baserad på saklighet och kunskap. På så sätt kan vi känna framtidstro och tillsammans verka för att värna fred, frihet och demokrati med hjälp av kunskap och samverkan.

 

Nu kan du se Tyck till på Pressfrihetens dag i efterhand

Den 3 maj  ordnade Vänföreningen och JMG det uppskattade evenemanget Tyck till på Pressfrihetens dag. Nu går webbinariet att se i efterhand, med spännande samtal om yttrandefrihet.

Sedan 1991 firas den internationella världsdagen för pressfrihet varje år den 3 maj. Dagen påminner regeringar om deras skyldighet att värna yttrandefriheten enligt artikel 19 i FN:s Deklaration om de mänskliga rättigheterna, vilket professor Ulla Carlsson beskrev i ett anförande under webbinariet. Men  på många håll i världen är press- och yttrandefriheten satt under allt starkare tryck. Dessutom uppkommer nya frågor kring var yttrandefrihetens gränser egentligen går.

Många sådana frågor diskuterades under webbinariet Tyck till på Pressfrihetens dag, då publiken även fick tycka till med hjälp av mentometrar. Nu går evenemanget att se här i efterhand.

Här är programmet:

  • Välkommen!
    Monica Löfgren Nilsson, prefekt, JMG, och Kristian Wedel, journalist på GP och styrelseledamot i Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne.
  • Varför har vi pressfrihetens dag?
    Ulla Carlsson, UNESCO-professor i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik, JMG.
  • Rätt att stoppa president Trump på Twitter?
    Beslutet att stänga ner presidentens konto har skapat debatt. Vissa anser att det riskerar att underminera yttrandefriheten, andra menar att det är det enda rätta eftersom presidenten bröt grovt mot reglerna.
    Martin Jönsson, redaktionell utvecklingschef på Dagens Nyheter som skriver analyser om digital medieutveckling och mediepolitik.
    Nils Funcke, journalist och författare som skrivit flera böcker om tryck- och yttrandefrihet och ofta anlitas som expert i medierna.
  • Yttrandefrihetens grunder
    Ett juridiskt perspektiv på pressfrihet och yttrandefrihet.
    Anna Skarhed, ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och f.d. justitiekansler.
  • Kan man vara både aktivist och journalist?
    Hur går det att förena journalistens opartiskhet med att aktivt ta ställning i samhällsfrågor?
    Björn Tunbäck, journalist vid SVT som arbetar med att få den svenske journalisten Dawit Isaak frigiven.

Segerstedtföreläsning gav ny bild av allt mer desperata extremister

Journalisterna Patrik Hermansson och Jenny Strindlöv berättade under årets Segerstedtföreläsning om hur de infiltrerat extremhögern. Nu kan föreläsningen ses i efterhand.

Både Patrik Hermansson och Jenny Strindlöv tycker att det är viktigt att fler förstår hur de högerextrema ser på världen. I årets Segerstedtföreläsning den 10 mars delade de med sig av sina erfarenheter av en rörelse som blir allt mer desperat, våldsbenägen och farlig. Föreläsningen kan ses i efterhand på youtube.

– De högerextrema blir lite mer våldsamma för varje år. Många som gick med i den så kallade alt-rightrörelsen för några år sedan har blivit politiskt deprimerade, de tycker inte att Trump gjorde tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt. Vi andra kan tycka att det ser ut som att de vinner, men inifrån tycker de inte att det händer tillräckligt så vi ser fler och fler som säger att det inte finns någon politisk lösning. Tidigare var det något som bara de allra mest extrema aktivisterna sa och skrev, men nu börjar den typen av ordalag användas mycket bredare, säger Patrik Hermansson.

Han är researcher på den brittiska organisationen HOPE not hate, närbesläktad med svenska Expo, men blev känd sedan han som journalist lyckats infiltrera först den brittiska och sedan den amerikanska alt-rightrörelsen under ett år, fram till hösten 2017. Hur det gick till har han bland annat skildrat i artikeln På insidan av Alt right-rörelsen i Expo.

Jenny Strindlöv har liknande erfarenheter. Hon bevakade den svenska delen av den högerextrema alt-rightrörelsen inifrån vilket resulterade i ett uppmärksammat program för Uppdrag granskning 2018, Alternativhögern i Sverige och tre artiklar i Expressen.

– Jag anmälde mig till en av deras konferenser för att höra hur de pratade när de trodde att de kunde vara sig själva och inte trodde att ”pk-media” var där. På konferensen knöt jag kontakter med olika personer och blev snabbt medbjuden på olika middagar och fester i den rasideologiska miljön i Stockholm, berättar Jenny.

Intellektuell image

Hon tror att hon lyckades ta sig in för att hon är kvinna – högerextremisterna var tacksamma att ha lyckats rekrytera en kvinna till en rörelse som annars är väldigt mansdominerad. Yrkesmässigt var det däremot en blandad skara. De flesta uppfattade sig som relativt intellektuella och såg sig som en del av en växande ideologisk rörelse.

– Jag tror det finns en bild inne i rörelsen att man numera blir rasist av ”rätt” skäl, av ideologisk övertygelse, till skillnad från de vilsna unga som drogs dit på 90-talet. Man vill ge sken av att vara en intellektuell som läser böcker av Nietzsche, förklarar Jenny.

Både hon och Patrik har fortsatt att följa de här grupperna och beskriver en högerextrem miljö i snabb förändring. Under den tid de båda journalisterna befann sig på insidan, kring 2016-2017, växte den så kallade alt-rightrörelsen kraftigt, styrkt av att Donald Trump valdes till amerikansk president. Anhängarna trodde att de snart skulle vinna val även i länder som Frankrike och Nederländerna.

När de framgångarna uteblev reagerade många med besvikelse. Alt-rightmiljön splittrades i olika stridande fraktioner. Men det har inte gjort högerextremismen svagare, enligt Patrik. Tvärtom tror han att alt-rights framgångar ledde till att den rasistiska rörelsen blev bättre organiserad än på många år.

Nya trender

Jenny och Patrik beskriver några trender som på kort tid förändrat högerextremismen och som delvis kan tyckas motstridiga för en yttre betraktare.

  • Rörelsen radikaliseras. Många anhängare hade förväntat sig att snabbare förändra samhället och nu är de besvikna. Det har gjort dem mer våldsbenägna, de ser sig som offer för förtryck och betraktar våld som självförsvar.
  • Rasismen normaliseras. Samtidigt smyger allt mer av högerextremismens språkbruk sig in i det vanliga samtalet. Högerradikala partier växer i allt fler länder, även sådana som tidigare inte ansetts särskilt mottagliga för sådana idéer.
  • Växande nätframgångar. Alt-rightrörelsen var skicklig på att hantera sociala medier och hitta sätt att uttrycka sig rasistiskt utan att fångas upp av granskare. Det har vuxit fram en flora av omskrivningar som fyller den funktionen, exempelvis är det vanligt att säga ”globalister” eller ”kosmopoliter” när man menar judar.
  • Fler unga lockas. Många riktigt unga dras till välproducerade rasistiska kanaler som ofta använder satir och roliga memes (bilder). På så vis förpackas de hatiska budskapet på ett lättsamt sätt och det går alltid att skylla från sig – ”det var ju bara ett skämt”.
  • Konspirationsteorierna frodas. Pandemin har skapat en ny grogrund för konspirationstänkande. Det gör också att de högerextrema börjar dela världsbild med andra grupper som vanligen står långt ifrån dem. Många slags ytterlighetsgrupper börjar till exempel sprida myter som att coronaviruset orsakas av 5G-nätet eller har skapats av läkemedelsindustrin.

Patrik tycker att det är oroande trender men påpekar samtidigt att motståndet mot de här idéerna också växer, framför allt bland unga. Det viktigaste nu är att fler förstår hur dagens rasism och högerextremism ser ut och fungerar för att kunna bemöta den effektivt. Organisationen HOPE not Hate arbetar med utbildning och upplever att det finns en hel del missuppfattningar.

– Det är viktigt att exempelvis prata med skolor så att fler lär sig känna igen hur fascismen ser ut idag. Den ändrar alltid ansikte, den ser olika ut olika samhällen och den ändrar alltid terminologi. Det gör det svårt för lärare att känna igen den.

Hela föreläsningen kommer att kunna ses i efterhand på Stiftelsens youtubekanal.

 

Tyck till på Pressfrihetens dag – webbinarium den 3 maj

Missa inte Vänföreningens webbinarium den 3 maj med spännande samtal om yttrandefrihet. Kan man vara både aktivist och journalist? Hur mår pressfriheten? Och var det rätt av twitter att stoppa Trump? Lyssna på experter och tyck till själv.

På den internationella världsdagen för pressfrihet den 3 maj håller Vänföreningen webbinarium följt av årsmöte. Med start kl 15 bjuds på ett interaktivt program där namnkunniga föreläsare tar sig an olika ämnen innan publiken får ta ställning med hjälp av mentometer.

Webbinariet leds av Monica Löfgren Nilsson, prefekt på JMG, och Kristian Wedel, journalist på GP och styrelseledamot i Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne.

Alla är välkomna, webbinariet hålls via Zoom. Anmäl dig till till vanforeningentorgnysegerstedt@gmail.com så får du en länk för att delta.

Ur programmet:

  • Välkommen!
    Monica Löfgren Nilsson, prefekt, JMG, och Kristian Wedel, journalist på GP och styrelseledamot i Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne.
  • Varför har vi pressfrihetens dag?
    Ulla Carlsson, UNESCO-professor i yttrandefrihet, medieutveckling och global politik, JMG.
  • Rätt att stoppa president Trump på Twitter?
    Beslutet att stänga ner presidentens konto har skapat debatt. Vissa anser att det riskerar att underminera yttrandefriheten, andra menar att det är det enda rätta eftersom presidenten bröt grovt mot reglerna.
    Martin Jönsson, redaktionell utvecklingschef på Dagens Nyheter som skriver analyser om digital medieutveckling och mediepolitik.
    Nils Funcke, journalist och författare som skrivit flera böcker om tryck- och yttrandefrihet och ofta anlitas som expert i medierna.
  • Yttrandefrihetens grunder
    Ett juridiskt perspektiv på pressfrihet och yttrandefrihet.
    Anna Skarhed, ordförande i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och f.d. justitiekansler.
  • Kan man vara både aktivist och journalist?
    Hur går det att förena journalistens opartiskhet med att aktivt ta ställning i samhällsfrågor?
    Björn Tunbäck, journalist vid SVT som arbetar med att få den svenske journalisten Dawit Isaak frigiven.

 

 

Följ Fredsdagen den 8 maj på temat framtidstro

Den 8 maj kl 19 ordnas Fredsdagen på temat Framtidstro – fred, frihet, demokrati. Lyssna på föreläsningar, musik och poesi kring hur vi bygger framtidstro och ett samhälle som balanserar demokrati, fred och frihet.

Fredsdagen ordnas varje år den 8 maj som en samling för demokrati, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde och mot krig, nazism och politiskt våld. I år kan evenemanget följas via Facebook, följ länken till Framtidstro – fred, frihet, demokrati (det är möjligt att delta utan att själv vara Facebookanvändare).

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne är en av arrangörerna, tillsammans med Jonsereds herrgård Göteborgs universitet, Judiska församlingen i Göteborg, Svenska kyrkan: Göteborg domkyrkoförsamling och Kultursamverkan Göteborgs stift, Sensus studieförbund, Bokmässan och Innerstaden Göteborg.

Under år 2020 släcktes stora delar av världen ner. Vi i väst fick smaka på vad det kan innebära att leva i ett mindre fritt samhälle. Hur är det att leva under striktare former av ofrihet? Att ha en vardag präglad av miljökatastrofer, väpnade konflikter, förföljelse och annat som inskränker människors såväl fri- och rättigheter som möjligheter? Hur bygger vi framtidstro och ett samhälle som balanserar demokrati, fred och frihet?

Med föreläsningar, poesi- och musikframträdande, samt konst, vill vi belysa de här frågorna:

Poesi av Lina Ekdahl, uppmärksammad och prisad poet från Göteborg.
Föreläsningar av Fredrika Lagergren Wahlin, statsvetare och vicerektor Göteborgs universitet, styrelseledamot Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne, Per Svensson, kulturjournalist, mottagare av Frihetspennan 2020, och Ingrid Lomfors, historiker och överintendent Forum för historia.
Musikframträdande av Martin Bagge, vissångare, författare

Konferencierer: George Braun, Judiska församlingen i Göteborg, och Maria Bergius, Domkyrkoförsamlingen i Göteborg.

Sändningen sker den 8 maj mellan 19-00 och 20.30 från Domkyrkan i Göteborg men den kan bara ses via Facebook – klicka här för att komma till sidan. Evenemanget går även att se i efterhand.

Motstånd

Dessutom visas utställningen ”Motstånd” på Domkyrkoplan i Göteborg 3–23 maj. Utställningen producerades av Forum för levande historia inför Förintelsens minnesdag i år. ”Motstånd” handlar om enskilda personer som stod emot, som valde att gå mot strömmen och ta kampen mot den nazityska terrorn. De kom från olika samhällsskikt med olika religiösa och politiska uppfattningar. Deras motstånd kunde också se olika ut.

Regler aktivism och verk

Inne i Domkyrkan visas utställningen ”Regler, aktivism och verk” den 3–23 maj som belyser motstånd och aktivism både i handling och tanke.  Medverkande konstnärer: Tekla och Rakel Bergman Fröberg, Azadeh Esmaili Zaghi, Jan Matsson, Ulyana Nevzorova och Björn Perborg. Curator: Ulla Mogren, konstnär.

 

 

 

 

Sök stipendium från Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne

Skriver du en uppsats på C- eller D-nivå om exempelvis demokrati eller mänskliga rättigheter? Då kan du söka stipendium från Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne. Ansökan ska vara inne senast 1 september.

Varje år delar Stiftelsen ut tre stipendier på 3000 kronor för universitetsuppsatser i Torgny Segerstedts anda.  De belönade uppsatserna kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden men ska behandla ett ämne som demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet eller civilkurage.

De tre uppsatser som belönas skall vara skrivna under läsåret 2020-2021 och kommer att bedömas av en jury bestående av universitetslektor emerita Ulla Berglindh, professor Mats Andrén, professor emeritus Hain Rebas och jur.kand. Lave Beck-Friis. Stipendierna delas ut i samband med ceremonin för årets Frihetspenna under hösten 2021, då stipendiaterna får tillfälle att presentera sitt arbete.

Frågor besvaras av Ulla Berglindh, Ulla.Berglindh@ped.gu.se

För att söka stipendiet ska uppsatsen skickas via mail till samtliga jurymedlemmar tillsammans med ett brev där du motiverar varför din uppsats har Segerstedt-relevans. Kontaktuppgifter: Ulla.Berglindh@ped.gu.se; Hain.Rebas@gmail.com; Mats.Andren@lir.gu.se; lavebeckfriis@gmail.com

Strindlöv och Hermansson håller årets Segerstedtföreläsning

Den 10 mars klockan 18 är det dags för årets Torgny Segerstedtföreläsning. Vi är stolta att kunna presentera journalisterna Patrik Hermansson och Jenny Strindlöv som berättar om hur de granskar extremhögern.

Årets Segerstedtföreläsning äger rum den 10 mars klockan 18-20 och kan följas via den här länken eller direkt på stiftelsens Facebooksida. Talare är journalisterna Patrik Hermansson och Jenny Strindlöv som båda lyckats infiltrera den högerextrema alt-rightrörelsen.

För det arbetet tilldelades de gemensamt 2020 års ELSA-pris av Svenska kommittén mot antisemitism för sina granskningar av extremhögern i Sverige respektive i Storbritannien och USA. I motiveringen angavs att ”Båda har bland annat, och med ett stort personligt risktagande, infiltrerat extrema rörelser och därmed på ett betydelsefullt sätt bidragit till att öka kunskaperna om den s.k. alternativa högern och vit makt-världen. I en tid då radikalnationalistiska rörelser på många håll växer sig starkare, avvisar demokratin och utgör ett tydligt hot mot olika minoriteter och andra utsatta grupper visar Hermanssons och Strindlövs insatser på vikten av initierad journalistik för att belysa och motarbeta dessa krafter.”

Jenny Strindlöv har granskat extremhögern i Sverige, vilket bland annat resulterade i ett uppmärksammat program för Uppdrag granskning 2018, Alternativhögern i Sverige och tre artiklar i Expressen. Under ett år, mellan 2017 och 2018, Jenny infiltrerade den svenska delen av den högerextrema alt-rightrörelsen och umgicks med människor med olika bakgrund, allt från avhoppade sverigedemokrater till nazister och fascister. Hon arbetar idag som journalist på Kvällsposten.

Patrik Hermansson lyckades infiltrera den innersta kärnan av i alt-rightrörelsen i Storbritannien och USA under drygt ett år. Dörrarna öppnades tack vare rörelsens fascination för Sverige. I artikeln På insidan av Alt right-rörelsen i Expo berättar han själv om hur det gick till. Patrik arbetar som researcher på den brittiska organisationen HOPE not Hate och är medförfattare till boken The International Alt-Right, Fascism for the 21st Century? Han medverkar också i rapporten State of hate – far-right extremism in Europe 2021, som ges ut i samverkan mellan flera organisationer, bland annat Expo och HOPE not Hate.

Torgny Segerstedt-föreläsningen hålls varje år i ungefärlig anslutning till Segerstedts födelsedag den 31 mars. På grund av pandemin kan årets föreläsning följas digitalt via Stiftelsens Facebooksida. Den kommer också att kunna ses i efterhand via hemsidan och youtube.

Se när Jason Timbuktu Diakité tar emot Frihetstonen 2020

Den 16 december 2020 fick Jason Timbuktu Diakité ta emot Frihetstonen 2020. Nu kan ceremonin ses i efterhand, inklusive en intervju med pristagaren om musikens roll för att värna demokrati och mänskliga rättigheter.

Sedan 2009 delar Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne ut priset Frihetstonen för att fästa uppmärksamhet på den roll musiken kan spela för försvaret av tanke- och yttrandefrihet. Prisutdelningen fick ske digitalt på grund av den rådande pandemin men den kan ses här i efterhand.

I sitt tal till Jason Timbuktu Diakité konstaterade Stiftelsens ordförande Anna Skarhed att han är en mycket välfunnen och värdig pristagare:

– Du har hela vägen under din karriär som musiker varit en klar och tydlig röst för mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet; det vi högtidligt betecknar som rättsstatens principer. Genom din musik har du nått många med ditt budskap och under senare år har du i olika former vidgat ditt arbete genom att bland annat också bli författare och föreläsare. Allt detta ser jag som ett bevis på musikens kraft! Och jag tror vi kan vara eniga i att om musiken tystnar så dör friheten, sa Anna Skarhed med anspelning på ett känt citat av författaren Elie Wiesel.

Jason Diakité uttryckte sin tacksamhet över såväl priset som Torgny Segerstedts gärning.

– Varje generation bygger vidare på, står på axlarna på, de uppoffringar som gjorts av människor som Torgny Segerstedt – det de gjort för alla oss som verkar i Sverige idag, sa han i ett efterföljande samtal med radiojournalisten Erik Blix.

Ett längre referat av samtalet finns här.

Se hela intervjun här.

Jason Timbuktu Diakité tilldelades priset med följande motivering:

”Med sin musik och sin röst inpräntar han i oss alla vikten av att stå upp för solidaritet och alla människors lika värde. För att han tydligt och utan att någonsin tveka försvarar det som är demokratins kärna tilldelas Jason ”Timbuktu” Diakité Torgny Segerstedts frihetston år 2020.”

 

 

Timbuktu: Torgny Segerstedt behövs som förebild

– Jag är mycket glad och tacksam att få ta emot ett pris som bär Torgny Segerstedts namn, sa Jason ”Timbuktu” Diakité när han den 16 december tilldelades Frihetstonen. I ett personligt samtal med Erik Blix berättade hiphop-artisten om varför han valt att använda sin musik för att värna demokrati och mänskliga rättigheter – eller snarare varför han egentligen inte hade något val.

Sedan 2009 delar Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne ut priset Frihetstonen för att fästa uppmärksamhet på den roll musiken kan spela för försvaret av tanke- och yttrandefrihet. Den 16 december 2020 blev Jason Timbuktu Diakité den sjunde mottagaren vid en coronaanpassad digital ceremoni som kommer att kunna ses i efterhand.

I sitt tal till Jason Timbuktu Diakité konstaterade Stiftelsens ordförande Anna Skarhed att han är en mycket välfunnen och värdig pristagare:

– Du har hela vägen under din karriär som musiker varit en klar och tydlig röst för mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet; det vi högtidligt betecknar som rättsstatens principer. Genom din musik har du nått många med ditt budskap och under senare år har du i olika former vidgat ditt arbete genom att bland annat också bli författare och föreläsare. Allt detta ser jag som ett bevis på musikens kraft! Och jag tror vi kan vara eniga i att om musiken tystnar så dör friheten, sa Anna Skarhed med anspelning på ett känt citat av författaren Elie Wiesel.

Jason Diakité uttryckte sin tacksamhet över såväl priset som Torgny Segerstedts gärning.

– Varje generation bygger vidare på, står på axlarna på, de uppoffringar som gjorts av människor som Torgny Segerstedt – det de gjort för alla oss som verkar i Sverige idag, sa han i ett efterföljande samtal med radiojournalisten Erik Blix.

Jason framhöll hur Torgny Segerstedt som huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning varnade för nazisterna redan innan de kommit till makten i Tyskland och hur Segerstedt sedan envist höll fast vid sitt fördömande även när den svenska regeringen ville tysta honom. ”Det krävde oerhörd viljestyrka och patos.” När situationen försämras för demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen behövs sådana förebilder, betonade Jason.

Black Lives Matter

Erik Blix påminde om en tidigare intervju han gjort med Jason Diakité, på den amerikanska valdagen 2016, när de flesta fortfarande trodde att Hillary Clinton skulle bli USA:s nästa president. Jason hörde till den skaran, men han varnade ändå för växande polarisering och rasism efter en valkampanj där Donald Trump spelat på sådana strängar. I intervjun förutspådde Jason Diakité också att det skulle växa fram en motrörelse – precis så som senare skedde med Black Lives Matter.

– Vi ser en global rörelse som saknar motstycke och till och med överträffar medborgarrättsrörelsen, den enar människor över hela värld och går emot den rasism som kommit från Vita huset. I Europa verkar vi ha svårare att uttrycka att vi är emot det som händer i Ungern eller i Polen, sa Jason nu och varnade för att Sverige skulle kunna utvecklas i samma riktning som europeiska länder där den liberala demokratin successivt undergrävts.

– Jag vill inte tro att vi kommer till den punkten, men det är ett bränsle som motiverar mig att även i det lilla stå upp för mina värderingar och mot rasism för ett mer jämbördigt Sverige.

Det är det som får honom att känna att han helt enkelt inte har något val, han måste använda den plattform han fått. Framför allt handlar det om musiken, men också om radioprat och aktivism. Och så böckerna En droppe midnatt från 2016 och nya Du har rätt (skriven tillsammans med Matilda Westerman) som guidar personer under 18 år bland de rättigheter de har enligt Barnkonventionen.

En droppe midnatt

En droppe midnatt är en självbiografi som kretsar kring identitet och rasifiering, med utblickar mot Mali och USA som delar av familjen kommer ifrån. Jason Diakité beskriver också den egna barndomen i Lund med klasskamraternas glåpord ”som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mej”. Inte ens i den egna familjen kände han alltid riktig tillhörighet – ingen såg ut som han. Känslan skildras i låten Halvvägsbarn som han skrev till en uppmärksammad scenföreställning av En droppe midnatt. (Soundtracket går att höra på Spotify.)

Samtidigt beskriver Jason stark samhörighet med sin familj, inte minst hur han påverkats av sina föräldrars syn på bildning och rättvisa.

– Böcker var viktiga i min familj, bildning var högt aktat. Min pappa är från Harlem i New York och född in i fattigdom, det var ett nästan predestinerat öde som afroamerikan född några år innan Torgny Segerstedt gick bort (1945), för honom blev bildning en överlevnadsstrategi. Och vi diskuterade alltid flitigt i min familj när jag växte upp, det tror jag har präglat mig.

När Jason som 14-åring snarare valde skateboarden och hiphopen framför böckerna kände han sig därför lite motvalls, som att han gick emot familjens värderingar och önskemål. Hiphopen var samtidigt en häftig förälskelse, med sin oemotståndliga kombination av rytm, ord och toner. Inledningsvis handlade allt om lära sig hantverket för att imponera på andra rappare.

Pendelparanoia

– Men år 2000 skrev jag låten Pendelparanoia om fördomar och plötsligt kom människor fram till mig på gatan för att prata. Då insåg jag att jag kunde använda all den där tekniska skickligheten till att prata om samhället vi lever i, känslor jag har och berättelser jag hör. Jag vill skriva på ett sätt som träffar folk, med ett uttryck så att du inte kan värja dig. Det har väl inte lyckats jättemånga gånger men det är jakten.

Sett på det viset är hans nuvarande yrke snarare en logisk fortsättning på föräldrarnas engagemang för böcker, bildning och rättvisa. Helst vill han använda sina egna erfarenheter för att öka förståelsen. Som ett fönster.

– Jag vill berätta om den där bruna pojken i första klass på Tunaskolan och olika aspekter av vad rasism gör med människor som lever med den och utsätts för den. Och vad det gör med den som utsätter andra för olika former av förtryck. I mina bästa stunder hoppas jag vara det fönstret, genom en låttext eller en bok.

Nu kommer snart nästa skiva, oväntat tillkommen under coronakrisen då inställda spelningar plötsligt gav en massa tid. ”Det bästa som kan hända en konstnär är att vara uttråkad, det frigör energi.” Men syftet med den skivan är inte främst att belysa rasism eller diskutera samhällsfrågor.

– En av musikens främsta uppgifter, som kanske är ännu viktigare idag, är att sprida glädje. Efter detta 2020 behöver vi känna glädje i våra liv – om inte annat för att stärka oss i alla olika kamper vi för. Det här var inte året för melankoliska texter och sorglig musik.

Läs mer om Frihetstonen här.

 

Text: Maria Sköld

Bild: Sarah Britz

Äldre inlägg