Spelar orden någon roll? När Gellert Tamas tog emot Frihetspennan gick den frågan som en röd tråd genom hans föreläsning. Och svaret? Det finns i hans böcker.
Varje år delar Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne ut Frihetspennan till en publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. 2018 års pris – det tjugoandra i ordningen – överlämnades den 27 november till författaren och journalisten Gellert Tamas, vid en ceremoni på Göteborgs universitet.
Gellert Tamas tilldelas Frihetspennan med motiveringen:
”Gellert Tamas har i sin Sverigetrilogi – Lasermannen, De apatiska och Det svenska hatet – skrivit svensk samtidshistoria med udden riktad mot rasism och maktmissbruk. Med stor precision och stilistisk stringens låter han oss förstå drivkrafterna bakom de främlingsfientliga rörelser som har fått ett allt större inflytande på den svenska samhällsutvecklingen. Därför tilldelas Gellert Tamas Torgny Segerstedts frihetspenna för år 2018.”
I sitt tacktal konstaterade Gellert Tamas att det känns väldigt speciellt att få ett pris i Torgny Segerstedts anda och till hans minne. Han fortsatte sedan med att ställa frågan om orden spelar någon roll:
– Hur påverkar det vi säger och det vi inte säger? Vad gör orden med våra mellanmänskliga relationer?
Den frågeställningen är central redan i Gellert Tamas bok Lasermannen från 2002. Under arbetet med boken intervjuade han John Ausonius som satte skräck i Sverige från hösten 1991 till januari 1992 när han sköt elva personer för att han tyckte att de såg ”utländska” ut.
– John Ausonius avfärdades länge som en enskild galning. Men när jag träffade honom framträdde en annan bild. John Ausonius var noga med att betona att hans dåd var politiska, hans mål var att skapa ett sådant kaos och en sådan rädsla att inga fler invandrare skulle våga komma till Sverige och de som fanns här redan skulle ge sig av, sa Gellert Tamas.
John Ausonius ville också framhålla att han kände stöd från politiska partier som Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Som han såg det var skillnaden mellan honom själv och de båda partierna bara att han gick från ord till handling.
Ny Demokrati var det nya populistiska uppstickarpartiet i 1991 års val. Två år senare började partiets stjärna dala, vilket partiledningen försökte motverka genom att skruva upp sin retorik ytterligare mot utlänningar och muslimer. På 65 möten från söder till norr spreds samma budskap om att bosniska flyktingar var lyxturister och att det bara var en tidsfråga innan svenska skolbarn skulle bli tvungna att vända sig mot Mecka. Partiledaren Ian Wachtmeister meddelade i en tidningsartikel att det i hans vision av framtidens Sverige inte skulle finnas många moskéer.
– Natten därpå brann moskén i Trollhättan, konstaterade Gellert Tamas.
När förövarna åkte fast berättade de att de bränt ned moskén i protest, de tyckte att det finns för många muslimer i Sverige och de hade hört en kvinna i Ny Demokrati säga att snart får våra barn vända sig mot Mecka.
– Handlade moskébranden om en ren tillfällighet, som Bert Karlsson och Ian Wachtmeister säger? Eller var deras ord den tändande gnistan som fick te unga män att smyga ut på natten med bensin och tändstickor? undrade Gellert Tamas.
Ett par årtionden senare, hösten 2015, brann åter flyktingförläggningar i Sverige, något som skildras i Gellert Tamas bok Det svenska hatet.
I september det året publicerade tidningar över hela Europa bilder på den drunknade treåringen Alan Kurdi och Refugees Welcome växte till en massrörelse. Dagens Nyheter publicerade en opinionsundersökning där tre av fyra svenskar ville behålla flyktingmottagandet på samma nivå eller öka det. På kort tid tog Sverige också emot tusentals flyende.
Utvecklingen oroade Sverigedemokraterna som den 15 oktober kallade till presskonferens för att meddela att landet drabbats av en systemkollaps och att partiet därför skulle lämna det parlamentariska arbetet för aktivt kampanjande på gator och torg. Natten därpå brann den första flyktinganläggningen, i Kånna nära Ljungby.
– Det rök fortfarande ur ruinerna när Kent Ekeroth den 17 oktober inledde Sverigedemokraternas kampanj på torget i Trelleborg. Inför partivänner och extremhöger sa Kent Ekeroth att det här på ganska kort tid innebär undergång för Sverige som nation men att det fortfarande finns en chans stoppa det.
Den sverigedemokratiska riksdagsledamoten, som tidigare varit partiets rättspolitiska talesman, uppmanade åhörarna att ”gå ut på gator och torg, ni måste gå man ur huse och visa dem att vi inte accepterar det här längre”. I högerextrem tradition beskrev han åhörarna som en spjutspets i den kampen, med uppdrag att visa att svenska folkets stubin brunnit ut och att ”då smäller det”.
– Några timmar senare började det brinna i ett planerat asylboende söder om Kungsbacka. Var det så att bränderna som följde på sverigedemokraternas ord var en ren tillfällighet? frågade sig Gellert Tamas i sitt anförande.
Den 22 oktober 2015 fick ”lasermannen” en efterföljare när en beväpnad 21-åring gick till attack mot en skola i Trollhättan, där han försökte döda personer som han uppfattade som utländska. Senare samma dag tog Sverigedemokraterna i Lund sin kamp vidare genom att på sin Facebooksida publicera adresser och kartor till kommunens planerade asylboenden.
– Det fysiska våldet föregås ofta av det verbala våldet. Så är det i dag och så var det på det tidiga 90-talet då jag började trilogin, konstaterade Gellert Tamas.
Enligt Tamas honom det fortfarande inte tillräckligt med forskning om hur sambandet mellan verbala och fysiska hot ser ut. Intresset för ämnet ökar, bland annat med en ny studie från universitetet i Warwick om hur aggressiva tweets från USA:s president Trump samvarierar med attacker mot muslimer.
Avhumanisering spelar en viktig roll för att sänka tröskeln till våld.
– En som insåg detta var just Torgny Segerstedt och det var en av anledningarna till hans kamp mot nazismen, sa Gellert Tamas.
Han citerade också den tyske författaren Victor Klemperer som sa att ”ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.”
– Ord spelar roll.
Text: Maria Sköld; Bilder: Håkan Berg
