Kategori: Okategoriserade

Stipendier för viktiga akademiska uppsatser

Ludwig Prytz, Liv Nyman och Samuel Horgby belönas för viktiga akademiska uppsatser i Torgny Segerstedts anda. De tre presenterade sina arbeten i samband med utdelningen av Frihetspennan den 30 november 2017 och fick också ta emot varsitt stipendium på 3000 kronor.

Bild: Håkan Berg

Samuel Horgby är statsvetarstudent vid Göteborgs universitet och belönas för uppsatsen ”Eurafrican Geopolitics? A Qualitative Textual Analysis of the French Geopolitical Construction of Africa in the Post-Cold War Period.”

Motiveringen lyder:

Samuel Horgby har utifrån en fransk aspekt givit ett välstrukturerat exempel på hur politiska tankemönster skapas och används, och härmed bidragit till viktiga perspektiv på kolonisation, alltfort ett ytterst angeläget ämne.

Samuel Horgbys uppsats kan läsas här: Eurafrican Geopolitics_S Horgby.

Bild: Håkan Berg

Ludwig Prytz läser på institutionen Global Studies vid Göteborgs universitet, där han skrivit den belönade uppsatsen ”Whose peace? A content of ideas of the underlying norms of democratic involvement in peacemaking – as improvers of circumstances for legitimate peace processes, or as complicating idealist norms”.

Motiveringen lyder:

Ludwig Prytz har i en metodmedveten och välskriven text givit goda exempel på en diskurs såväl kring nationsbegrepp, frihet och fredsskapande, som motsättningarna och balansgången mellan ideal/ grundläggande värden och realism/pragmatism.

Läs Ludwig Prytz uppsats här Whose peace_L_Prytz

Bild: Håkan Berg

Liv Nyman studerar vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet och får stipendium för uppsatsen ”Teologiska perspektiv på ekonomisk globalisering – en jämförande analys av två teologers syn på globalisering, liberal marknadsekonomi och kapitalism i förhållande till kristen etik”.

Motiveringen lyder:

 Liv Nyman guidar elegant, vetenskapligt och klarsynt läsaren genom en text med tydligt segerstedtskt fokus; religion, ekonomi, rättvisa, samhällsansvar och internationella konflikter i globaliseringens tid.

Här finns Liv Nymans uppsats Teologiska_perspektiv_L_Nyman

 

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar varje år ut tre stipendier på vardera 3000 kronor för universitetsuppsatser på C- eller D-nivå som bidrar till kunskap inom områden som demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage. Uppsatserna som kan komma ifråga kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden.

Uppsatserna bedöms av en jury bestående av docent Marianne Molander-Beyer, universitetslektor Ulla Berglindh och fil.lic. Anette Carlsson.

 

2017 års Frihetspenna till Elisabeth Åsbrink

Det största hotet mot demokratin är vår rädsla. Det sa författaren Elisabeth Åsbrink i samband med att hon mottog Torgny Segerstedts Frihetspenna för 2017.

Allt sedan starten 1996 har Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne varje år delat ut Frihetspennan till en publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda.

2017 års pristagare är författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink, som ofta tagit sig an frågor kring mänskliga rättigheter, demokrati och tolerans. Hon tilldelas priset med följande motivering:

Elisabeth Åsbrink har med sina skickligt berättade och gestaltade facklitterära texter och i sin dramatik skapat en ekokammare där de europeiska efterkrigskonflikter, vilkas konsekvenser vi ännu idag kämpar med, ljuder genom tiden och där det djupt personliga blir allmängiltigt och angeläget för oss alla. Därför tilldelas Elisabeth Åsbrink Torgny Segerstedts frihetspenna för 2017.

I samband med prisutdelningen den 30 november höll hon en föreläsning om vad vi alla kan göra för att värna demokratin.

– Jag tänkte tala om en svensk värdering som vi alla är inblandade i och ansvariga för, inledde hon.

Talet blev sedan en hyllning till tilliten. Fortfarande hör Sverige till de få länder i världen där de flesta människor anser att det i allmänhet går att lita på andra. I sådana länder står demokratin i allmänhet stark. Om däremot misstron breder ut sig – gentemot medmänniskor och institutioner – blir det lätt för populism och terrorism att få fäste.

Elisabeth Åsbrink ser en tydlig sådan risk i dagens Europa, inklusive Sverige.  Det sprids en rädsla som kan få människor att sluta lita på institutioner och myndigheter, samtidigt som allt fler misströstar om framtiden.

– Om vi låter det fortgå blir det förödande för demokratin. Utan tillit – ingen demokrati, sa hon.

Elisabeth Åsbrink läste också högt ur en kulturartikel hon skrev i Dagens Nyheter den 8 april just på temat tillit. Det var en dag då många svenskar var rädda,  dygnet efter terrorattentatet i Stockholm. I sin text varnade Elisabeth Åsbrink för hur rädslan kan få oss att göra just det terrorister och populister vill – tappa tron på varandra.

Bild: Håkan Berg

– Det handlar om att skapa en avgrund mellan människa och människa. Att vi drar oss längre ifrån varandra. Att vi ser på varandra med misstänksamhet. Granaten med overklighet detonerar och våra vanliga perspektiv förvrängs, läste Elisabeth Åsbrink ur DN-artikeln.

Men i sin föreläsning slog Elisabeth Åsbrink också an en hoppfull ton.

– Det görs många jämförelser med 1930-talet, att vår tid skulle påminna om då. Men jag tycker att det är en missriktad jämförelse. Då hade vi massarbetslöshet och fattigdom i Europa. Tanken om mänskliga rättigheter fanns inte. Om en stat bestämde sig för att mörda sina medborgare ansågs det vara statens inre angelägenhet.

Att hela tiden se likheter med 1930-talet riskerar att göra oss lamslagna inför en fara som uppfattas som ödesbunden, anser Elisabeth Åsbrink. I stället ser hon många likheter mellan vår tid och det år som utgör utgångspunkten för hennes senaste bok, 1947.

Även 1947 fanns det många flyktingar i Europa som kämpade för att återuppbygga sina liv, men som ofta inte var välkomna någonstans. Då liksom nu försökte fascister och nazister nätverka för att växa som rörelser.

Men det fanns också en stark tanke att det som hade hänt aldrig skulle få hända igen. På politisk nivå talades det om universalism, att vi alla är lika. Eleanor Roosevelt ledde en kommission som utarbetade den Universella deklarationen om mänskliga rättigheter. Steg för steg byggdes sedan ett internationellt juridiskt system för att värna de mänskliga rättigheterna, med stärkt skydd för minoriteter, en konvention mot folkmord, Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och en rad konventioner och organ på FN-nivå.

Allt det har skapat en grund för demokrati och mänskliga rättigheter som saknades på 1930-talet och som det nu är vår sak att skydda.

– Här står vi i vår demokrati och vi ska vara rädda om den. Vi behöver se oss omkring och se vad som hotar den. Och då måste vi reagera. Ser du hakkors, så ta bort det. Vi kan alla göra små handlingar som får stora konsekvenser. Det är så vi konkret skyddar demokratin.

– Vi ska vara tänkande, vaksamma och empatiska. Och vi kan gärna debattera demokratin. Men vi ska inte vara rädda.

 

Hela Elisabeth Åsbrinks föreläsning kommer att ges ut i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes årsskrift 2018.

Bilderna är tagna av Håkan Berg.

Lyckad fortbildningsdag om demokrati för lärare

Fortbildningsdagen ”Att erövra demokratin i vår tid” med lärare på olika nivåer som målgrupp genomfördes för andra gången den 31 oktober. Även i år med gott resultat och med betydligt fler deltagare än förra året.

Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne var medorganisatör till fortbildningsdagen som ägde rum i Göteborg. Övriga arrangörer var huvudorganisatören Den Globala Skolan/Universitets- och högskolerådet, i samarbete med Segerstedtinstitutet vid Göteborgs Universitet, Lärarnas Riksförbund och Göteborgs Stad.

Även i år innehöll dagen en kombination av föreläsningar och workshops. Tanken med det upplägget är att de deltagande lärarna ska få både kunskapspåfyllning och konkreta handfasta redskap att använda i klassrummet.

Christer Mattsson från Segerstedtinstitutet talade i sin föreläsning bland annat om behovet av ett ”lärarlyft” i demokratifrågor. Han menade att lärare gärna lägger över det pedagogiska uppdraget när det gäller ämnen som demokrati och våldsbejakande extremism på civilsamhällets organisationer, till exempel stiftelsen Expo.

– Tror vi att det ansvaret ska ligga på skolan bör denna också få resurser för att kunna genomföra detta. Då räcker det inte med ordrika kommunala handlingsplaner, sa Christer Mattsson.

Göran Larsson, professor i religionshistoria talade liksom förra året om hur globala konflikter blir lokala frågor, och att mycket bottnar i okunskap om olika religioner. Han menade också att många som kommer till Sverige som öppet religiösa ofta har det jobbigt. Det kan vara svårt att vara öppet religiös i Sverige som nyanländ, det bryter mot den existerande sekulära normen.

Elisabeth Åsbrink, journalist och författare, talade utifrån två av sina böcker, ”1947” och ”Och i Wienerwald står träden kvar”. Åsbrink, som också är 2017 års mottagare av Torgny Segerstedtstiftelsens Frihetspenna, leddes i sin research för Wienerwaldboken till den svenske nazistledaren Per Engdahl och IKEA-grundaren Ingvar Kamprad. Hon återger hur den unge Kamprad blir bästa vän med bokens huvudperson, den judiske flyktingpojken Otto Ullman, men också hur Kamprad vid den tiden hyser sympatier för nazismen. Det var också i en TV-intervju med Elisabeth Åsbrink som Kamprad 2010 sa att han ”kommer att vidhålla till sin död att Engdahl var en stor man”. Det uttalandet väckte negativ uppmärksamhet även internationellt, och som ett motdrag donerade IKEA mer än 60 miljoner USD till FN:s flyktingorgan UNHCR.

Elisabeth Åsbrink beskrev också Sverigedemokraternas rötter som kan spåras till BSS (Bevara Sverige svenskt), där många av grundarna hade kopplingar till nazism och fascism. Denna bakgrund hos SD skiljer dem från de högerradikala partierna i Danmark och Norge som Elisabeth Åsbrink betecknade som rena missnöjespartier.

Under dagen hölls också tre mer handfasta workshop-övningar. Jonathan Leman från Expo behandlade extremhögerns pågående propagandamaskineri och gick igenom de symboler som används i den världen. Johan Lilly Nyberg, undervisningsråd vid Skolverket, pratade om hur lärare kan använda Europarådets nu översatta material ”Att undervisa om kontroversiella frågor”. Dessutom ledde Helena Hermansson, Åsa Ohlsson och Mathias Ewaldsson från Toleransprojektet i Borlänge övningar kring hur vi identifierar ”svenskhet”.

I år deltog 80 lärare i fortbildningsdagen som hölls i Konferenscentrum Wallenberg på Medicinareberget i Göteborg. Vänföreningen bidrog med arbetsinsatser och presentation av den egna verksamheten, inklusive utdelning av böcker och skrifter. Nu ska dagen utvärderas, men det är sannolikt att den återkommer 2018.

 

Text och Foto:

Gunilla Ivarsson och Anette Carlsson, Vänföreningens representanter i arbetet med Fortbildningsdagen.

 

 

Nya ledamöter i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne

Journalisten Afrah Nasser och professor Jesper Strömbäck är nya ledamöter i Stiftelsen Torgny Segerstedts Minnes styrelse.

Afrah Nasser blev känd som journalist och bloggare under den arabiska våren, då hon hjälpte omvärlden förstå vad som skedde i hennes hemland Jemen. Numera bor hon i Göteborg, men är fortfarande en ofta anlitad expert i frågor om Jemen och mänskliga rättigheter. Hon är bland annat chefredaktör för onlinemagasinet Sana’a Review, som hon själv grundat.

Afrah har för sin bevakning av sitt krigsdrabbade och isolerade hemland tilldelats Publicistklubbens Dawit Isaakpris, Pennskaftspriset och CPJ:s (Committee to Protect Journalists) internationella pressfrihetspris.

Jesper Strömbäck är en av Sveriges mest inflytelserika medieforskare och ledde den av regeringen tillsatta Framtidskommissionen om framtida samhällsutmaningar.

Han är professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet och gästprofessor vid centrumbildningen Demicom vid Mittuniversitetet. Sedan flera år tillhör han ledningsgruppen för Network of European Political Communication Scholars (NEPOCS).

Han är också biträdande redaktör för Political Communication och ledamot av styrelserna för Institutet för framtidsstudier och Futurion.

Mäktig manifestation i Göteborg 30 september

Många samlades utanför Domkyrkan i Göteborg för att höra texter av Anne Frank, Sebastian Haffner, Kaj Munk, Ture Nerman, Rosa Parks, Torgny Segerstedt och andra skribenter.

 Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne var en av arrangörerna bakom manifestationen Ord för motstånd och medmänsklighet den 30 september. Initiativet kom från tidskriften Författaren och dess chefredaktör Lisa Bjurwald, som ville markera mot nazistiska NMR:s demonstration samma dag.

Totalt var det 21 författare, journalister och andra som läste dikter, utdrag ur romaner, dagboksanteckningar, tidningsartiklar och andra texter med udden riktad mot rasism och nazism.

En av de medverkande var skådespelaren Anna Söderling, som sitter i styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne. Hon valde att läsa Torgny Segerstedts Idag-artikel från den 3 februari 1933, en tidig varning för de tyska nazisterna som hade tagit makten bara fyra dagar tidigare. Artikeln, som avslutas med orden ”Herr Hitler är en förolämpning”, blev inte minst uppmärksammad för att den fick den tyske riksministern Hermann Göring att protestera i ett hotfullt telegram.

Bakom arrangemanget stod även Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Kyrka mot rasism, Tillsammans för Göteborg och Göteborgs interreligiösa råd.

 

Manifestation för det fria ordet 30 september

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne är en av arrangörerna bakom Ord för motstånd och medmänsklighet den 30 september.

Samma dag som den nazistiska organisationen Nordiska motståndsrörelsen (NMR) demonstrerar på Göteborgs gator ordnas en manifestation mot nazism och för medmänsklighet.

Klockan tio på förmiddagen den 30 september samlas författare utanför Domkyrkan i Göteborg för att läsa gamla och nya antinazistiska texter från hela världen. Bland andra deltar Henrik Arnstad, Elin Boardy, Mats Fors, Mattias Gardell, Anneli Jordahl, Anna Jörgensdotter, Maria Küchen, Ola Larsmo, Martina Montelius, Karolina Ramqvist och Maria Sveland.
Initiativet kommer från tidskriften Författaren och dess chefredaktör Lisa Bjurwald:

– Som chefredaktör för Författaren och skrivande människa själv känns det givet att ordet ska stå i centrum den 30 september. Inte minst då nazistdemonstrationen sker mitt under Bokmässan, vars huvudgäster – författare, översättare, journalister – hotas i så förfärande hög utsträckning av just extremhögern, säger Lisa Bjurwald.

Hon ser manifestationen som ett led i ett mer aktivt kulturmotstånd mot nazism och rasism.

– Tillsammans är vi starkare, det är lättare att finna civilkurage. Vår läsning av motståndstexter från förr och nu är också ämnad att ingjuta hopp och mod hos dem som skräms av samhällsutvecklingen, säger hon.

Även Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne finns med bland arrangörerna. Ordförande Sara Stendahl tycker att det är viktigt att uppmuntra människor att ta aktiv ställning.

– Det finns saker som är enkla, värden som för det flesta tycks helt självklara; att vara mot nazismen och dess människofientliga, rasistiska ideologi är en sådan sak. Men inte heller denna till synes enkla och uppenbara ståndpunkt kan tas för given, säger hon.

– Dess självklarhet måste – i varje tid, av var och en – kläs i ord och handling, uttalas, skrivas ner, läsas upp, göras verklig.

Även Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Kyrka mot rasism, Tillsammans för Göteborg och Göteborgs interreligiösa råd står bakom manifestationen, som är öppen för alla.

– Vi hoppas att många samlas för att inspireras av texterna och visa sin avsky för nazismen, säger Sara Stendahl.

Anders Rydell om nazisternas bokplundring

”Kampen om ordet” var rubriken när journalisten och författaren Anders Rydell föreläste för Vänföreningen den 15 maj, i samband med föreningens årsmöte.

Kulturjournalisten Anders Rydell började på allvar fundera över nazisternas konstplundringar år 2009, i samband med ett uppmärksammat bråk om tavlan Blumengarten av den tyske expressionisten Emil Nolde. Konstverket hängde på Nationalmuseum i Stockholm, men visade sig att ha tillhört en tysk-judisk familj, som tvingats fly från Nazityskland och vars ättlingar nu ville ha tillbaka tavlan.

Anders Rydell började följa mönstren bakom de tyska nazisternas konstplundringar och det ledde fyra år senare till boken Plundrarna – hur nazisterna stal Europas konstskatter. Därefter tog han sig an nazisternas bokstölder i boken Boktjuvarna – Jakten på de försvunna biblioteken, som just utkommit på engelska.

– Nazisternas intresse för böcker har ofta missförståtts. Vi har alla sett bilder på bokbålen, men nazisterna var inte bara ute efter att förstöra böcker. De ville också bevara böcker för sina syften, sa Anders Rydell under sin föreläsning.

Nazisterna ville ta kulturen och de intellektuella till hjälp i sina försök att långsiktigt indoktrinera det tyska folket. Under 1930-talet gjorde de stora satsningar på kultur som glorifierade den tyska folksjälen. Efter hand växte också tanken fram att även bevara spillror av den ”dekadenta” kultur som egentligen skulle utplånas, för att på så vis påminna människor om vilka faror som nazisterna hade räddat dem ifrån. Så när nazisterna stal konst och böcker var drivkraften inte bara girighet, det fanns också ett, ofta förbisett, ideologiskt motiv.

Det ledde till en intensiv jakt på konst, museiföremål och gamla böcker. Anders Rydell beskrev hur systematiskt nazisterna gick till väga när de intog judiska kulturcentra som Vilnius, Rom och Tessaloniki. Ovärderliga böcker förstördes eller försvann, medan andra stals för att ingå i nazisternas propagandamaskineri.

 

Läs mer om Boktjuvarna.

Möt 2017 års gästprofessor Sami Adwan

Sami Adwan är gästprofessor till Torgny Segerstedts minne 2016-2017. Han är ett känt namn inom fredsrörelsen och en föregångare när det gäller hur utbildning kan bidra till fred.

I vanliga fall verkar Sami Adwan vid universitetet i Hebron, på Västbanken. Han är också en av grundarna till PRIME, the Peace Research Institute in the Middle East. Institutets sätt att använda historiska narrativ för att minska konflikter har blivit mycket uppmärksammat.

 Varför har du vigt ditt liv åt frågor om utbildning och konfliktlösning?

– Jag är palestinier från en by nära Hebron och under hela min uppväxt lärde jag mig att allt mitt lidande berodde på den israeliska ockupationen. Vi förlorade vår barndom och upplevde alla möjliga övergrepp, särskilt efter kriget 1967. Jag tyckte att alla judar bar ansvar för det. När jag några år senare, i 25-årsåldern, fick chansen att studera i Kalifornien ansträngde jag mig för att inte hamna i samma klass som några judar eller israeler.

– Men i början av 1990-talet började min inställning förändras. Vid det laget hade jag fått min examen och återvänt till Palestina. Där engagerade jag mig i den första intifadan och blev medlem i Fatahpartiet, som var olagligförklarat av Israel, och det ledde till att jag fängslades, ”i administrativt förvar”. Men i fängelset började jag känna att vi faktiskt alla var fångar – vakterna var unga soldater som ofta såg väldigt ensamma ut, de verkade inte vara mer fria än vi var. Den verkliga vändpunkten kom när en vakt försökte på mig att skriva under ett papper på hebreiska. Eftersom jag inte förstod hebreiska vägrade jag och till min förvåning ingrep en annan vakt till mitt försvar. Långsamt började jag inse att inte alla israeler var likadana.

– Efter det började jag fundera på hur utbildningen skulle kunna användas för att hjälpa oss att förstå varandra.

 Ni har fått mycket uppmärksamhet för er modell, där historiska narrativ används för att öka förståelsen mellan grupper. Kan du beskriva vad den går ut på?

– Vid tiden för Osloöverenskommelsen 1993 började palestinier och israeler träffas inom programmet People to People och jag lärde känna den israeliske socialpsykologen Dan Bar-On (1938-2008). Tillsammans startade vi PRIME 1998. Då var vi ganska optimistiska, vi trodde – och tror fortfarande på – en tvåstatslösning och att utbildning skulle kunna hjälpa människor att leva tillsammans i fred.

– Vi gick igenom skolornas läroplaner för att se vad eleverna lärde sig om den andres traumatiska historiska upplevelser och insåg att det inte var mycket. Palestinska barn fick inte studera Förintelsen. Israeliska barn lär sig inte om den palestinska katastrofen, att palestinierna fördrevs från sitt land när Israel grundades. Israeler kallar det Självständighetskriget, medan det för palestinier är Nakba, Katastrofen. En annan aspekt som aldrig nämns är att judar och araber har en lång historia av fredlig samexistens i Mellanöstern.

– PRIME producerade därför tre böcker som kan användas i både palestinska och israeliska skolor. Tanken är att eleverna ska konfronteras med den andra sidans historia. Böckerna ger både den palestinska versionen av en händelse och den israeliska. Dessutom finns plats för elevernas egna reflektioner.

Kan den här metoden användas även i andra konfliktsituationer?

– Ja, jag tror att det här gäller i alla samhällen. Det är viktigt att förstå hur andra ser på sitt förflutna för att vi ska kunna leva tillsammans i dag. Historia handlar egentligen inte om det förflutna utan om våra liv nu och i framtiden.

– Metoden har studerats av har bland annat FN-organet UNESCO för att se hur den kan användas och den har testats som modell i Makedonien. Den har mötts av en hel del intresse i Spanien, Italien, Frankrike Tyskland och USA, och finns numera även i svenska skolor. Böckerna har översatts till flera andra språk, även svenska.

– Det har faktiskt varit enklare att sprida metoden internationellt än i Israel och Palestina, där situationen på många sätt har förvärrats.

Vad innebär din gästprofessur vid Göteborgs universitet?

– Jag är väldigt tacksam för den här möjligheten, det är väldigt inspirerande att vara på institutionen för utbildning, kommunikation och lärande och alla är så hjälpsamma. Under det här året har jag varit involverad i flera projekt. Bland annat har jag intervjuat 47 unga palestinier för ett bokprojekt, förhoppningsvis kan det även leda till något slags möte eller seminarium.

– Jag arbetar också med två lokala skolor i Göteborg, Sjumilaskolan och Bergsjöskolan. Vi har haft workshops där eleverna använt skrivande som ett sätt att lära sig mer om sig själva och andra. De skriver utifrån fem ämnen och börjar med ”Vem är jag?”. Förhoppningsvis kan det här bli en återkommande aktivitet. Sverige har allvarliga problem med segregation som måste tacklas.

– Jag samarbetar även med lärare från Lerum och från Ingrid Segerstedts Gymnasium i Göteborg för att introducera palestinska och israeliska historiska narrativ för deras studenter. Dessutom tittar jag på hur svenska läroböcker på gymnasienivå beskriver konflikterna i Mellanöstern.

Kände du till Torgny Segerstedt innan du kom hit?

– Jag hade hört hans namn, men jag läste på om honom efter att jag blivit kontaktad kring möjligheten att komma hit. Torgny Segerstedt är verkligen en inspirationskälla! Vi skulle behöva fler som han i dag, som kan agera motvikter när främlingsrädsla, islamofobi och stereotyper breder ut sig. Torgny Segerstedts inställning var så humanistisk, han gjorde inte skillnad mellan människor utifrån religion eller hudfärg. Hans idéer talar till oss i dag och kan vägleda oss i samtiden.

 

Text: Maria Sköld