Författare: Maria Sköld (sida 1 av 2)

Kina tema när Johan Lagerkvist håller Segerstedtföreläsning

Riskerar demokratin att gå under? Kan länder som Kina lyckas med projektet att undergräva respekten för mänskliga rättigheter? Sådana frågor står i fokus den 1 april när professor Johan Lagerkvist håller årets Segerstedtföreläsning.

Bild: Juliana Wiklund

Johan Lagerkvist är  professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet där han bland annat forskar om kinesisk inrikespolitik, särskilt kraftfältet medier, internet och ideologi. Han har även beskrivit Kinas demokratiutveckling i boken Tiananmen Redux, om hur massakern vid Himmelska fridens torg påverkade den kinesiska demokratisynen. Johan Lagerkvist anlitas ofta som expert i svenska medier, bland annat skriver han regelbundet i Svenska Dagbladet.

Johan Lagerkvist följer också noga Kinas internationella inflytande och hur landet bidrar till att världen börjat röra sig i allt mer auktoritär riktning.

Så här beskriver han själv temat för årets Segerstedtföreläsning:

”Idag är frågan om Kinas makt och frammarsch i världen oerhört angelägen för alla länder och samhällen. Kina går starkt framåt på viktiga områden: ekonomi och handel, internationella relationer och diplomati, teknikutveckling, säkerhetspolitik och påverkansoperationer. Beroendet av Kina fortsätter därför att öka.

På ett område – situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratisering i både Kina och omvärlden – går dock trenden bakåt. Enligt många studier har de mänskliga rättigheterna utarmats över tid. I denna föreläsning diskuterar jag utifrån utvecklingen under de senaste tre decennierna hur denna situation har uppkommit.  Vilka är skyldiga till att världen idag befinner sig i detta olyckliga läge? Är det naiva och godtrogna västerländska demokratiers fel? Eller beror det på hur skickliga auktoritära länder i öst har manövrerat? Finns det någon möjlighet att vända den bakåtgående trenden för de universella mänskliga rättigheterna? Går det att finna något realistiskt och effektivt sätt att försvara och stärka dem?”

Föreläsningen är avgiftsfri och öppen för allmänheten. Den äger rum den 1 april kl 17.30 i Torgny Segerstedtsalen i  Göteborgs universitets huvudbyggnad i Vasaparken i Göteborg.

Knut Petersson vid Segerstedts sida på GHT

Knut Petersson var under många år Torgny Segerstedts närmaste medarbetare och kom att betyda mycket i kampen för yttrandefrihet. Nu lyfts Peterssons betydelse fram i en spännande föreläsning ordnad av Svensk Mediehistorisk Förening.

Liksom Torgny Segerstedt kom Knut Petersson till Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning redan 1917. De två arbetade nära under de turbulenta åren på 1930- och 40-talen och när Segerstedt avled var det Knut Petersson som tog över som huvudredaktör. Petersson var också ordförande i Publicistklubben 1942-44  och ledamot av 1944 års tryckfrihetssakkunniga.

Knut Petersson var en lika hängiven förkämpe för tryckfrihet som Torgny Segerstedt och skrev bland annat boken Pressen och Tryckfriheten. Men Peterssons gärning hamnade i skymundan och har med tiden blivit bortglömd.

För att ändra på det ordnar Svensk Mediehistorisk ett seminarium den 2 april. Det blir ett spännande samtal mellan Tora Byström, universitetslektor i idéhistoria, Lars-Åke Engblom, professor emeritus i medie- och kommunikationsvetenskap, och Pär Arne Jigenius, tidigare chefredaktör för Göteborgs-Tidningen och pressombudsman

Seminariet hålls i Segerstedtsalen i Göteborgs universitets lokaler i Vasaparken med start klockan 18. Fritt inträde.

Tre viktiga akademiska uppsatser belönade

Varje år delar Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne ut tre priser för akademiska uppsatser inom områden som stiftelsen främjar, exempelvis demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. 2018 års mottagare belönades för viktiga arbeten om hur korruption påverkar samhället och om sambandet mellan religion och politik.

Tre personer fick pris för uppsatser skrivna under läsåret 2017-2018: Daniel Carelli, Emma Jeppsson och Ziya Mert Karakas.

Daniel Carelli har studerat statsvetenskap vid Göteborgs universitet. I uppsatsen The Law of Corruption. Exploring Potentials for State Transformation Using Insights from Italy utforskar han sambandet mellan korruption och brist på tillit.

Arbetet belönas med följande motivering: ”Daniel Carelli text om lagar och samhällstillit respektive demokratiskt underskott i nationella korruptionsstrukturer är lättläst, synnerligen väldokumenterad och för fram principiellt mycket viktiga internationella tankemönster.”

Läs Daniel Carellis uppsats här: Carelli_thesis

Även Emma Jeppsson kommer från den statsvetenskapliga institutionen i Göteborg men hennes intresse riktar sig mot hur religion påverkar svensk politik och har resulterat i uppsatsen Persistence and strength of the religious cleavage in Sweden. (De)alignment in a secularized and post-modern nation, 1986-2016.

Uppsatsen belönades med följande motivering: ”Emma Jeppsson har skrivit en metodiskt noggrann och statistiskt detaljrik intressant text om väljarrörlighet och religionens funktion i det svenska politiska landskapet, den är väl ansluten till den gedigna valforskning som sedan decennier genomförs vid GU:s Statsvetenskapliga institution.”

Läs Emma Jeppssons uppsats här: Jeppsson_thesis

Ziya Mert Karakas, som kommer från Polen, har läst Euroculture (Erasmus Mundus Master of Arts) vid Uppsala universitet. Under den tiden skrev han Secular Challenge to Power: An intercultural-analytical insight of two prominent member organizations of the European Humanist Federation: La Ligue de L´enseignement and the National Secular Society.

Uppsatsen tilldelades utmärkelsen med följande motivering: Ziya Mert Karakas har som Erasmusstudent vid UU skrivit en välunderbyggd text om sekulära humanistorganisationer i England och Frankrike; att med hjälp av metoderna diskursanalys, noggrann närläsning och cultural studies analysera respektive lands dokument ger synnerligen intressant komparativt resultat.”

Läs Ziya Mert Karakas uppsats här: Karakas_thesis

Priserna delades ut i samband med ceremonin kring 2018 års Frihetspenna, i Göteborgs universitets aula den 27 november. Tyvärr befann sig både Emma Jeppsson och Ziya Mert Karakas vid tillfället utomlands men Daniel Carelli var på plats och höll även en kort föreläsning om sitt ämne.

Stiftelsen utlyser varje år de tre stipendierna på vardera 3000 kronor för uppsatser som bidrar till kunskap inom områden som demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage. Uppsatserna som kan komma ifråga kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden. Bedömningen görs av en jury bestående av docent Marianne Molander-Beyer, universitetslektor Ulla Berglindh och fil.lic. Anette Carlsson.

 

 

 

Vänföreningens Hamid Zafar är Årets Svensk

Hamid Zafar, som sitter i styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne, har utsetts till Årets svensk av tidningen Fokus.

Varje år sedan 2006 delar nyhetsmagasinet Fokus ut utmärkelsen Årets svensk till en person som gjort viktiga insatser genom civilkurage och engagemang.

Hamid Zafar belönas med motiveringen:

“Han har använt sin egen erfarenhet för att förstå och försöka lösa de problem som uppstått till följd av stora invandringsströmmar, bristande integration och en långtgående segregation. Han gör det med övertygelsen att höga krav på den enskilde är det bästa sättet att stimulera mognad och framsteg. Han gör det utan rädsla för att benämna och diskutera det svåra och med båda fötterna i den praktiska verkligheten. Årets svensk är rektorn för Sjumilaskolans högstadium i Göteborg, Hamid Zafar.”

– Jag är glad och stolt över att Sjumilaskolan och mitt arbete uppmärksammas. Det är en hedrande utmärkelse, inte bara för mig personligen, utan också för alla som jag jobbat med och som hjälpt till på skolan, säger Hamid Zafar i en kommentar.

Sedan 2018 sitter Hamid Zafar i styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne. Han lyfter fram Torgny Segerstedt som en god inspirationskälla när det gäller att sprida demokratiska värderingar:

– Mänskliga fri- och rättigheter är något vi tar för givet men de senaste åren har det blivit uppenbart att reaktionära krafter inte bara är något som är förpassat till historieböckerna. De finns idag i vår närhet och de använder yttrandefriheten för att tysta andras röst. För att förebygga det spelar lärarna en avgörande roll. Av historien kan lärarna också hitta goda förebilder. Exempelvis personer som Torgny Segerstedt, som vågade stå upp för det fria ordet mot alla odds, säger Hamid Zafar.

2018 års Frihetspenna till författaren Gellert Tamas

Spelar orden någon roll? När Gellert Tamas tog emot Frihetspennan gick den frågan som en röd tråd genom hans föreläsning. Och svaret? Det finns i hans böcker.

Varje år delar Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne ut Frihetspennan till en publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. 2018 års pris – det tjugoandra i ordningen – överlämnades den 27 november till författaren och journalisten Gellert Tamas, vid en ceremoni på Göteborgs universitet.

Gellert Tamas tilldelas Frihetspennan med motiveringen:

”Gellert Tamas har i sin Sverigetrilogi – Lasermannen, De apatiska och Det svenska hatet – skrivit svensk samtidshistoria med udden riktad mot rasism och maktmissbruk. Med stor precision och stilistisk stringens låter han oss förstå drivkrafterna bakom de främlingsfientliga rörelser som har fått ett allt större inflytande på den svenska samhällsutvecklingen. Därför tilldelas Gellert Tamas Torgny Segerstedts frihetspenna för år 2018.”

I sitt tacktal konstaterade Gellert Tamas att det känns väldigt speciellt att få ett pris i Torgny Segerstedts anda och till hans minne. Han fortsatte sedan med att ställa frågan om orden spelar någon roll:

– Hur påverkar det vi säger och det vi inte säger? Vad gör orden med våra mellanmänskliga relationer?

Den frågeställningen är central redan i Gellert Tamas bok Lasermannen från 2002. Under arbetet med boken intervjuade han John Ausonius som satte skräck i Sverige från hösten 1991 till januari 1992 när han sköt elva personer för att han tyckte att de såg ”utländska” ut.

– John Ausonius avfärdades länge som en enskild galning. Men när jag träffade honom framträdde en annan bild. John Ausonius var noga med att betona att hans dåd var politiska, hans mål var att skapa ett sådant kaos och en sådan rädsla att inga fler invandrare skulle våga komma till Sverige och de som fanns här redan skulle ge sig av, sa Gellert Tamas.

John Ausonius ville också framhålla att han kände stöd från politiska partier som Ny Demokrati och Sverigedemokraterna. Som han såg det var skillnaden mellan honom själv och de båda partierna bara att han gick från ord till handling.

Ny Demokrati var det nya populistiska uppstickarpartiet i 1991 års val. Två år senare började partiets stjärna dala, vilket partiledningen försökte motverka genom att skruva upp sin retorik ytterligare mot utlänningar och muslimer. På 65 möten från söder till norr spreds samma budskap om att bosniska flyktingar var lyxturister och att det bara var en tidsfråga innan svenska skolbarn skulle bli tvungna att vända sig mot Mecka. Partiledaren Ian Wachtmeister meddelade i en tidningsartikel att det i hans vision av framtidens Sverige inte skulle finnas många moskéer.

– Natten därpå brann moskén i Trollhättan, konstaterade Gellert Tamas.

När förövarna åkte fast berättade de att de bränt ned moskén i protest, de tyckte att det finns för många muslimer i Sverige och de hade hört en kvinna i Ny Demokrati säga att snart får våra barn vända sig mot Mecka.

– Handlade moskébranden om en ren tillfällighet, som Bert Karlsson och Ian Wachtmeister säger? Eller var deras ord den tändande gnistan som fick te unga män att smyga ut på natten med bensin och tändstickor? undrade Gellert Tamas.

Ett par årtionden senare, hösten 2015, brann åter flyktingförläggningar i Sverige, något som skildras i Gellert Tamas bok Det svenska hatet.

I september det året publicerade tidningar över hela Europa bilder på den drunknade treåringen Alan Kurdi och Refugees Welcome växte till en massrörelse. Dagens Nyheter publicerade en opinionsundersökning där tre av fyra svenskar ville behålla flyktingmottagandet på samma nivå eller öka det. På kort tid tog Sverige också emot tusentals flyende.

Utvecklingen oroade Sverigedemokraterna som den 15 oktober kallade till presskonferens för att meddela att landet drabbats av en systemkollaps och att partiet därför skulle lämna det parlamentariska arbetet för aktivt kampanjande på gator och torg. Natten därpå brann den första flyktinganläggningen, i Kånna nära Ljungby.

– Det rök fortfarande ur ruinerna när Kent Ekeroth den 17 oktober inledde Sverigedemokraternas kampanj på torget i Trelleborg. Inför partivänner och extremhöger sa Kent Ekeroth att det här på ganska kort tid innebär undergång för Sverige som nation men att det fortfarande finns en chans stoppa det.

Den sverigedemokratiska riksdagsledamoten, som tidigare varit partiets rättspolitiska talesman, uppmanade åhörarna att ”gå ut på gator och torg, ni måste gå man ur huse och visa dem att vi inte accepterar det här längre”. I högerextrem tradition beskrev han åhörarna som en spjutspets i den kampen, med uppdrag att visa att svenska folkets stubin brunnit ut och att ”då smäller det”.

– Några timmar senare började det brinna i ett planerat asylboende söder om Kungsbacka. Var det så att bränderna som följde på sverigedemokraternas ord var en ren tillfällighet? frågade sig Gellert Tamas i sitt anförande.

Den 22 oktober 2015 fick ”lasermannen” en efterföljare när en beväpnad 21-åring gick till attack mot en skola i Trollhättan, där han försökte döda personer som han uppfattade som utländska. Senare samma dag tog Sverigedemokraterna i Lund sin kamp vidare genom att på sin Facebooksida publicera adresser och kartor till kommunens planerade asylboenden.

– Det fysiska våldet föregås ofta av det verbala våldet. Så är det i dag och så var det på det tidiga 90-talet då jag började trilogin, konstaterade Gellert Tamas.

Enligt Tamas honom det fortfarande inte tillräckligt med forskning om hur sambandet mellan verbala och fysiska hot ser ut. Intresset för ämnet ökar, bland annat med en ny studie från universitetet i Warwick om hur aggressiva tweets från USA:s president Trump samvarierar med attacker mot muslimer.

Avhumanisering spelar en viktig roll för att sänka tröskeln till våld.

– En som insåg detta var just Torgny Segerstedt och det var en av anledningarna till hans kamp mot nazismen, sa Gellert Tamas.

Han citerade också den tyske författaren Victor Klemperer som sa att ”ord kan vara som mycket små arsenikdoser: de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan men efter ett tag verkar giftet ändå.”

– Ord spelar roll.

 

Text: Maria Sköld; Bilder: Håkan Berg

Många kom för att höra Gellert Tamas.

Stefan Eklund läser prismotiveringen.

Britz och Bäckström till Stiftelsens styrelse

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har fått nya ledamöter. Det är tidningen Faktums chefredaktör Sarah Britz och Västra Götalands läns förre landshövding Lars Bäckström som tar plats i styrelsen.

Inte minst i Västsverige är både Sarah Britz och Lars Bäckström välkända namn. Sarah Britz var under många år uppmärksammad krönikör på Göteborgs-Posten där hon under en lång karriär även hann vara reporter och avdelningschef. Sedan 2015 leder hon istället Götalands gatutidning Faktum som uppmärksammats både för sina intervjuer och för granskande reportage.

Bild: Malin Johansson

Lars Bäckström har knutit många kontakter under åren 2008-2017 då han var landshövding i Västra Götalands län. Dessförinnan, 1988-2006, var han riksdagsledamot och en av Vänsterpartiets tyngsta politiker, både som partiets ekonomisk-politiska talesperson och de sista tio åren även som gruppledare.

Sarah Britz säger att hon tackat ja till uppdraget därför att det blir allt viktigare att värna, främja och diskutera yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och demokrati.

– Det är en skyldighet att stå upp för människors lika värde och mot nazism. Idag är samhällsklimatet hårt där människor avhumaniseras för att de är till exempel är fattiga eller muslimer. Jag ser hur människor utsätts för kränkningar och diskriminering, antiziganismen lever fortfarande i Sverige. En rumänsk tiggare blir kallad ”råtta” och mördas av unga pojkar. Det är bara en fruktansvärd händelse som visar att ord hör ihop med handling. Men debatten om brottets bakgrund och diskussionen om rättsläget vad gäller hatbrott saknas, säger Sarah Britz.

Hon ser Torgny Segerstedt som en viktig inspirationskälla för hans förmåga att orka stå emot en opinion och vara modig.

– Hans starka ståndpunkter mot nazismen och det motstånd han mötte – av det kan vi lära oss mycket idag. Att man som publicist måste ta sitt uppdrag på allvar, våga ta ställning, vara påläst, källkritisk och granskande till den information som idag flödar, säger Sarah Britz.

Styrelsen för Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne består i övrigt av Sara Stendahl (ordförande), Ulla Berglindh, Erik Blix, Stefan Eklund, Anders Franck, Fredrika Lagergren Wahlin, Maria Sköld och Jesper Strömbäck. Förvaltare i styrelsen är Maj-Britt Anckar.

Seminarium om den bräckliga demokratin

Hur allvarliga är hoten mot demokratin? Det var temat för årets Segerstedtseminarium, som bland annat kom att handla om korruption, näthat, kränkthet, självcensur och övernitiska pressekreterare.

Vartannat år möts norska och svenska akademiker och journalister för två dagar av seminarier och diskussioner på ett aktuellt tema. Det är ett samarrangemang mellan svenska Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och norska Torgny Segerstedts Minnefond.

I år hölls mötet den 5-6 oktober på Jonsereds herrgård utanför Göteborg, dit 18 deltagare från vardera landet kommit för att ta sig an ämnet Den bräckliga demokratin.

Demokrati och korruption

Först ut bland talarna var Bo Rothstein som innehar August Röhss professur i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Där startade han 2004, tillsammans med Sören Holmberg, the Quality of Government Institute, världens näst största forskningsprogram inom området samhällsstyrning och korruption (efter Världsbankens).

– Intresset för korruptionsfrågor var tidigare ganska blygsamt, men under senare år har det verkligen exploderat, konstaterade Bo Rothstein.

I fjol skrevs 2400 vetenskapliga artiklar med nyckelordet ”korruption”, år 1992 var det bara 87. Effektiv förvaltning har visat sig ha stor betydelse på många områden. Enligt olika studier bidrar det till högre ekonomisk tillväxt, bättre befolkningshälsa, högre mellanmänsklig tillit, bättre fungerande demokrati och högre andel som är nöjda med livet.

Något lika starkt samband mellan ovanstående och demokrati har däremot inte konstaterats. Demokrati kan bidra till låg korruption genom transparens och en fri press. Men omogna demokratier kan också göda korruption om regeringar lockas att använda offentliga medel för att belöna egna anhängare. Därför är självständiga tjänstemän och domstolar centralt.

– Ju mer opartisk den offentliga förvaltningen är, desto bättre fungerar samhället, sammanfattade Bo Rothstein.

Han beskrev hur en effektiv statsförvaltning också gör människor mer benägna att lita på sina medmänniskor jämfört med befolkningen i länder där många tvingas till tvivelaktiga utbyten för att klara vardagen. I de nordiska länderna, med låg korruption, anser uppåt 80 procent av befolkningen att man kan lita på de flesta andra människor, medan det bara är cirka 30 procent globalt.  Nordiska ministerrådet har uppmärksammat frågan i rapporten Tillit – det nordiska guldet.

Däremot märks inga stora nationella skillnader i synen på korruption – de flesta tycker att det är fel.

På de flesta håll håller sig nivån på tilliten ganska konstant över tid, men USA är ett undantag. Enligt en kommande artikel i Scientific American ansåg vid 1960-talets början ungefär 70 procent av amerikanerna att man generellt kan lita både på samhället och medmänniskorna. Nu har tilltron till det offentliga sjunkit till 20 procent, medan 30 procent litar på andra människor.

Föredraget följdes av en diskussion om bland annat vad som kan förklara de stora skillnaderna i tillit mellan olika grupper och om vilken roll demokrati egentligen spelar.

Läs mer:

Good governance and national well-being

Making Sense of Corruption

The Oxford Handbook on Social and Political Trust

 

Populismen – ett trussel mot demokratiet

Janne Haaland Matlary är professor i statsvetenskap vid Oslo universitet, men hon har även varit statssekreterare vid Utrikesdepartementet 1997-2000 och deltagit i offentliga utredningar i både Norge och Sverige.

Under seminariet föreläste hon om populism och andra hot mot demokratin med utgångspunkt från sin nya bok Hard Power in Hard Times.

Ett av samtidens stora problem är den ökade polariseringen av våra samhällen, konstaterade Janne Haaland Matlary och citerade den amerikanske journalisten Thomas Friedman som i New York Times varnat för att USA på sikt riskerar inbördeskrig: ”I began my journalism career covering a civil war in Lebanon. I never thought I’d end my career covering a civil war in America.”

Friedman varnar för att amerikanerna har svårt att finna ”common ground” för att föra ett respektfullt samtal även om sådant där de är oense. Janne Haaland Matlary beskrev liknande förändringar i Europa:

– Det vi ser nu är hur globaliseringsparadigmet bryter samman. Det varade 1990-2015, då Thomas Friedman skrev att ”the world is flat”, med treenigheten demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat. Men nu är en gammaldags realpolitik tillbaka. Länder som Kina och Ryssland vill inte bli demokratier.

Successivt försvagas den regelbaserade internationella ordning som rått sedan 1945. USA var avgörande för att etablera globala institutioner som FN, Världsbanken och Internationella valutafonden. Men den nuvarande amerikanska administrationen vill istället teckna bilaterala avtal med andra länder.

Samtidigt hotas EU:s sammanhållning av flera krafter:

  • Olika syn på migrationen.
  • Terrorhot.
  • Rysk revisionism.
  • Brexit.
  • Populism.
  • Djup intern splittring inom och mellan länder.

Detta sammantaget gör också att EU blir mer och mer marginaliserat som internationell aktör.

I allt fler länder växer det fram partier som kan betecknas som populistiska, även om Janne Haaland Matlary vill vara restriktiv med att använda det ordet eftersom det ofta kommit att användas som ett skällsord utan tydlig innebörd. Hon anser att fältet öppnats för den här typen av partier när övriga partier övergett sin ideologi.

Professor Haaland Matlary ser också framväxten av mer populistiska partier som en reaktion på det rättighetsbaserade språk som hon anser brett ut sig under senare år, på bekostnad av en diskussion även om skyldigheter. Hon varnade för att yngre generationer inte blivit tillräckligt fostrade i medborgarskap och patriotism.

Efter föredraget följde en diskussion om vad populism egentligen är. Kritiker ansåg att Janne Haaland Matlary alltför okritiskt använde orden ”eliten” och ”folket” på samma sätt som populister gör, som om det skulle finnas en enhetlig elit och ett enhetligt folk.

 

Demokratin, propagandan och hatet – reflektioner från valåret 2018

Den svenska författaren och journalisten Minna Dennert berättade om hur hon fick nog av allt hat på nätet och bestämde sig för att göra något. Resultatet blev facebookgruppen #jagärhär, som numera har 75 000 medlemmar.

– Jag varit på sociala medier varje dag i tre år, i kommentarsfälten bland botarna och trollen. Jag vill berätta om vad jag sett där och diskutera hur vi kan gå vidare, inledde Minna Dennert sin föreläsning.

Varje dag ger sig #jagärhärs medlemmar ut på nätet för att försöka nyansera debatten och se till att det demokratiska samtalet kan fortsätta. Det uttalade målet är att stoppa näthatet, stötta dem som utsätts, prata med dem som blivit skrämda, bidra med fakta samt uppmuntra till källkritik och civilkurage.

– Många människor som blivit stöttade vittnar om hur stödet gjorde att de vågade och orkade fortsätta lite till, berättade Minna Dennert.

Idén har också spridit sig till fler länder. Numera finns liknande hashtags även i Australien, Finland, Kanada, Norge, Polen, Slovakien, Storbritannien och Tyskland.

Efter föredraget diskuterades vilken effekt #jagärhär har och vilka andra alternativ som finns.

 

Det trange ytringsromet

På lördagen föreläste den norska journalisten Anki Gerhardsen om vad hon anser vara den alltför trånga åsiktskorridoren i Norge.

Anki Gerhardsen är journalist, teaterkritiker och mediekritisk krönikör i Aftenposten, med en bakgrund som lektor vid Nords universitet. Under senare år har hon bland annat skrivit om #metoo-rörelsen, transfrågor och samisk kultur.

Under senare tid har det i Norge pågått en intensiv debatt om hur hot och hat begränsar yttrandefriheten, bland annat har Aftenposten publicerat en rad granskande artiklar. Anki Gerhardsen betonade allvaret i det problemet, men ville också varna för att det fria ordet kan inskränkas av missriktad välvilja.

–  Jag tror att en del av oss som rör oss där ute märker det. Det är en social kontroll som inte främst handlar om argument utan om moralisk kvalitet, sa Anki Gerhardsen.

Som exempel tog hon #metoo-debatten, som hon skrivit mycket om och som fått många människor att höra av sig till henne. Bland annat blev hon kontaktad av en anhörig till en utpekad person som skrev: ”Jag har alltid hört tilll dem som fnyst över det trånga åsiktsrummet i Norge, att det skulle finnas en PK-vägg som begränsat folks yttrandefrihet. Sedan upplevde jag hur det var att springa med full kraft in i den vägg som jag påstått inte fanns. Jag hade fram tills dess bara alltid varit på rätt sida.”

Anki Gerhardsen anser att grupper som uppfattas som offer eller sårbara har större möjligheter än andra att själva utveckla intoleranta hållningar. Här kan också internationella trender spela in, enligt Gerhardsen. Hon beskrev hur samisk kultur under senare år blivit mer inriktad på konfrontation med majoritetssamhället och uppgörelser med det förflutna. Gerhardsen tolkade det som en influens från post-koloniala studier och amerikansk debatt om rasism.

Efter anförandet följde en intensiv debatt där det bland annat framfördes att konfrontatorisk konst inte behöver vara exempel på en trång åsiktskorridor utan lika gärna kan betyda motsatsen. Deltagarna diskuterade också hur internet påverkar idéspridningen.

 

Rettsliggjöring och politisering

På lördagen skulle egentligen Dagbladets tidigare chefredaktör John Olav Egeland ha hållit en föreläsning om Rettsliggjöring, men då han fick förhinder övertags ämnet istället av Janne Haaland Matlary.

Hon ville diskutera uppdelningen mellan vad som är juridik och vad som är politik. Var den gränsen går beror ofta på kulturella och historiska mönster och den kan variera över tid. Dödsstraffets vara eller inte vara är exempel en juridisk fråga i Europa men en politisk i USA.

Sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 har begreppet mänskliga rättigheter efter hand fått en allt starkare ställning, inte minst under de två senaste årtiondena då det internationella samfundet ansetts ha skyldighet att ingripa när stater inte respekterar befolkningens mänskliga rättigheter. Men den utvecklingen har nu brutits, så att stödet för mänskliga rättigheter åter försvagats.

Janne Haaland Matlary framförde åsikten att försvagningen beror på att begreppet mänskliga rättigheter successivt vidgats till att omfatta allt fler frågor.

 

Gamla strukturer devalverar demokratin

Journalisten Jan Scherman har tidigare bland annat varit vd för TV4 men gjorde nyligen en serie om demokrati för Sveriges television. Hans föreläsning utgick från erfarenheterna från arbetet med serien Länge leve demokratin.

– Jag ska prata om den framför allt med utgångspunkt i skörheten i demokratin, inledde Jan Scherman.

I Sverige har det förekommit en del debatt om hur förhållandevis enkelt det vore att avskaffa demokratin på demokratisk väg, det skulle kunna ske på bara 1,5 år.

Men Jan Scherman varnade också för den mer långsamma urholkningen av demokratin som sker steg för steg, bland annat genom ett förändrat språkbruk och nya sociala normer.

I sina dokumentärfilmer valde han att studera det genom att följa fyra vanliga och relativt okända riksdagsledamöter. De beskrev sig själva som ganska maktlösa, bland annat för att de tvingas lägga så mycket tid på administration att det inte blir mycket kraft över till mer politiskt arbete. Ett annat vanligt klagomål gäller toppstyrning inom partiet. Tjänstemän, som pressekreterare och politiskt sakkunniga, har ofta mer att säga till om än förtroendevalda.

Bilden bekräftades i en enkätundersökning med riksdagsledamöter som gjordes för programmet. I den uppgav 23 procent av ledamöterna att de ägnade halva sin arbetstid åt administration. Ett annat uppmärksammat resultat i undersökningen var att 63 procent av ledamöterna utsatts för hot eller kränkande behandling. Dessutom ansåg hela 40 procent att demokratin i Sverige är hotad.

Föreläsningen gav upphov till en livlig debatt, där både svenska och norska deltagare kände igen sig i verklighetsbeskrivningen. Demokratin har behållit mycket av sina yttre former, men innehållit har blivit allt mer urgröpt.

 

Debatten om debatten

De två dagarna präglades av stundtals ganska heta debatter, där skiljelinjerna ofta gick mellan norska och svenska deltagare. I ett par artiklar efter seminariet har deltagare försökt beskriva vari olikheterna består.

Först ut var Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werner, under rubriken Den humanitära stormaktstiden är inte över. Werner beskrev åsiktsskillnaderna mellan norska och svenska deltagare som ”avgrundsdjupa”, bland annat för att de norska deltagarna inte kunde förstå svenska politikers ovilja mot att samarbeta med Sverigedemokraterna.

”Ju längre samtalen pågick, desto mer uppenbart blev det att den norska erfarenheten, våra länders stora likheter till trots, är något helt annat än den svenska. I Sverige var nationalismen en högerrörelse som sedermera åts upp av socialdemokratin och sveptes in i det socialistiskt anstrukna folkhemmet. För norrmännen är nationalismen synonym med en faktisk självständighetskamp. För svenskar innebär Torgny Segerstedts antinazism en rakryggad hållning i den metafysiska kamp mellan mörker och ljus som vi gärna tecknar kampen för demokrati som. För norrmännen var antinazismen en reell kamp mot en faktisk ockupationsmakt,” skrev Björn Werner.

Några dagar senare konstaterade även Kjetil Wiedswang, som är kommentator i Dagens Näringsliv, i artikeln Ustemt på grensen att det finns en djup åsiktsskillnad mellan Norge och Sverige i synen på den yttersta högern.

”Så hva er dette her? Svensker og nordmenn minner mye om hverandre målt etter de fleste variabler, inklusive den særnordiske kvaliteten å ha høy tillit både til sine medmennesker og øvrigheten.

Werner i Göteborgs-Posten peker på krigserfaringene: Okkupasjonen gjorde Norges oppgjør med nazismen konkret og håndfast, i Sverige har den aggressive nasjonalismen ligget der som en understrøm – og Sverigedemokraterna er et moderne utslag.

Det er trolig sant, skjønt kanskje er det et lag under dette også. Svensker må ha hatt tillit til sine myndigheter lenge, hvis ikke hadde det ikke vært det første land i Europa som innførte papirpenger.

Nordmenns nasjonalisme har aldri vært støttet av noe krigersk aristokrati. Da nasjonalfølelsen blomstret på 1800-tallet tippet den politisk mot venstre, båret frem av motkulturer med front mot makthaverne. Tradisjonen lever videre gjennom vår spesielle tilknytningsform til EU.

Svenske kristdemokrater velger seg nok en regjering. Det er ikke sikkert KrF gjør det. Det er trolig enklere å være både utenfor og innenfor i Norge enn i Sverige,” skrev Kjetil Wiedswang.

 

Bilder: Håkan Berg; Text: Maria Sköld

Fortbildningsdag om demokrati gav nya verktyg

Den 30 oktober 2018 genomfördes för tredje gången seminariet ”Att erövra demokratin – pedagogiska redskap och forskning” för läslovslediga lärare på alla nivåer. Inriktningen var som vanligt både kunskapspåfyllnad och praktiska verktyg att använda i klassrummet.

Årets föreläsare var Robin Andersson Malmros, projektledare på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet och doktorand i offentlig förvaltning, Brit Stakton, mediestrateg med fokus på digital utveckling, Angelina Drakopoulus, Reza Saleh och Amanda Olsson från Berättarministeriet samt Bosse Hellström, lärare och regionansvarig för Den globala skolan.

Kommunernas arbete

Robin Andersson Malmros från Segerstedtinstitutet fokuserar i sitt avhandlingsarbete på organisering av förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism och han tog i sin föreläsning bland annat upp strukturerna som ger lärare förutsättningar för att hantera extremism, rasism och radikalisering bland elever.

127 kommuner, cirka hälften i landet, har handlingsplaner för att hantera dessa frågor. Trots att det inte är ett krav från statsmakten och trots att det saknas riktlinjer och därmed uppföljning från centralt håll.

Robin Andersson Malmros menar att de flesta planerna bygger på dåligt faktaunderlag och en del myter om hur verkligheten ser ut. Hans bedömning var att många planer kommit till för att få kommunen att framstå som ”en god kommun”. En rekommendation till dem som arbetar med att förebygga extremism och radikalisering är att flytta fokus från enskilda individer till deras omgivning – var och varför sker radikalisering. T ex visar kartläggningar att i Göteborgsstadsdelen Angered har drygt 100 unga åkt till Syrien och från Biskopsgården fem. De flesta som reser är 25-30 år, men många av handlingsplanerna fokuserar på 10-13-åringar.

Digitalisering och demokrati

Brit Stakston är mediestrateg sen 20 år, men också föreläsare och författare med den digitala utvecklingen och dess konsekvenser for olika grupper som specialområde. Under rubriken ”Digitalisering, sociala medier och demokratin – hot och villkor” gav hon en exposé över nuläge och utveckling.

Den nutida bildningsresan är digital, personligt tyckande präglar digitaliseringen. Mycket av det som sker på nätet kan göras anonymt, t ex genom så kallade troll. Debatt på ”trollens” villkor kan innebära att de slänger ut ett bete, kontroversiellt eller tillspetsat, och väntar på napp. Och om ingen nappar kan ”trollet” själv skapa profiler som producerar både inlägg och motreaktioner. Risken finns att man dras in i en ändlös och inflammerad diskussion.

Effekter av ”trollande” är manipulationer som ger sken av folkstormar där falska profiler och konton driver samtalet. Detta fokuserar och stärker existerande klyftor, sprider hat.

Digitaliseringen har också många positiva effekter, underströk Brit Stakston. Till exempel global och lättillgänglig kunskap, självbestämmande, nya samarbetsformer, effektivisering, att det är lättare att göra sin röst hörd.

Hon avslutade med att ge tre tips för att mota bort ”trollen”:

Ta ett djupt andetag. Sitt på händerna. Ge inte ”trollen” ett uns av dina känslor.

Att undervisa om kontroversiella frågor

Bosse Hellström, lärare och regionansvarig för Den Globala Skolan, berättade om och testade övningar från Europarådets nyöversatta material ”Att undervisa om kontroversiella frågor”.

Att jobba med kontroversiella frågor kan väcka starka känslor och skapa spänningar. Bosse Hellström menade att frågan om varför till exempel nazism och rasism uppstår sällan behandlas, ofta går man istället direkt till en handlingsplan med åtgärder för att motverka. För att åstadkomma ett bra resultat måste vi ta reda på hur framväxten gått till. Deltagarna fick testa några övningar ur Europarådets material.

Berätta mer!

Den ideella stiftelsen Berättarministeriet beskrev sin verksamhet och hur de jobbar med att inspirera barn i socio-ekonomiskt utsatta områden att använda det skrivna ordet och sin fantasi. Syftet är att stärka barnens självförtroende, deras vilja och förmåga att säga vad de tycker och lyssna på andras åsikter. Ett viktigt led i att stärka demokratin.

Stiftelsens verksamhet innebär att ”bygga läromedel” i en process som startar hos Berättarministeriet och sedan vidareutvecklas i klassrummet. Lärarna som deltog i workshopen fick öva i att tillsammans bygga en historia av spontana förslag som sedan röstades fram till en sammanhängande berättelse.

Berättarministeriet startade 2011 i Stockholmsområdet, och finns sen ett drygt år i Göteborg med lokaler i Gamlestaden. Upptagningsområdet i Göteborg är Östra Göteborg och Angered. Berättarministeriet bedriver sin verksamhet med ett fåtal anställda, men med många volontärer.

Erfarenheter från dagen

Vänföreningen är med-organisatör till Fortbildningsdagen för lärare i samarbete med Segerstedtinstitutet, Lärarnas Riksförbund, Göteborgs Stad och huvudorganisatören Den Globala Skolan/Universitets- och högskolerådet. Lokalen var även i år Wallenbergs Konferenscentrum på Medicinareberget. Vänföreningens insats är att bistå i planeringen, arbeta med logistiken, presentera vår verksamhet och dela ut skrifter i syfte att värva medlemmar.

I år deltog cirka 50 personer i seminariet, färre än 2017. Utvärdering pågår och frågan om en fortsättning även 2019 ska diskuteras i arrangörsgruppen, liksom i så fall också marknadsföring för att nå fler deltagare.

 

 

Text och foto:

Gunilla Ivarsson och Anette Carlsson, Vänföreningens representanter i arbetet med Fortbildningsdagen.

 

Angelina Drakopoulus, Reza Saleh, Amanda Olsson.

 

Gunilla Ivarsson och Brit Stakston.

Nya styrelseledamöter Stiftelsen och Vänföreningen

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har fått en ny styrelseledamot, Fredrika Lagergren Wahlin. Hon efterträder Mattias Goksör som Göteborgs universitets representant i styrelsen. Fredrika Lagergren Wahlin är vicerektor för samverkan och kommer från Institutionen för tillämpad informationsteknologi.

Styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har fått tre nya ledamöter: professor Mats Andrén, kommunikatören Jenny Jernberg och rektor Hamid Zafar.

Mats Andrén är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, Jenny Jernberg kommunikatör och skribent med lång erfarenhet av arbete inom kultur- och mediaområdet och Hamid Zafar rektor på Sjumilaskolan i Göteborg.

Jenny Jernberg Bild: Camilla Simonsson

– Att få arbeta för Stiftelsens ändamål och verka i Torgny Segerstedts anda känns oerhört angeläget, särskilt i dagens samhällsklimat, säger Jenny Jernberg.

Hamid Zafar betonar att skolan har ett oerhört viktigt uppdrag att förmedla demokratiska värderingar och att Torgny Segerstedt är en god inspirationskälla:

– Mänskliga fri- och rättigheter är något vi tar för givet men de senaste åren har det blivit uppenbart att reaktionära krafter inte bara är något som är förpassat till historieböckerna. De finns idag i vår närhet och de använder yttrandefriheten för att tysta andras röst. För att förebygga det spelar lärarna en avgörande roll. Av historien kan lärarna också hitta goda förebilder. Exempelvis personer som Torgny Segerstedt, som vågade stå upp för det fria ordet mot alla odds, säger Hamid Zafar.

Styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne består i övrigt av Elisabet Litsmark Nordenstam (ordförande), Maj-Britt Anckar, Anette Carlsson, Thomas Erhag, Gunilla Ivarsson, Bernt Kjellander och Kristian Wedel.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne arbetar för att ”främja tvärvetenskaplig forskning med syfte att stärka grundläggande demokratiska värden såsom tanke-, åsikts-, yttrande- och religionsfrihet. Stiftelsens strävan är att därigenom motverka sådana strömningar som undergräver dessa demokratiska värden och som bland annat kommer till uttryck i förföljelse av oliktänkande, våldshandlingar och rasism”.

Hamid Zafar

Mats Andrén

 

Nu utses årets uppsatsstipendiater

När ansökningstiden gick ut den 1 september hade 15 uppsatser skickats in för bedömning till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne. Stiftelsen delar varje år ut tre stipendier för att belöna intressanta uppsatser inom ämnen som ligger nära Torgny Segerstedts gärning, till exempel demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage. Uppsatserna som kan komma ifråga kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden och ska ha lämnats in innevarande läsår till ett svenskt universitet.

Nu ska alla inkomna uppsatser läsas och bedömas av en jury bestående av docent Marianne Molander-Beyer, universitetslektor Ulla Berglindh och fil.lic. Anette Carlsson.

Utdelningen av stipendiet sker i november på Göteborgs universitet, i samband med den högtidliga prisceremonin för Frihetspennan, då stipendiaterna också ges tillfälle att kort presentera sina uppsatser.

 

Tidigare belönade uppsatser

2017

”Eurafrican Geopolitics? A Qualitative Textual Analysis of the French Geopolitical Construction of Africa in the Post-Cold War Period” av Samuel Horgby, statsvetarstudent vid Göteborgs universitet.

 ”Teologiska perspektiv på ekonomisk globalisering – en jämförande analys av två teologers syn på globalisering, liberal marknadsekonomi och kapitalism i förhållande till kristen etik” av Liv Nyman från institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet.

 ”Whose peace? A content of ideas of the underlying norms of democratic involvement in peacemaking – as improvers of circumstances for legitimate peace processes, or as complicating idealist norms” av Ludwig Prytz från institutionen Global Studies vid Göteborgs universitet.

Läs mer om pristagarna här.

2016

”Protest eller ideologi – vänsterpopulism och väljarbeteende i EU-parlamentsval” av Lisa Gastaldis, skriven inom ämnet Europakunskap vid Göteborgs universitet.

”Schmidbergers arv – om den unionsrättsliga konflikten mellan ekonomiska friheter och grundläggande rättigheter, konstitutionalism och det politiska” av Niclas Holmgren Persson, skriven inom ämnet Rättskunskap vid Göteborgs universitet.

”Good Governance Institutions and Economic Growth: Evidence from Sub-Saharan Africa” av Patrik Westraeus , skriven inom ämnet Utvecklingsstudier vid Göteborgs universitet.

 

Äldre inlägg