Författare: Maria Sköld (sida 1 av 2)

2018 års Frihetspenna till författaren Gellert Tamas

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har beslutat att tilldela författaren, journalisten och dokumentärfilmaren Gellert Tamas utmärkelsen Torgny Segerstedts frihetspenna för 2018. Prisutdelningen sker tisdagen den 27 november kl 17.30 i Torgny Segerstedtsalen i Göteborgs universitets huvudbyggnad i Vasaparken i Göteborg. Arrangemanget är som alltid offentligt.

Så här säger Stiftelsen i sin motivering:

”Gellert Tamas har i sin Sverigetrilogi – Lasermannen, De apatiska och Det svenska hatet – skrivit svensk samtidshistoria med udden riktad mot rasism och maktmissbruk. Med stor precision och stilistisk stringens låter han oss förstå drivkrafterna bakom de främlingsfientliga rörelser som har fått ett allt större inflytande på den svenska samhällsutvecklingen. Därför tilldelas Gellert Tamas Torgny Segerstedts frihetspenna för år 2018.”

Gellert Tamas är född 1963. Han har arbetat på TV4:s Kalla fakta och tidningen Ordfront. Som författare debuterade han med den bok som han 1995 tillsammans med fotografen Robert Blombäck gav ut: Sverige, Sverige fosterland. Om ungdom, identitet och främlingskap. Sitt genombrott fick Gellert Tamas 2002 med Lasermannen, som det året belönades med Guldspaden. Stor uppmärksamhet väckte det reportage om apatiska flyktingbarn som han 2006 gjorde för Uppdrag granskning i SVT och för vilket han tilldelades Ikarospriset. Den kartläggningen följde han tre år senare upp i en bok: De apatiska. Om makt, myter och manipulation. 2015 kom hans dokumentärfilm om Katarina Taikon och 2016 Det svenska hatet.

Frihetspennan har delats ut varje år sedan Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne bildades 1996 till en framstående publicist som verkar i Torgny Segerstedts anda. I fjol gick utmärkelsen till författaren Elisabeth Åsbrink och 2016 belönades författaren och journalisten Gabriel Byström.

Seminarium om den bräckliga demokratin

Hur allvarliga är hoten mot demokratin? Det var temat för årets Segerstedtseminarium, som bland annat kom att handla om korruption, näthat, kränkthet, självcensur och övernitiska pressekreterare.

Vartannat år möts norska och svenska akademiker och journalister för två dagar av seminarier och diskussioner på ett aktuellt tema. Det är ett samarrangemang mellan svenska Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne och norska Torgny Segerstedts Minnefond.

I år hölls mötet den 5-6 oktober på Jonsereds herrgård utanför Göteborg, dit 18 deltagare från vardera landet kommit för att ta sig an ämnet Den bräckliga demokratin.

Demokrati och korruption

Först ut bland talarna var Bo Rothstein som innehar August Röhss professur i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Där startade han 2004, tillsammans med Sören Holmberg, the Quality of Government Institute, världens näst största forskningsprogram inom området samhällsstyrning och korruption (efter Världsbankens).

– Intresset för korruptionsfrågor var tidigare ganska blygsamt, men under senare år har det verkligen exploderat, konstaterade Bo Rothstein.

I fjol skrevs 2400 vetenskapliga artiklar med nyckelordet ”korruption”, år 1992 var det bara 87. Effektiv förvaltning har visat sig ha stor betydelse på många områden. Enligt olika studier bidrar det till högre ekonomisk tillväxt, bättre befolkningshälsa, högre mellanmänsklig tillit, bättre fungerande demokrati och högre andel som är nöjda med livet.

Något lika starkt samband mellan ovanstående och demokrati har däremot inte konstaterats. Demokrati kan bidra till låg korruption genom transparens och en fri press. Men omogna demokratier kan också göda korruption om regeringar lockas att använda offentliga medel för att belöna egna anhängare. Därför är självständiga tjänstemän och domstolar centralt.

– Ju mer opartisk den offentliga förvaltningen är, desto bättre fungerar samhället, sammanfattade Bo Rothstein.

Han beskrev hur en effektiv statsförvaltning också gör människor mer benägna att lita på sina medmänniskor jämfört med befolkningen i länder där många tvingas till tvivelaktiga utbyten för att klara vardagen. I de nordiska länderna, med låg korruption, anser uppåt 80 procent av befolkningen att man kan lita på de flesta andra människor, medan det bara är cirka 30 procent globalt.  Nordiska ministerrådet har uppmärksammat frågan i rapporten Tillit – det nordiska guldet.

Däremot märks inga stora nationella skillnader i synen på korruption – de flesta tycker att det är fel.

På de flesta håll håller sig nivån på tilliten ganska konstant över tid, men USA är ett undantag. Enligt en kommande artikel i Scientific American ansåg vid 1960-talets början ungefär 70 procent av amerikanerna att man generellt kan lita både på samhället och medmänniskorna. Nu har tilltron till det offentliga sjunkit till 20 procent, medan 30 procent litar på andra människor.

Föredraget följdes av en diskussion om bland annat vad som kan förklara de stora skillnaderna i tillit mellan olika grupper och om vilken roll demokrati egentligen spelar.

Läs mer:

Good governance and national well-being

Making Sense of Corruption

The Oxford Handbook on Social and Political Trust

 

Populismen – ett trussel mot demokratiet

Janne Haaland Matlary är professor i statsvetenskap vid Oslo universitet, men hon har även varit statssekreterare vid Utrikesdepartementet 1997-2000 och deltagit i offentliga utredningar i både Norge och Sverige.

Under seminariet föreläste hon om populism och andra hot mot demokratin med utgångspunkt från sin nya bok Hard Power in Hard Times.

Ett av samtidens stora problem är den ökade polariseringen av våra samhällen, konstaterade Janne Haaland Matlary och citerade den amerikanske journalisten Thomas Friedman som i New York Times varnat för att USA på sikt riskerar inbördeskrig: ”I began my journalism career covering a civil war in Lebanon. I never thought I’d end my career covering a civil war in America.”

Friedman varnar för att amerikanerna har svårt att finna ”common ground” för att föra ett respektfullt samtal även om sådant där de är oense. Janne Haaland Matlary beskrev liknande förändringar i Europa:

– Det vi ser nu är hur globaliseringsparadigmet bryter samman. Det varade 1990-2015, då Thomas Friedman skrev att ”the world is flat”, med treenigheten demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat. Men nu är en gammaldags realpolitik tillbaka. Länder som Kina och Ryssland vill inte bli demokratier.

Successivt försvagas den regelbaserade internationella ordning som rått sedan 1945. USA var avgörande för att etablera globala institutioner som FN, Världsbanken och Internationella valutafonden. Men den nuvarande amerikanska administrationen vill istället teckna bilaterala avtal med andra länder.

Samtidigt hotas EU:s sammanhållning av flera krafter:

  • Olika syn på migrationen.
  • Terrorhot.
  • Rysk revisionism.
  • Brexit.
  • Populism.
  • Djup intern splittring inom och mellan länder.

Detta sammantaget gör också att EU blir mer och mer marginaliserat som internationell aktör.

I allt fler länder växer det fram partier som kan betecknas som populistiska, även om Janne Haaland Matlary vill vara restriktiv med att använda det ordet eftersom det ofta kommit att användas som ett skällsord utan tydlig innebörd. Hon anser att fältet öppnats för den här typen av partier när övriga partier övergett sin ideologi.

Professor Haaland Matlary ser också framväxten av mer populistiska partier som en reaktion på det rättighetsbaserade språk som hon anser brett ut sig under senare år, på bekostnad av en diskussion även om skyldigheter. Hon varnade för att yngre generationer inte blivit tillräckligt fostrade i medborgarskap och patriotism.

Efter föredraget följde en diskussion om vad populism egentligen är. Kritiker ansåg att Janne Haaland Matlary alltför okritiskt använde orden ”eliten” och ”folket” på samma sätt som populister gör, som om det skulle finnas en enhetlig elit och ett enhetligt folk.

 

Demokratin, propagandan och hatet – reflektioner från valåret 2018

Den svenska författaren och journalisten Minna Dennert berättade om hur hon fick nog av allt hat på nätet och bestämde sig för att göra något. Resultatet blev facebookgruppen #jagärhär, som numera har 75 000 medlemmar.

– Jag varit på sociala medier varje dag i tre år, i kommentarsfälten bland botarna och trollen. Jag vill berätta om vad jag sett där och diskutera hur vi kan gå vidare, inledde Minna Dennert sin föreläsning.

Varje dag ger sig #jagärhärs medlemmar ut på nätet för att försöka nyansera debatten och se till att det demokratiska samtalet kan fortsätta. Det uttalade målet är att stoppa näthatet, stötta dem som utsätts, prata med dem som blivit skrämda, bidra med fakta samt uppmuntra till källkritik och civilkurage.

– Många människor som blivit stöttade vittnar om hur stödet gjorde att de vågade och orkade fortsätta lite till, berättade Minna Dennert.

Idén har också spridit sig till fler länder. Numera finns liknande hashtags även i Australien, Finland, Kanada, Norge, Polen, Slovakien, Storbritannien och Tyskland.

Efter föredraget diskuterades vilken effekt #jagärhär har och vilka andra alternativ som finns.

 

Det trange ytringsromet

På lördagen föreläste den norska journalisten Anki Gerhardsen om vad hon anser vara den alltför trånga åsiktskorridoren i Norge.

Anki Gerhardsen är journalist, teaterkritiker och mediekritisk krönikör i Aftenposten, med en bakgrund som lektor vid Nords universitet. Under senare år har hon bland annat skrivit om #metoo-rörelsen, transfrågor och samisk kultur.

Under senare tid har det i Norge pågått en intensiv debatt om hur hot och hat begränsar yttrandefriheten, bland annat har Aftenposten publicerat en rad granskande artiklar. Anki Gerhardsen betonade allvaret i det problemet, men ville också varna för att det fria ordet kan inskränkas av missriktad välvilja.

–  Jag tror att en del av oss som rör oss där ute märker det. Det är en social kontroll som inte främst handlar om argument utan om moralisk kvalitet, sa Anki Gerhardsen.

Som exempel tog hon #metoo-debatten, som hon skrivit mycket om och som fått många människor att höra av sig till henne. Bland annat blev hon kontaktad av en anhörig till en utpekad person som skrev: ”Jag har alltid hört tilll dem som fnyst över det trånga åsiktsrummet i Norge, att det skulle finnas en PK-vägg som begränsat folks yttrandefrihet. Sedan upplevde jag hur det var att springa med full kraft in i den vägg som jag påstått inte fanns. Jag hade fram tills dess bara alltid varit på rätt sida.”

Anki Gerhardsen anser att grupper som uppfattas som offer eller sårbara har större möjligheter än andra att själva utveckla intoleranta hållningar. Här kan också internationella trender spela in, enligt Gerhardsen. Hon beskrev hur samisk kultur under senare år blivit mer inriktad på konfrontation med majoritetssamhället och uppgörelser med det förflutna. Gerhardsen tolkade det som en influens från post-koloniala studier och amerikansk debatt om rasism.

Efter anförandet följde en intensiv debatt där det bland annat framfördes att konfrontatorisk konst inte behöver vara exempel på en trång åsiktskorridor utan lika gärna kan betyda motsatsen. Deltagarna diskuterade också hur internet påverkar idéspridningen.

 

Rettsliggjöring och politisering

På lördagen skulle egentligen Dagbladets tidigare chefredaktör John Olav Egeland ha hållit en föreläsning om Rettsliggjöring, men då han fick förhinder övertags ämnet istället av Janne Haaland Matlary.

Hon ville diskutera uppdelningen mellan vad som är juridik och vad som är politik. Var den gränsen går beror ofta på kulturella och historiska mönster och den kan variera över tid. Dödsstraffets vara eller inte vara är exempel en juridisk fråga i Europa men en politisk i USA.

Sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 har begreppet mänskliga rättigheter efter hand fått en allt starkare ställning, inte minst under de två senaste årtiondena då det internationella samfundet ansetts ha skyldighet att ingripa när stater inte respekterar befolkningens mänskliga rättigheter. Men den utvecklingen har nu brutits, så att stödet för mänskliga rättigheter åter försvagats.

Janne Haaland Matlary framförde åsikten att försvagningen beror på att begreppet mänskliga rättigheter successivt vidgats till att omfatta allt fler frågor.

 

Gamla strukturer devalverar demokratin

Journalisten Jan Scherman har tidigare bland annat varit vd för TV4 men gjorde nyligen en serie om demokrati för Sveriges television. Hans föreläsning utgick från erfarenheterna från arbetet med serien Länge leve demokratin.

– Jag ska prata om den framför allt med utgångspunkt i skörheten i demokratin, inledde Jan Scherman.

I Sverige har det förekommit en del debatt om hur förhållandevis enkelt det vore att avskaffa demokratin på demokratisk väg, det skulle kunna ske på bara 1,5 år.

Men Jan Scherman varnade också för den mer långsamma urholkningen av demokratin som sker steg för steg, bland annat genom ett förändrat språkbruk och nya sociala normer.

I sina dokumentärfilmer valde han att studera det genom att följa fyra vanliga och relativt okända riksdagsledamöter. De beskrev sig själva som ganska maktlösa, bland annat för att de tvingas lägga så mycket tid på administration att det inte blir mycket kraft över till mer politiskt arbete. Ett annat vanligt klagomål gäller toppstyrning inom partiet. Tjänstemän, som pressekreterare och politiskt sakkunniga, har ofta mer att säga till om än förtroendevalda.

Bilden bekräftades i en enkätundersökning med riksdagsledamöter som gjordes för programmet. I den uppgav 23 procent av ledamöterna att de ägnade halva sin arbetstid åt administration. Ett annat uppmärksammat resultat i undersökningen var att 63 procent av ledamöterna utsatts för hot eller kränkande behandling. Dessutom ansåg hela 40 procent att demokratin i Sverige är hotad.

Föreläsningen gav upphov till en livlig debatt, där både svenska och norska deltagare kände igen sig i verklighetsbeskrivningen. Demokratin har behållit mycket av sina yttre former, men innehållit har blivit allt mer urgröpt.

 

Debatten om debatten

De två dagarna präglades av stundtals ganska heta debatter, där skiljelinjerna ofta gick mellan norska och svenska deltagare. I ett par artiklar efter seminariet har deltagare försökt beskriva vari olikheterna består.

Först ut var Göteborgs-Postens kulturchef Björn Werner, under rubriken Den humanitära stormaktstiden är inte över. Werner beskrev åsiktsskillnaderna mellan norska och svenska deltagare som ”avgrundsdjupa”, bland annat för att de norska deltagarna inte kunde förstå svenska politikers ovilja mot att samarbeta med Sverigedemokraterna.

”Ju längre samtalen pågick, desto mer uppenbart blev det att den norska erfarenheten, våra länders stora likheter till trots, är något helt annat än den svenska. I Sverige var nationalismen en högerrörelse som sedermera åts upp av socialdemokratin och sveptes in i det socialistiskt anstrukna folkhemmet. För norrmännen är nationalismen synonym med en faktisk självständighetskamp. För svenskar innebär Torgny Segerstedts antinazism en rakryggad hållning i den metafysiska kamp mellan mörker och ljus som vi gärna tecknar kampen för demokrati som. För norrmännen var antinazismen en reell kamp mot en faktisk ockupationsmakt,” skrev Björn Werner.

Några dagar senare konstaterade även Kjetil Wiedswang, som är kommentator i Dagens Näringsliv, i artikeln Ustemt på grensen att det finns en djup åsiktsskillnad mellan Norge och Sverige i synen på den yttersta högern.

”Så hva er dette her? Svensker og nordmenn minner mye om hverandre målt etter de fleste variabler, inklusive den særnordiske kvaliteten å ha høy tillit både til sine medmennesker og øvrigheten.

Werner i Göteborgs-Posten peker på krigserfaringene: Okkupasjonen gjorde Norges oppgjør med nazismen konkret og håndfast, i Sverige har den aggressive nasjonalismen ligget der som en understrøm – og Sverigedemokraterna er et moderne utslag.

Det er trolig sant, skjønt kanskje er det et lag under dette også. Svensker må ha hatt tillit til sine myndigheter lenge, hvis ikke hadde det ikke vært det første land i Europa som innførte papirpenger.

Nordmenns nasjonalisme har aldri vært støttet av noe krigersk aristokrati. Da nasjonalfølelsen blomstret på 1800-tallet tippet den politisk mot venstre, båret frem av motkulturer med front mot makthaverne. Tradisjonen lever videre gjennom vår spesielle tilknytningsform til EU.

Svenske kristdemokrater velger seg nok en regjering. Det er ikke sikkert KrF gjør det. Det er trolig enklere å være både utenfor og innenfor i Norge enn i Sverige,” skrev Kjetil Wiedswang.

 

Bilder: Håkan Berg; Text: Maria Sköld

Fortbildningsdag om demokrati gav nya verktyg

Den 30 oktober 2018 genomfördes för tredje gången seminariet ”Att erövra demokratin – pedagogiska redskap och forskning” för läslovslediga lärare på alla nivåer. Inriktningen var som vanligt både kunskapspåfyllnad och praktiska verktyg att använda i klassrummet.

Årets föreläsare var Robin Andersson Malmros, projektledare på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet och doktorand i offentlig förvaltning, Brit Stakton, mediestrateg med fokus på digital utveckling, Angelina Drakopoulus, Reza Saleh och Amanda Olsson från Berättarministeriet samt Bosse Hellström, lärare och regionansvarig för Den globala skolan.

Kommunernas arbete

Robin Andersson Malmros från Segerstedtinstitutet fokuserar i sitt avhandlingsarbete på organisering av förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism och han tog i sin föreläsning bland annat upp strukturerna som ger lärare förutsättningar för att hantera extremism, rasism och radikalisering bland elever.

127 kommuner, cirka hälften i landet, har handlingsplaner för att hantera dessa frågor. Trots att det inte är ett krav från statsmakten och trots att det saknas riktlinjer och därmed uppföljning från centralt håll.

Robin Andersson Malmros menar att de flesta planerna bygger på dåligt faktaunderlag och en del myter om hur verkligheten ser ut. Hans bedömning var att många planer kommit till för att få kommunen att framstå som ”en god kommun”. En rekommendation till dem som arbetar med att förebygga extremism och radikalisering är att flytta fokus från enskilda individer till deras omgivning – var och varför sker radikalisering. T ex visar kartläggningar att i Göteborgsstadsdelen Angered har drygt 100 unga åkt till Syrien och från Biskopsgården fem. De flesta som reser är 25-30 år, men många av handlingsplanerna fokuserar på 10-13-åringar.

Digitalisering och demokrati

Brit Stakston är mediestrateg sen 20 år, men också föreläsare och författare med den digitala utvecklingen och dess konsekvenser for olika grupper som specialområde. Under rubriken ”Digitalisering, sociala medier och demokratin – hot och villkor” gav hon en exposé över nuläge och utveckling.

Den nutida bildningsresan är digital, personligt tyckande präglar digitaliseringen. Mycket av det som sker på nätet kan göras anonymt, t ex genom så kallade troll. Debatt på ”trollens” villkor kan innebära att de slänger ut ett bete, kontroversiellt eller tillspetsat, och väntar på napp. Och om ingen nappar kan ”trollet” själv skapa profiler som producerar både inlägg och motreaktioner. Risken finns att man dras in i en ändlös och inflammerad diskussion.

Effekter av ”trollande” är manipulationer som ger sken av folkstormar där falska profiler och konton driver samtalet. Detta fokuserar och stärker existerande klyftor, sprider hat.

Digitaliseringen har också många positiva effekter, underströk Brit Stakston. Till exempel global och lättillgänglig kunskap, självbestämmande, nya samarbetsformer, effektivisering, att det är lättare att göra sin röst hörd.

Hon avslutade med att ge tre tips för att mota bort ”trollen”:

Ta ett djupt andetag. Sitt på händerna. Ge inte ”trollen” ett uns av dina känslor.

Att undervisa om kontroversiella frågor

Bosse Hellström, lärare och regionansvarig för Den Globala Skolan, berättade om och testade övningar från Europarådets nyöversatta material ”Att undervisa om kontroversiella frågor”.

Att jobba med kontroversiella frågor kan väcka starka känslor och skapa spänningar. Bosse Hellström menade att frågan om varför till exempel nazism och rasism uppstår sällan behandlas, ofta går man istället direkt till en handlingsplan med åtgärder för att motverka. För att åstadkomma ett bra resultat måste vi ta reda på hur framväxten gått till. Deltagarna fick testa några övningar ur Europarådets material.

Berätta mer!

Den ideella stiftelsen Berättarministeriet beskrev sin verksamhet och hur de jobbar med att inspirera barn i socio-ekonomiskt utsatta områden att använda det skrivna ordet och sin fantasi. Syftet är att stärka barnens självförtroende, deras vilja och förmåga att säga vad de tycker och lyssna på andras åsikter. Ett viktigt led i att stärka demokratin.

Stiftelsens verksamhet innebär att ”bygga läromedel” i en process som startar hos Berättarministeriet och sedan vidareutvecklas i klassrummet. Lärarna som deltog i workshopen fick öva i att tillsammans bygga en historia av spontana förslag som sedan röstades fram till en sammanhängande berättelse.

Berättarministeriet startade 2011 i Stockholmsområdet, och finns sen ett drygt år i Göteborg med lokaler i Gamlestaden. Upptagningsområdet i Göteborg är Östra Göteborg och Angered. Berättarministeriet bedriver sin verksamhet med ett fåtal anställda, men med många volontärer.

Erfarenheter från dagen

Vänföreningen är med-organisatör till Fortbildningsdagen för lärare i samarbete med Segerstedtinstitutet, Lärarnas Riksförbund, Göteborgs Stad och huvudorganisatören Den Globala Skolan/Universitets- och högskolerådet. Lokalen var även i år Wallenbergs Konferenscentrum på Medicinareberget. Vänföreningens insats är att bistå i planeringen, arbeta med logistiken, presentera vår verksamhet och dela ut skrifter i syfte att värva medlemmar.

I år deltog cirka 50 personer i seminariet, färre än 2017. Utvärdering pågår och frågan om en fortsättning även 2019 ska diskuteras i arrangörsgruppen, liksom i så fall också marknadsföring för att nå fler deltagare.

 

 

Text och foto:

Gunilla Ivarsson och Anette Carlsson, Vänföreningens representanter i arbetet med Fortbildningsdagen.

 

Angelina Drakopoulus, Reza Saleh, Amanda Olsson.

 

Gunilla Ivarsson och Brit Stakston.

Nya styrelseledamöter Stiftelsen och Vänföreningen

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har fått en ny styrelseledamot, Fredrika Lagergren Wahlin. Hon efterträder Mattias Goksör som Göteborgs universitets representant i styrelsen. Fredrika Lagergren Wahlin är vicerektor för samverkan och kommer från Institutionen för tillämpad informationsteknologi.

Styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne har fått tre nya ledamöter: professor Mats Andrén, kommunikatören Jenny Jernberg och rektor Hamid Zafar.

Mats Andrén är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, Jenny Jernberg kommunikatör och skribent med lång erfarenhet av arbete inom kultur- och mediaområdet och Hamid Zafar rektor på Sjumilaskolan i Göteborg.

Jenny Jernberg Bild: Camilla Simonsson

– Att få arbeta för Stiftelsens ändamål och verka i Torgny Segerstedts anda känns oerhört angeläget, särskilt i dagens samhällsklimat, säger Jenny Jernberg.

Hamid Zafar betonar att skolan har ett oerhört viktigt uppdrag att förmedla demokratiska värderingar och att Torgny Segerstedt är en god inspirationskälla:

– Mänskliga fri- och rättigheter är något vi tar för givet men de senaste åren har det blivit uppenbart att reaktionära krafter inte bara är något som är förpassat till historieböckerna. De finns idag i vår närhet och de använder yttrandefriheten för att tysta andras röst. För att förebygga det spelar lärarna en avgörande roll. Av historien kan lärarna också hitta goda förebilder. Exempelvis personer som Torgny Segerstedt, som vågade stå upp för det fria ordet mot alla odds, säger Hamid Zafar.

Styrelsen för Vänföreningen till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne består i övrigt av Elisabet Litsmark Nordenstam (ordförande), Maj-Britt Anckar, Anette Carlsson, Thomas Erhag, Gunilla Ivarsson, Bernt Kjellander och Kristian Wedel.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne arbetar för att ”främja tvärvetenskaplig forskning med syfte att stärka grundläggande demokratiska värden såsom tanke-, åsikts-, yttrande- och religionsfrihet. Stiftelsens strävan är att därigenom motverka sådana strömningar som undergräver dessa demokratiska värden och som bland annat kommer till uttryck i förföljelse av oliktänkande, våldshandlingar och rasism”.

Hamid Zafar

Mats Andrén

 

Nu utses årets uppsatsstipendiater

När ansökningstiden gick ut den 1 september hade 15 uppsatser skickats in för bedömning till Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne. Stiftelsen delar varje år ut tre stipendier för att belöna intressanta uppsatser inom ämnen som ligger nära Torgny Segerstedts gärning, till exempel demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage. Uppsatserna som kan komma ifråga kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden och ska ha lämnats in innevarande läsår till ett svenskt universitet.

Nu ska alla inkomna uppsatser läsas och bedömas av en jury bestående av docent Marianne Molander-Beyer, universitetslektor Ulla Berglindh och fil.lic. Anette Carlsson.

Utdelningen av stipendiet sker i november på Göteborgs universitet, i samband med den högtidliga prisceremonin för Frihetspennan, då stipendiaterna också ges tillfälle att kort presentera sina uppsatser.

 

Tidigare belönade uppsatser

2017

”Eurafrican Geopolitics? A Qualitative Textual Analysis of the French Geopolitical Construction of Africa in the Post-Cold War Period” av Samuel Horgby, statsvetarstudent vid Göteborgs universitet.

 ”Teologiska perspektiv på ekonomisk globalisering – en jämförande analys av två teologers syn på globalisering, liberal marknadsekonomi och kapitalism i förhållande till kristen etik” av Liv Nyman från institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet.

 ”Whose peace? A content of ideas of the underlying norms of democratic involvement in peacemaking – as improvers of circumstances for legitimate peace processes, or as complicating idealist norms” av Ludwig Prytz från institutionen Global Studies vid Göteborgs universitet.

Läs mer om pristagarna här.

2016

”Protest eller ideologi – vänsterpopulism och väljarbeteende i EU-parlamentsval” av Lisa Gastaldis, skriven inom ämnet Europakunskap vid Göteborgs universitet.

”Schmidbergers arv – om den unionsrättsliga konflikten mellan ekonomiska friheter och grundläggande rättigheter, konstitutionalism och det politiska” av Niclas Holmgren Persson, skriven inom ämnet Rättskunskap vid Göteborgs universitet.

”Good Governance Institutions and Economic Growth: Evidence from Sub-Saharan Africa” av Patrik Westraeus , skriven inom ämnet Utvecklingsstudier vid Göteborgs universitet.

 

Utställning med teckningar av Ragnvald Blix

Fram till den 14 oktober går det att se Ragnvald Blix karikatyrteckningar på Arbetets museum i Norrköping. Blix arbetade nära Torgny Segerstedt och många av hans mest berömda bilder visades först i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Den norskfödde Ragnvald Blix var en svuren motståndare till fascism och nazism. Därför blev han tvungen att fly till Sverige efter den tyska ockupationen av Norge. I Sverige använde han pseudonymen Stig Höök när han fortsatte med sina satiriska kommentarer till samtidens extremism och våld.

Ragnvald Blix sätt att använda konst och komik för att driva med makten och utmana diktaturen var djärvt och betydelsefullt i hans samtid, då få andra vågade opponera sig mot övermakten. Men det är också viktigt i dag, tycker Arbetets museum i Norrköping, som valt att ordna en utställning med Ragnvald Blix teckningar under sommaren 2018.

– Att få visa de starka och uppkäftiga motbilder Ragnvald Blix vågade göra och som Torgny Segerstedt och många andra redaktörer i Europa valde att publicera, är att än en gång visa att vi kan lära oss av historien. Förstå hur viktiga våra satirtecknare och komiker är och vilken kraft skrattet är. Vi måste våga skratta åt makten, nu mer än någonsin, säger Carina Milde som är intendent på EWK-museet i ett pressmeddelande.

EWK-museet, uppkallat efter en annan känd satirtecknare, är en del Arbetets museum i Norrköping och det är där bilderna visas från den 12 maj till den 14 oktober. I utställningen ingår också texter ur boken ”Ragnvald Blix – karikatyrtecknaren som utmanade Hitler”, skriven av Rikke Petersson och utgiven av Folkuniversitetets Akademiska Press.

– En dröm har förverkligats; Blix ställs ut på EWK-museet i Norrköping. Med sin skarpa penna avslöjade Blix ondskan och hyckleriet i sin samtid. Vi påminns om nazismens brott som aldrig får glömmas bort, säger Rikke Petersson.

 

Björn Wiman föreläste på Vänföreningens årsmöte

Vänföreningens årsmöte den 15 maj inleddes med ett föredrag av Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter. Torgny Segerstedt-salen var förvånansvärt välfylld med tanke på det strålande försommarvädret.

Wiman hade valt rubriken ”Här ska tjatas! – om vikten av motstånd, förtvivlan och påstridighet i en tid då demokratin hotas”.

Han hade inspirerats när han läste en Idag-artikel av Torgny Segerstedt från 1933. Den inleddes med orden ”Här ska tjatas. Ja, just tjatas. För det behövs.” Hitler hade fått makten i Tyskland några månader tidigare. Framröstad på demokratisk väg.

Wimans röda tråd var : underskatta inte gaphalsarna, ”idioterna”. Tro inte att de kommer att snubbla på målsnöret, göra bort sig, kastas ut. Trump vann i USA, i Polen och Ungern sitter auktoritära ledare vid makten, populismen breder ut sig i det ena landet efter det andra. Det vi alldeles nyss trott var otänkbart börjar uppfattas som normalt.

Det finns klara paralleller mellan Segerstedts och vår tid. Taktiken är den samma, man väcker och spelar på människors rädslor. Men verktygen idag är så mycket effektivare. Och han påpekade att vi alla har ett ansvar också för det vi inte gör. ”Den som inte tjatar utan gäspar har ett ansvar. Det är dystrare nu i världen än på länge. Men vi får inte ge upp. Vi måste fortsätta tjata om vilka värden som står på spel.”

Björn Wiman fick många frågor från publiken. Om den amerikanska valprocessen, om det vikande intresset för att engagera sig politiskt, om mediernas förmåga att stå emot attackerna om ”fake news”. Men också, inte oväntat, en fråga om reaktionerna på hans artiklar om Svenska Akademien. Han svarade med glimten i ögat, ”nästan alla positiva, typ ”bra att du fortsätter tjata!”

 

Text: Anette Carlsson och Gunilla Ivarsson

Bilder: Håkan Berg

 

En kortare version av föredraget publicerades i Dagens Nyheter den 16 maj, läs det här.

Anders Danielsson höll årets Torgny Segerstedt-tal

Anders Danielsson höll årets Torgny Segerstedt-föreläsning den 13 mars. Han valde att fokusera på den balansgång öppna samhällen måste gå för att skydda sig mot terrorism och extremism.

Torgny Segerstedtsalen på Göteborgs universitet var fullsatt när Västra Götalands landshövding Anders Danielsson tog plats i talarstolen. Många var nyfikna på vad han hade att säga om ”Att värna friheten och öppenheten i en tid av växande extremism”.

– Det är väldigt hedersamt att bli årets Torgny Segerstedttalare, jag känner mig väldigt tacksam och ödmjuk, inledde han sitt tal.

Därefter handlade en stor del av anförandet om terrorism, en fråga som funnits högt upp på den internationella dagordningen sedan attentaten i USA den 11 september 2001. Terrorismbekämpning var också en viktig del av Anders Danielssons vardag under åren 2007 till 2012, då han var chef för säkerhetspolisen, Säpo.

Men det är inte alltid så enkelt att avgöra vad som är terrorism och det saknas en global definition. Däremot finns EU-lagstiftning, som Sverige gjort till sin.

– Reaktionerna på attackerna 2001 blottade viktiga skillnader i synen på kontraterrorism. USA hade ett militärt synsätt, presidenten talade om War on terror. I Europa ses terrorbekämpning som brottsbekämpning. Det ska utredas av rättsväsendet och skyldiga ska lagföras, förklarade Anders Danielsson.

Han tyckte att många, även i Europa, ändå drogs med i USA:s synsätt – att hämnd skulle utkrävas och att det gällde att ta i med hårdhandskarna.

– Sverige drogs in i hanteringen vid åtminstone ett känt tillfälle, vid den helt utomrättsliga hanteringen av två egyptiska medborgare som överlämnades till USA. Inget ansvar har ännu utdömts för det.

Under 2000-talet har öppna demokratier brottats med frågan om hur de kan skydda sin frihet från terrorhot – utan att ta till metoder om gör att friheten försvinner.

– Hur långt är vi beredda att gå som nation? Med tillräckliga befogenheter går nästan allt att stoppa – men till vilket pris?

Människor måste känna en sådan tilltro till staten att de godtar myndigheternas övervakning och kontroll. Om staten uppfattas som alltför repressiv förlorar den medborgarnas förtroende. Men det samma gäller om den inte har tillräckliga maktmedel för att förhindra terror.

Samtidigt betonade Anders Danielsson att terrorism förutsätter både vilja och förmåga. Och att det framför allt är hur samhället fungerar som har betydelse för om individer söker sig till extremistiska miljöer. Bland annat citerade han ur en relativt ny studie från Barnombudsmannen där unga intervjuats om varför de drogs till våldsextremistiska miljöer. Nästan alla vittnade om stor utsatthet och uppgivenhet – de hittade ingen annanstans där de togs emot.

Anders Danielsson varnade för att bara fokusera på hårdare tag i kampen mot terrorismen istället för att se till vad som lockar in människor i den miljön. Ett samhälle kan inte med enbart repression skydda sig mot terrorism.

– Inget samhälle går under till följd av terrorism. Hotet ligger inte i terrorismen i sig om den bemöts på rätt sätt. Men om motåtgärderna hotar de principer och värden som samhället vilar på – då är samhället i fara på riktigt.

Text: Maria Sköld

Bilder: Håkan Berg

 

Nya ledamöter i Stiftelsens styrelse

Nu har styrelsen för Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne fått två nya ledamöter – professor Mattias Goksör och chefredaktör Stefan Eklund.

Mattias Goksör är professor i fysik och sedan den 1 juli 2017 prorektor vid Göteborgs universitet. Samarbetet mellan Stiftelsen och Göteborgs universitet är viktigt, inte minst eftersom den av Stiftelsen finansierade professuren till Torgny Segerstedts minne finns där.

Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.

Stefan Eklund är sedan 2010 chefredaktör på Borås Tidning, där han 1995 efter tiotalet år på chefsbefattningar på sport- och nyhetsredaktionerna blev tidningens kulturchef. 2008-2010 var han kulturchef på Svenska Dagbladet.

– Stiftelsen förvaltar det viktiga publicistiska arvet efter Torgny Segerstedt genom ett antal viktiga insatser för det fria ordet. Det är hedrande att få vara med och bidra till det arbetet, säger Stefan Eklund.

Styrelsen för Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne består i övrigt av Sara Stendahl (ordförande), Ulla Berglindh, Erik Blix, Anders Franck, Afrah Nasser, Daniel Poohl, Maria Sköld och Jesper Strömbäck. Förvaltare i styrelsen är Maj-Britt Anckar.

 

 

Stipendier för viktiga akademiska uppsatser

Ludwig Prytz, Liv Nyman och Samuel Horgby belönas för viktiga akademiska uppsatser i Torgny Segerstedts anda. De tre presenterade sina arbeten i samband med utdelningen av Frihetspennan den 30 november 2017 och fick också ta emot varsitt stipendium på 3000 kronor.

Bild: Håkan Berg

Samuel Horgby är statsvetarstudent vid Göteborgs universitet och belönas för uppsatsen ”Eurafrican Geopolitics? A Qualitative Textual Analysis of the French Geopolitical Construction of Africa in the Post-Cold War Period.”

Motiveringen lyder:

Samuel Horgby har utifrån en fransk aspekt givit ett välstrukturerat exempel på hur politiska tankemönster skapas och används, och härmed bidragit till viktiga perspektiv på kolonisation, alltfort ett ytterst angeläget ämne.

Samuel Horgbys uppsats kan läsas här: Eurafrican Geopolitics_S Horgby.

Bild: Håkan Berg

Ludwig Prytz läser på institutionen Global Studies vid Göteborgs universitet, där han skrivit den belönade uppsatsen ”Whose peace? A content of ideas of the underlying norms of democratic involvement in peacemaking – as improvers of circumstances for legitimate peace processes, or as complicating idealist norms”.

Motiveringen lyder:

Ludwig Prytz har i en metodmedveten och välskriven text givit goda exempel på en diskurs såväl kring nationsbegrepp, frihet och fredsskapande, som motsättningarna och balansgången mellan ideal/ grundläggande värden och realism/pragmatism.

Läs Ludwig Prytz uppsats här Whose peace_L_Prytz

Bild: Håkan Berg

Liv Nyman studerar vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet och får stipendium för uppsatsen ”Teologiska perspektiv på ekonomisk globalisering – en jämförande analys av två teologers syn på globalisering, liberal marknadsekonomi och kapitalism i förhållande till kristen etik”.

Motiveringen lyder:

 Liv Nyman guidar elegant, vetenskapligt och klarsynt läsaren genom en text med tydligt segerstedtskt fokus; religion, ekonomi, rättvisa, samhällsansvar och internationella konflikter i globaliseringens tid.

Här finns Liv Nymans uppsats Teologiska_perspektiv_L_Nyman

 

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne delar varje år ut tre stipendier på vardera 3000 kronor för universitetsuppsatser på C- eller D-nivå som bidrar till kunskap inom områden som demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, religionsfrihet och civilkurage. Uppsatserna som kan komma ifråga kan vara skrivna inom flera olika vetenskapsområden.

Uppsatserna bedöms av en jury bestående av docent Marianne Molander-Beyer, universitetslektor Ulla Berglindh och fil.lic. Anette Carlsson.

 

Äldre inlägg